Statselitens svar på peakoil är CBDC

Så är då det näst sista hindret på vägen mot det svenska Nato-medlemskap passerat. Endast lejonet i Ungern, Victor Orban, vågar ännu stå emot den superrika, makthungriga miljardärerna vassa klor. Erdogan, som var min favorit länge, har lagt sig platt för några gammalmodiga F 16 - plan. Jag ska flytta till Ungern tror jag. 

Sverige är nu snart, efter tvåhundra år av fred, ett bombmål för ryska missiler medan den verkliga krigshetsaren, USA, fegt gömmer sig bakom gardinerna. Ett stort krig förbereds nu i vår del av världen och möjligen en ny global pandemi som förberedelse till den nya valutan som ska ersätta Dollarn.

Allt är nu klart för införandet av CBDC enligt Christine Lagrade och jag ger mig fan på att både hon och hennes chef Augustin Carstens våta i trosorna då hon säger detta: https://www.youtube.com/watch?v=-NhSnQ7gwG0

Kontanterna ska givetvis få vara kvar efter introduktionen, som ett sorts skimmer om frihet, och troligen kommer löften om någon sorts medborgarlön att införas som kompensation för den  kommande massarbetslösheten.  Efter detta kommer allehanda restriktioner att införas i steg mot ett samhälle liknande det som beskrivs i Orwells bok, 1984 att införas. Tur man är gammal och synd att inte ens barn vill lyssna.

Detta är statsadelns svar på Peakoil och den kommande energibristen. Fortsatt rikedom för dem själva och svält och död för den stora massan. Slavarnas antal ska begränsas till den mängd som behövs för att serva eliten. Oljan har byggt detta samhälle och bristen på den kommer att avsluta det. Det finns ingen nu känd energiform på denna planeten som på minsta vis kan ersätta de 105 miljoner fat olja vi förbränner varje dag. Alla som påstår detta är antingen mutade, korkade eller rent av ljuger. De uppmanas härmed att uppvisa bevis om att sådana energisystem finns. Jag har studerat energisystem sedan 2003 och inte funnit något. Dessutom måste vårt skulddrivna samhälle öka exponentiellt vilket i sig leder till en oundviklig kollaps.

Till och med EU,s eget energiövervakningsorgan, IEA, med Fathi Birol i spetsen, säger numera på sin hemsida, att peakoil inträffade 2005-2006 och att peak flytande bränslen inträffade 2018!

Många ekonomer har fortfarande lite svårt att fatta att det energi som driver vårt samhälle. De flesta tror att våra ekonomiska anspråk, skuldbaserade pengar, kan trolla fram olja ur marken. Men det finns något som Charles A S Hall påvisat som kallas Energy Return On Invested, EROI förkortat. Denna självklara sanning är något som borde läsas av oförstående ekonomer över hela världen. De borde förstå att det går inte att driva detta skuldbaserade samhälle med en energiform som passerat sitt utvinningsmaximum i förhållande till sitt energiinnehåll.

Man kan inte äta pengar

Hushåll över hela Europa blir nu lovade ersättning, i form av pengar, av staten för de höga el-, och gas-, olje-, priserna. Magdalena har ju gott om rikedomar i sina lador, säger hon, så upp till bevis. 2014, då hon tillträdde som finansminister fann hon ladorna tomma, sa hon då. Hon refererar mycket till sina lador, men hon kanske passar bäst i ett stall. Som piga, vill säga.

Pengar och ny skuldsättning verkar vara den enda lösning politikerna och ekonomerna kan komma på så fort en kris uppenbarar sig. Vilket kanske inte är så konstigt, de tror nämligen att det är pengar som driver vårt samhälle. De har inte förstått att det är energi. De har inte heller förstått att energi inte kan vare sig framställas eller förstöras, endast omvandlas. Pengar blir då inte en resurs, det blir bara ett framtida anspråk på förmodade resurser. Om dessa resurser inte skulle existera så faller dagens kreditbaserade pengar i alla former platt, utom resurser baserade på nyttans varor, mat, utsäde, värme, för att nämna några.

För att återgå till Maggan lite. Att statens affärer har kunnat bli så pass mycket bättre på dessa åtta år, sedan 2014, är förvånande med tanke på att 2008-års ekonomiska kris inte på något sätt är över. Så det är väl inte så konstigt om jag skulle vilja kika lite i Maggans lador. Tänk att få fråga någon upplyst sosse-valarbetare om hennes lador. 

Förr har jag gått mina rundor i valstugorna. Jag har för det mesta blivit med snopen syn tillbaka på mina frågor, utan att fått ett enda belysande svar, från något enda parti. att förstatliga bankerna skulle ju vara en början, men icke. Man kan bara konstatera att de lokala representanter för de registrerade riksdagspartierna har inte den minsta susning om någonting vad gäller penningsystemet. 

BETÄNK DÅ ATT PENNINGSYSTEMET VIA BANKERNA ÄR ELITENS CENTRALA FÖRSLAVNINGSVERKTYG I ALLA LÄNDER!!!!

Behöver jag tillägga att jag för länge sedan, i ungdomligt oförstånd, röstade för sista gången. Detta kommer aldrig någonsin att upprepas!

Skuldpengar är pengar utan eget värde

 För något tusental år sedan fanns det inga pengar i den form vi menar med pengar. I de små lokala samhällen som fanns då, behövdes inga pengar, eftersom dess bostäder, verktyg, vapen, utsäde, jaktbyten, mat mm. delades gemensamt mellan alla samhällets medborgare. Då samhällena växte och allt fler insåg att handel mellan samhällena skulle kunna vara till alla glädje började varor brukas som betalningsmedel. De tidigaste betalningsmedlen utgjordes troligen av sådant som kunde ätas eller brukas. Jag kan tänka mig att varor som t.ex. salt, hudar, oxar, fisk, har utgjort betalningsmedel en gång i tiden. Dessa varor hade dock en begränsad livslängd och blev därför av kungar ersatta med metaller. Folket accepterade oftast detta eftersom metallmynten var mer lämpade att lagra. 

För att få tag i dessa metaller var emellertid alltid någon tvingad att investera energi i dess utvinning. Det gick alltså att gräva upp pengar om man var beredd att lägga ned arbete i detta. Metallerna fick olika värden efter hur mycket arbete och energi det gick åt för att utvinna dem. Guld var mer sällsynt än silver och således mer värt. Ekonomin i dessa samhällen var mycket stabil och den tidens kungar hade oftast stora svårigheter att manipulera metallpengarnas värde.  

Raskt över till nutid. I vår tid utgörs pengarna av skulder. Skulder ställs ut av våra privata banker och består av bokföringsposter på bankernas skulder på pengar. Dess pengar är dock av samhällets företrädare godkända att betala skatt med. De är sålunda att betrakta som pengar. Värdet i dessa skuldpengar ligger i att skulderna ska betalas av skuldtagaren plus en viss procent i ränta. Skuldpengar är anspråk på framtida resurser och energi. Skuldpengarnas värde är alltså den energi och de resurser som skuldtagaren i framtiden måste lyckas omvandla till någon sorts vara eller tjänst. Om inte skuldtagaren klarar detta, förfaller skulderna varvid banken står med lång näsa och måste reducera vinsten i sin bokföring.

Räntan, som åläggs alla skulder gör att systemet växer exponentiellt. Mer och större skulder måste hela tiden beviljas för att systemet ska fortsätta fungera. Tillgångsvärden på de säkerheter bankerna kräver måste blåsas upp i takt med att skulderna ökar, vilket syns väl i tillgångsvärden såsom huspriser, aktiepriser, obligationer. Mer och mer energi och resurser måste tillföras så att mer och mer tjänster och säljbara produkter tillverkas, transporteras och levereras för att systemet ska fungera. 

I stort sett gäller att dess snabbare vi förbrukar planetens resurser dess rikare låter oss bli inbillade att vi blir, vilket inte kan beskrivas annat än som ren idioti, eftersom mer pengar också innebär mer skulder. Alla pengar är ju som bekant skulder. De enda som kortsiktigt berikar sig på detta, är de giriga oförstående? kontrollanter som sitter i systemets topp. I det kaos som följer då så småningom tillgången till resurser avtar blir även den på skuldpengar rikaste utfattig. 

Det enda som långsiktigt kan fungera är att gå tillbaka till det samhälle som baserade sig på en lokal ekonomi. Där bestod värdet av brukbara produkter producerade av samma lokala samhälle. Ett samhälle där inga pengar behövs och där allt delas lika av en grupp bestående av fria individer. Tillbaka till framtiden skulle man kunna kalla detta. Jag skulle kunnat ta upp guld, vilket av många betraktas som ett pålitligt värde. Men guld har bara ett värde i handel med okända för att det ska få ett bytesvärde. I ett litet samhälle där ekonomin utgörs av att alla bistår med det var och en gör det den kan bäst, behövs inga pengar, ingen enskild behöver ju äga något utan allt kan delas jämlikt.

 

Slutet för kontanterna?

 Nu har FED,s penningtryckande nått en ny nivå. FED har börjat monitärisera amerikanska statens skulder direkt (köpa obligationer) trots att det är olagligt enligt amerikanska lagar:

--------------https://thegreatrecession.info/blog/the-feds-argument-that-it-is-not-directly-financing-government-debt-finally-fails/ -------------------

Ja detta har väl, bland initierade, varit väl känt sedan minst mitten på december 2019 då de amerikanska räntorna började stiga mot skyn och FED fick bråttom att rädda systemet. Är det slutspelet för kontanterna och för de pengar vi är vana vid, som sker nu? Ja det är väl bara Fan (FED) som vet? Ingves pratar och planerar, men han har inget mycket till talan när de stora pojkarna i sandlådan skriver om reglerna. Man blir bara så trött på allihop. Vårt samhälles finansiella elit är så djävla korkade/giriga att det tror de kan styra över naturen. En liten tid kanske, ett par tre generationer eller så, men vi människor är helt enkelt inte byxade till att förstå de krafter vi ger oss på. Men det har inte hindrat den finansiella eliten, politikerna och prästerna till att föra de flesta i den så kallade medelklassen bakom ljuset och fått dem att tro att stigande huspriser är ett mått på rikedom. Men huspriserna styrs av bankerna och inte av bostadsmarknadens spekulanter. Men då FED börjar köpa statens skulder har vårt finansiella system nått vägs ände. Människans ekonomiska anspråk på världen har fått mothugg. De har fått en blåval på kroken. De som kallar sig våra ledare har förlorat striden. I striden mot naturen har vi förlorat. Istället för att anpassa samhället och dess finanser till naturen, tog vi strid med den. Detta är en strid vi aldrig kan vinna. Men planeten vi valt att kalla vårt hem, kommer att fortsätta snurra runt solen i miljontals år efter att vårt så moderna samhälle har kollapsat. Om någon varelse ska lyckas skapa ett stabilt samhälle här på Jorden, så måste det vara anpassat till den natur den får sitt uppehälle ifrån och inte tvärt om! Neandertalarna levde här på Jorden i minst 600-tusen år, utan att lämna minsta synliga spår. I våra historieböcker kan vi läsa att de var underutvecklade, man kan fråga sig i vilket avseende. 

Makt och skuld

 Jag följde, för flera år sedan varje inlägg i en numera nedlagd blogg som hette "interiktigtklok". Jag har saknat den mycket. Alla inlägg var betänkvärda i något avseende. Ett av de mest minnesvärda var rubricerat: Rikedom, pengar, skuld och makt, det följer här:

----------------------

Makt. 

Den mörka sidans utan tvekan mest åtrådda råvara. Kärlekens vrickade motpart, kryddat med förakt och uppblåsande av jaget för att tilltala de som aldrig känt kärlekens värme.

Rikedom. 

Rikedom har i alla tider använts för utövande av Makt genom olika former av förslavande i utbyte mot så liten del av rikedomen som möjligt. Vid tiden kallades detta förslavande ”att hjälpa de fattiga”.

Pengar. 

För att få lite mer hävstång i utövandet av Makt skapade de med Rikedom entiteten Pengar. Från början genom att bokstavligt talat slå mynt av Rikedomen (gjuta guldmynt). Men precis som med nutidens varumärken kom man på att man kunde skapa låssaspengar med samma värde som de till Rikedomen knutna mynten av vad som vid tiden kallades ”praktiska skäl”.

Skuld. 

När fler och fler Pengar skapades blev den via Pengar skapade Rikedomen under stundom alltför spridd. Eftersom mängden Pengar blev mycket större än mängden underliggande Rikedom kom det att gå inflation i Makt. Lösningen var Skuld. Att skapa nya pengar och låna ut dem till vem som helst mot Skuld. Låntagaren fick Pengar. Långivaren fick Makt. Skuld kallas i dagligt tal ”låna pengar”, men det är synnerligen missvisande. ”Låna ut Makt” är en mer passande benämning.

Där är vi nu. Endast en försvinnande del av vad vi kallar Pengar är knutet till Rikedom. Skuld är Pengar som är Makt. Makt är den värdegrund på vilken vår civilisation vilar. Precis som varje tidigare kollapsad civilisation gjort mot slutet av sin bana.

Banker äger Skuld i en omfattning som gör att de kan få vem som helst till vad som helst när som helst. Bankerna äger all Makt i världen. Och de som äger bankerna har använt de Pengar de tjänat på sin bankverksamhet för att lägga rabarber på all världens Rikedom.

All Makt, alla Pengar, och all Rikedom finns i dag hos de som äger bankerna. De som äger världen. All Skuld finns idag hos folket och hos stater. Vi har lärt oss att inte se det, men Makten utövas varje dag i nästan absurda proportioner. Varför? Eftersom vi med en tydligt tanke och intention kan besluta att inte längre acceptera Skulden och därigenom Makten. Att vi med Kärleken gör anspråk på vår Rikedom och finner en annan lösning på problemet Pengar. Detta är Makten mycket angelägen om att få oss att inte göra. Makten vill bibehålla obalansen och olika former av sjukdomstillstånd i var och en av oss för att förhindra detta uppvaknande.

Detta låter naturligtvis hur flummigt som helst, just precis av den anledningen – vi har skolats av Makten att fnysa åt det som underminerar Makten. Men det är absolut nödvändigt och det händer precis just nu i detta ögonblick. I vart och ett av våra sinnen. Makten känner när du slutar acceptera den. Den skiter på sig av skräck. Det är vad vi ser när vi slår upp en tidning och läser om ”den oroliga världen” – den teater som Makten genom medias försorg vill få dig att vara rädd för. För den, som alla andra, vill inte tappa taget. Men Makten står Maktlös inför individens återkomst.

https://interiktigtklok.wordpress.com/

-------------------------------

Det enda man har att invända är att detta sker med statens goda minne och att folk ska vakna, men till det får man nog vänta.

Energibrist

De flesta av de vuxna människorna i vårt samhälle är vana att gå till sina jobb varje dag. De säljer sina livs vakna tid i utbyte mot det staten framställer till ingen kostnad, alltså det vi i dagligt tal kallar pengar. I utbyte mot livet lovar staten tillhandahålla sjukvård, försvar och trygghet inom det civila samhället, polis. Allmän utbildning tillhandahålls bara inom de ämnen staten behagar prioritera. Detta betala genom att varje intjänade krona är belagd med en avgift till staten kallad skatt. Problemet i alltsammans är att dessa så kallade pengar inte framställs av staten utan av de privata bankerna som, av någon konstig anledning, har i stort sett ensamrätt på att kalla sina krediter/skulder pengar. Undantaget är sedlar och mynt som framställs med ensamrätt av vår "statligt kontrollerade" Riksbank, kallat seigniorage. Men skulder utlovas inte utan en kostnad vilken kallas ränta. Denna plus sin ränta leder till en exponentiell skuldtillväxt som vid någon tidpunkt kommer att leda till vårt penningsystems kollaps. I och med att, det vi kallar pengar, är skulder så kan dessa säljas mot ett utlovat högre framtida pris och då återköpas av Riksbanken. Att detta system är ohållbart behöver man inte vara något mattematiskt geni för att inse. För att alla skulder ska kunna betala görs årligen ett större och större anspråk på energi som naturen tillhandahåller i form av olja, kol och gas. Om övriga energislag skulle varit värda att ens nämna skulle dess tillgänglighet påbörjats för minst ett halvt sekel sedan. Inte många inser detta, även om fler och fler tvivlar på karriär-politikernas utopiskt optimistiska gröna framtidsvisioner. Mycket prat för lite verkstad med andra ord. Putin höll ett tal inför WEF här om dagen, finns översatt hos Global Politiks: https://www.globalpolitics.se/putins-tal-vid-world-economic-forum/ Där han bland mycket annat vettigt nämner att vårt framtida samhälle kommer att bli ett utan tillväxt! Smaka på det alla ekonomiprofessorer! Men det är egentligen inget konstigt med detta konstaterande utom att ingen vill höra talas om det. Ingen av våra bankers, vår media och dess ägare eller dess statliga lakejer vill höra talas om peakoil.

Lite för många tillfälligheter

Den pågående finanskrisen började egentligen 1944 i och med att Brenton Woods avtalet undertecknades av en majoritet av västvärldens länder. Men man kan inte skapa pengar som skuld med vidhäftad ränta utan att systemet, vid någon tidpunkt kollapsar, vilken bestämms av räntans storlek. Detta visste John Maynard Kenyes mycket väl, men han sket i det. Hans kommentar var, "vi ska ändå alla dö en gång". Själv dog han nästan före att avtalets skrift hade torkat, redan 1946. Hur som nu är tiden inne då den vertikala stapeln i det diagram som mäter världens skuldtillväxt/penningmängd går rakt upp. Redan i september förra året fick FED överge sin räntehöjningsteori, bankerna slutade då låna varandra pengar. Detta fick världens centralbanker att ge det enda svar de kan på den exponentiella skuldtillväxten, att trycka pengar. Vilket nu troligen kommer att fortsätta tills hela systemet kollapsar på grund av hyperinflation. Men världens politiker, ekonomer och centralbanker kan ju inte erkänna att deras system är felkonstruerat. Hur skulle det se ut? Revolution är väl det minsta som skulle hända. Men då kom något snille på Covid-19. Jag säger inte vem som har skapat detta virus, men skapat är det och av människohand är det. Det är även smugglat till Kina och utsläppt på en marknad för djur i Wuhan, troligen redan i december förra året. Det är nämligen för många tillfälligheter för att det hela skulle kunna vara en slump. Det är lite för lämplig tidpunkt för att jag ska kunna tro på den historia vi blir matade med. Kom ihåg vilka som äger den media som förser oss med så kallade nyheter. En nyhetsredaktion kan enkelt styras åt det håll redaktören vill. De sidor som kommer med avslöjande nyheter på Youtube blir fler och fler och fler och fler av dessa blir raderade av dess redaktion. Jag tänker inte tjata mer idag, men vare sig om det går upp för allmänheten hur lurade de blivit, så kommer vår självklara värld snart att bli fullständigt annorlunda. USA,s största exportprodukt har sedan decenier varit dollar. De har kunnat leva gott på att förse världen med dollar som använts vid internationella transaktioner. Men i tackt med att FED trycker mer och mer utarmas förtroendet för deras papperlappar. Snart kommer världens länder inte att godta dollarn som betalningsmedel för de produkter de skeppar sins emellan. Ovanpå detta har den energi som driver vårt osannolika samhälle peakat. Redan 2005 för den konventionella oljan och nu kollapsar USA,s skifferoljeutvinning. USA, som förbrukar 20 miljoner fat olja per dag kan mycket väl finna att de får vara nöjda med de fem de har kvar i konventinela fält. Utan olja stannar allt. Det vi kallar pengar är egentligen bara ett framtida anspråk på olja. Världens rikaste kommer även de att få erfara att deras guld blev till sand. Att äga skulder som inte kan betalas är ingen rikedom. Framtiden kommer att bli lokalt och energifattig. rikedom kommer att vara kunskap i hur man skaffar mat, kläder och tak över huvudet.

Pengar är anspråk på de resurser som gjort vårt samhälle möjligt

Den utmätta framtiden

Dagens pengar är anspråk på framtida arbete och resurser eftersom de ställs ut som krediter med vidhäftad ränta. Krediterna ska betalas tillbaka och nya skuldtagares krediter ska utgör skuldtagarens möjlighet till att betala bankens vinst, räntan. En exponentiellt växande värld tas för given trots vetskapen om att vårt lilla klot är begränsat.

Vad är det för samhälle vi byggt upp? Naturens skafferi kan inte tömmas snabbt nog. Girigheten försöker årligen slå nya rekord. Hurra, tillväxten ökade återigen står det att läsa i både finansministrars och vd,arnas årsbokslut. Kommande år väntas ge ännu större överskott i det som kallas pengar, fast det faktiskt är någon annans skuld. (Pssst...Tillväxt i ekonomin är ökade skulder). Anspråk på arbete. Anspråk på resurser. Skulder utställda med krav på vinst. Skapade av intet med endast skuldtagarens löfte att betala tillbaka som motvärde. Pantsatta dock, med hus, gårdar, företag, maskiner, fast enkelt avyttringsbar egendom som pant. Bankernas anspråk. Bankens vinst. Politikernas anspråk. Statens krav.

Vi lever en kort tid på vår jord. Vi föds och vi dör utan att vi fått välja vare sig det ena eller det andra, mest det ena. För de sämst ställda av oss är livets resa en kort strid i överlevandets konst. Försöka stilla dagens hunger och någon sorts tak över huvudet. Hoppas på att klara nästa dag också. En strid vars utgång inte har några gångbara odds. För många är det naturligt att se sina barn svälta och dö. Att glädjas över att ett nytt barn föds, blir allt färre förunnat. Att gå med på att ge bort sitt lands rikedomar är inte svårt om det sker med hot om att bli nästkommande testområde för kärnvapen.

För de näst sämst ställda är det höjden av lycka att genom sitt dagliga slit få skapa värde i våra, de rikas placeringar. Någons skuld, någons tillgång. Att få sitta inspärrad i en fabrik vecka ut och vecka in. Att uppleva sin ungdom försvinna, men få glädjas över att under en av årets veckor få bryta upp från fabrikens giftiga miljö och besöka sina utfattiga föräldrar. Välfärd för en del?

Är det välfärd att sitta framför en teve och slötitta på något meningslöst program efter att ha producerat, krängt någon meningslös produkt vars enda syfte är att skapa en kort tids värde i någons skuld. Är det meningen att vi ska ha denna välfärd, med tanke på att en majoriteten av våra medmänniskor svälter?

Vi väljer att blunda för deras slit när vi har välfärd i våra tevesoffor? Är det meningen att de som redan har mer än nog ska kunna ställa anspråk på ännu mer i framtiden, genom de kan att ställa sitt överskott till förfogande? Öh, givetvis med krav på vinst. Pengar investeras alltid med krav på vinst. Vad händer med detta krav när inte resurserna längre finns? Framtiden är redan upp över öronen intecknad med anspråk och krav. När ska vi vakna och konstatera att det som utgöra denna växande framtid snart inte längre finns. Ska vi vakna upp före eller efter att soffan vält och golvet blivit tak? Förresten går det i så fall att äta pengar?

http://ilsken-farfar.blogspot.com/search?q=pengar+%C3%A4r+anspr%C3%A5k

Tänk vad tiden går. Jag skrev ovanstående den 17 feb. 2012. Nu har vi nått den tidpunkt då ovanstående spådom har blivit verklighet. De närmaste åren kommer att bli en djävulsk tid. Västvärldens oligarker och det tillväxtsamhälle de skapat har nu nått vägs ände. Allt de flesta av oss har investerat i, är nu ouppnåeligt. Pensioner, företag, patent och utbildningar kommer att bli värdelösa. Men nittioåringen Warren Buffett har inte gett upp än. Han kanske kan tjäna nån miljard till? Kanske är han insatt i den kommande digitala valutan? Hur som så köper han "the dipp" i tron att allt ska bli som förut. Men hans förväntningar kommer inte att infrias, på grund av brist på kunder. 

Detta visar hur fragilt vårt nuvarande samhälle har varit. Mer och mer komplexa kedjor måste klaffa med hundra procents tillförlitlighet. Bevisen är tydliga, butikernas hyllor börjar nu gapa tomma i New York och det blir då omöjligt att försörja folket. Miljoner har blivit arbetslösa och utan köpkraft. Tusentals företag konkursar. Ändå pratar politikerna och ekonomerna om att detta bara är en tillfällig nedgång i tillväxtkurvorna. Men vår värld kommer aldrig mer att bli sig lik. Industrisamhället har blivit till en omöjlig politikerdröm som ingen vill ha kvar. 

Många av oss har sedan länge vetat att vårt samhällssystem är omöjligt, men de flesta har haft kvar sin tilltro till vår tids gud, pengarna. Men ingen bank kommer att kunna ställa ut krediter och därmed är tillväxtens enda möjliga fortsättning en digital valuta utgiven av vår centralbank. Detta är emellertid bara ett omöjligt försök att förlänga skuldsättningens omöjlighet. Vi måste ställa om samhället till det som är hållbart längre än nästa mandatperiod. Men det viktigaste saknas, en trovärdiga ledare.

Peter Schiff, ekonomer och politiker

Peter Schiff är en av de få som förutspådde finanskraschen 2008. Ja, det var inte så svårt att förutspå om man är någotsånär insatt i hur vår ekonomi fungerar, inget växer ju nämligen för evigt. Han är även bra på att prata, mycket och länge. Han undrar här hur länge en överskuldsatt befolkning kan driva ekonomin:

https://www.zerohedge.com/news/2019-08-29/how-long-can-over-leveraged-consumers-prop-economy

Ja, man kan undra, men borde han inte undra hur länge vår planet klarar av våra ekonomiska anspråk istället. Det tråkiga med parasiter som politiker och ekonomer, är att de inte inser att det finns gränser för våra ekonomiska anspråk. Allt ska bara öka enligt dem. Detta ökande är ett ej förhandlingsbart  fundament i vår ekonomi. Vartenda stat och vartenda företag måste redovisa vinst i sin bokföring, annars väntar antingen nedläggning eller för en tid ökad skuldsättning. Vartenda företags första och högsta målsättning är att tjäna så mycket pengar det bara går. Det finns ingen gräns på hur mycket pengar alla vill ha.

Warren Buffett till exempel har 122 miljarder dollar ansamlade på sitt konto i väntan på vadå?

https://www.inc.com/jason-aten/warren-buffett-has-a-122-billion-problem-it-could-be-really-bad-news-or-a-really-good-lesson.html

Ja han väntar väl på att gå på en shoppingtur i takt med att finanskrisen sprider sig. Han använder sina pengar till berika sig ännu mer. Inte till mänsklighetens fromma utan bara till göra sig själv ännu rikare. Tänk va, 88 år men tydligen inte rik nog. Inte så lätt att ta med sig pengar i graven och förvänta sig att kunna använda dem. Arkeologerna hittar ofta mynt bland skeletten i gamla gravar. De ligger där orörda så om det finns ett liv efter detta så behöver man inga pengar i det livet inte ens om man så heter Warren Buffett. 

Energi, ekonomi och psykopater

Precis som jag trodde så kommer inte USA att låta sin skifferoljeindustri gå åt fanders. Trots åratal av röda siffror, miljarder i skulder, mestadels upplånat på en andrahandsmarknad som blivit förd bakom ljuset. Detta säger här dess vice energiminister Dan Brouillette:

https://www.cnbc.com/2019/06/12/us-deputy-energy-secretary-dan-brouillette-on-us-oil-and-natural-gas.html

USA säger sig vara en av världens största oljeexportörer, men USA är också den största oljeimportören. Obama skrävlade till och med om att USA skulle bli oberoende av oljeimport. USA skulle bli världens största oljeexportör. USA über alles, alltså. Sanningen är att USA importerar lite mindre olja idag än för 10 år sedan, bara 5 miljoner fat per dag, tack vare sin skifferoljeutvinning:

https://www.cnbc.com/2018/06/27/us-oil-exports-boom-to-record-level-surpassing-most-opec-nations.html

I vår värld är olja allt. Olja är pengar. Vårt samhälle står och faller med tillgången på olja. Om man tittar på statistik över lilla Sveriges energiförbrukning så kommer följande siffror fram:

https://www.ekonomifakta.se/fakta/energi/energibalans-i-sverige/energitillforsel/?graph=/1338/all/all/

och global energianvändning:

https://www.google.com/search?q=svensk+energikonsumtion&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwjRg6PP5uTiAhUQwqYKHZSIB_4Q_AUIECgB&biw=1432&bih=711#imgrc=k-qC6hxMLGcgKM:

(Jag skriver ut adresserna, inte bilder de kan vara skyddade, sägs det).

Av svensk energiförbrukning kommer cirka en fjärdedel kommer från fossila källor. Men de övriga energislagen är också nästan totalt beroende av olja i form av transporter och service. Vind och sol, som ska ersätta oljan om 11 år, enligt Annie Lööf, finns knappt med i statistiken. Men politiker likt alla psykopater brukar hitta något att skylla på när de blir synade, så jag oroar mig inte för hennes hälsa.

Med ovanstående i minne pågår olika diskussioner angående olika penningsystems förträfflighet. Bara vi inför e-valutor och negativa räntor så är allt löst, menar världens samlade centralbanker. Men pengar är och förblir krav på resurser.

Det saknas inte saker att skriva om i dagens oroliga värld, men ork. Jag har förlorat tron på att kunna påverka och blivit en observatör. Det roar/oroar mig att följa en totalt manipulerad börs, där återköp av egna aktier styr priset på aktierna. I en överskuldsatt värld där mer eller mindre desperata centralbankerna stödköper aktier, trycker ned guld- och silverpriset, styr räntor som det passar dem själva och inte dem som påstås styra landet. Att följa Deutsche Bank,s dödskamp där "någon" ser till den håller näsan ovanför vattenlinjen, med hjälp av nytryckta pengar. Vad hoppas de på, troligen en ny valuta, men vad hjälper det. Skuldpengar kan aldrig bli annat än ett anspråk på framtida resurser, till skillnad från guld och silver. Ett skuldbaserat system måste växa med räntan eller kollapsa och varför de aldrig lär sig beror på att alla ekonomer är psykopater.

Skuldskaparna och kreditsystemet

Idéer har blötts och stötts angående oändliga ting i lika många artiklar i vår så kallade fria press. Allt utom pengar förstås. Pengars funktion och skapande får inte nämnas. Att pengar inte är annat än anspråk på den energi och de resurser som utgör basen för vår existens får inte nämnas. Inte heller att sparade pengar är förbrukad energi och kreditpengar är anspråk på framtida energi.

Men eftersom samma gäng som kontrollerar våra pengar också äger vår press, tillåts inga diskussioner i dessa ämnen. Det är ickefrågor. De så kallat rika vill fortsätta vara rika trots att planetens resurser sinar. Vi, det lättledda folket, ska bekräfta makten genom att rösta på de av eliten utsedda lakejerna, gå till våra jobb för att komma över pengar så att vi kan betala de skulder som skapats av samma elit endast genom bokföringsposter. Banken/staten vill få oss att tro att vi är unika och att de är så snälla när de beviljar våra skulder, trots att de inget lånat ut. Pengar skapas bara genom att skriva siffror i två kolumner. Ingen media får skriva i detta, eftersom allmänheten inte får uppmärksamma kreditens verkliga funktion, att för inget arbete överföra värdet av skuldtagarens arbete till kreditutställarens konto.

Därför diskuteras inte de ämnen som borde diskuteras. Vi borde prata om de sinade fossila energiresurser och de sinande naturresurser som utgör basen för detta samhälles existens. Vi borde diskutera de fortsatt ökande problem industrisamhället ställer till med, genom de gifter och restavfall som sprids över planetens yta och att en fortsättning av en evig ökande konsumtionsspiral leder till vår undergång. Men också detta är ickefrågor.

I stället blir vi matade med att det finns inga problem, vår ekonomi är god, vi ska få högre pensioner, löner, resor, livslängden kommer att öka, resurserna är oändliga, om vi bara har pengar så finns det hur mycket som helst, är den gällande agendan.. Allt för att få oss att rösta och på så vis bekräfta den så kallade demokratin. Men vi väljer inte de centralbankschefer som styr ekonomin i en, även för dem, oundviklig inflationsspiral. Men att dagens pengar kommer att nå sitt rätta värde, alltså noll, är bara en fråga om tid.

Egentligen borde jag inte skriva i detta ämne, eftersom det knappast intresserar mig längre. Vårt samhälle har nämligen passerat bäst före datum. Världen gick i konkurs redan i början av 1980-talet, då inte fyndigheter av ny olja längre kunde hålla takt med konsumtionen. Vi lever på ändliga lager av fossil solenergi:

http://planetforlife.com/oilcrisis/oilsituation.html

Nästa samhälle, om det blir något, kommer att baseras på självförsörjning. Små samhällen som bygger på tillit och gemenskap med vänner. Bytesmedel kommer bara att behövas vid kontakt med ovänner. Så i en förberedelse inför denna tid har jag i veckan grävt upp 700 kilo egenodlade potatis, samlat ihop 50 kilo ekollon, satt ut 4 nya mjärdar och tusen saker till. Kunskap i dessa och liknande göromål kommer att hålla mig och mina anförvanter vid liv ett tag till och statens lakejer får tji.

I sommarvärmen

Pengar är egentligen bara anspråk på energi, eftersom utan energi blir inget gjort. Därför är ett nytt penningsystem till ingen nytta om det inte finns någon energi. I vår konsumtionsinriktade globala värld måste denna vara billig så att medelklassens löner räcker till för att konsumerar de saker som denna energi producerar.

Dr. Minqi Li har nu gjort en mycket trovärdig utredning om denna vår viktigaste energikälla, oljan. Att oljan är en lagrad energiform vet väl alla, utom våra politiker. I alla fall borde de veta, men de nämner det inte i sina fina tal. Planetens kvarvarande oljetillgångar redovisas här av Peak Oil Barrel här:

http://peakoilbarrel.com/usa-and-world-oil-production-2/

Därutöver lyssnade jag häromdagen till Chris Martensons intervju av Professor Tom Murphy, före detta skribent hos The Oil Drum:

https://www.peakprosperity.com/blog/tom-murphy-time-honest-ourselves-energy-risks/75359

En intervju alla borde lyssna på!

Framtidens rikedomar

Framtiden, ja hur blir den? Jag brukar skriva lite om vår närtid och de närmaste idiotierna våra beslutsfattare hittat på. Så när trycket stigit tillräckligt i huvudet så, man blir förbannad och ibland känns det lite bättre att skriva några rader och hoppas på att någon vill läsa. Det är inte alltid så välskrivet men det får väl vara tanken som räknas.

Det är svårt att nå vanligt folk, de flesta vill inte höra talas om förändringar hur realistiska de än må vara. Det har alltid funkat förut så varför skulle bli en brist nu? De nöjer sig med det de har om de får resa lite ibland, ett nytt kök eller en bil på avbetalning. De tror att de är rika så länge det finns någon annan som vill sätta sig i minst lika stor skuld som de själva, för ha någonstans att bo. Att det skulle komma någon resursbrist är inget folk vill veta.

De vill inte heller höra att de blivit lurade av staten genom inflationen, utan tror att surt sparade slantar i en pensionsfond utgör en garanti inför framtiden. En del inser för all del att evig tillväxt är omöjlig, men om vi bara inför ett nytt penningsystem där staten tar ifrån bankerna rätten att kalla sina skulder för pengar, då kommer allt att funka. Jag har väldigt svårt att tro att detta skulle göra skillnad på de som kallar sig politiker. Det enda jag vet som historiskt funkat som hållhake på politikerna är en valuta kopplad till någon råvara, vanligen då guld. De lakejer som representerar staten drömmer förstås om att digitalisera våra pengar, så att kontrollsamhället kan fullständigas. Minsta inköp, resa, eller andra aktiviteter på våra riksbankskonton kommer då att registreras och 1984 är komplett.

Men vad tror jag om framtiden då? Jo, jag tror att staten kommer att kollapsa när den billiga energi, vi har idag, blir för dyr för den så kallade medelklassen och de sämst ställda i vårt samhälle. När deras löner uteblir eller det mesta går till baslivsmedel, hyra, skulder så har dessa grupper inte pengar nog över för att konsumera de varor och tjänster som håller vår så kallade sysselsättning igång. När det inte längre funkar med statliga subventioner och pengartryckande till dessa klasser är slutet nära.

Trump sa här om dagen att OPEC har för höga priser på sina produkter, trots att oljepriserna mig veterligen inte ens täcker utvinningskostnaderna i många oljeproduktionsländer. Skifferoljan i USA ska vi inte ens nämna. Det finns inte ett enda amerikanskt skifferoljebolag som redovisat ett enda kvartal med vinst de senaste tio åren. Trots horisontalborrning och annan så kallade revolutionerande teknik.  De lever på att den ström av lättlurade nya så kallade investerare som vill investera sina sparslantar i något pensionsbolag.

Den dag den billiga fossila energin blir för dyr, för det stora flertalet, är det slut på det vi kallar pengar. Om pengarna sedan består av papperslappar fungerar de lite längre än om de är digitala. I framtidens samhälle blir verkliga värden som till exempel pålitliga vänner, bruksföremål i alla former eller råvaror så som exempelvis läder, olja, skor, vapen, fiskenät eller kunskapen om hur sådana värden tillverkas blir återigen till bytesvärden. Så var vårt samhälle för inte så länge sedan.  På de fåtaliga marknader som arrangerades vid några tillfällen per år användes inga pengar, för det fanns inga, inte i vårt land i alla fall.

Guld, silver, koppar och järn blev till pengar sedan kungamakten och därmed staten införts. Kungen berikade sig genom att skatt kunde tas ut på alla och envar efter att kyrkoplikten och därmed folkräkningen införts. Papperssedlar blev till skulder på guld när inte guldet självt räckte till. Men guld fortsatte att vara en skulddödare mellan stater tills långt in på 1990-talet, eftersom stater oftast inte litar så särskilt mycket på varandra. De litar däremot på guld! Guld är åter igen på väg att bli en skulddödare mellan stater. Det finns en anledning till att Kina, Ryssland, Iran, Ungern, Tyskland med flera stater köper guld eller begär att få sitt guld utlämnat från FED.

Pengar är ett klister som både håller ihop stater och ett anspråk på verkliga värden. Men energi som gör att pengar får ett värde måste vara så billig energi att alla samhällets klasser direkt eller indirekt kan konsumera den. Detta är problemet vi står inför, inte hur våra pengar skapas. Den billiga energi vi haft tillgång till sedan det så kallade industrisamhället infördes är på väg att bli för dyr för det samhälle vi byggt upp. Framtidens rikedomar har jag redan räknat upp i texten ovanför.

Den omöjliga frågan

Jag har läst både mycket och länge om det vi kallar pengar. Jag har lyssnat på professorer, investerare, skurkar, aktieklippare och så kallade ekonomer av alla de sorter. I de flesta fall har jag inte blivit så mycket klokare på deras skitprat. Man kan bara konstatera att vi lever i en tillfällig utopi.

Det skulddödande instrument vi kallar pengar kan idag framställas av stater eller med staternas goda minne av banker som skulder, så länge framtidens  energireserver utgör motvärde. Detta är vad pengar egentligen är, anspråk på framtida resurser. Men snart kommer den tid då vi inte längre har tillgång till dagens billiga lagrade energireserver och vad gör vi då?

De idag rikaste psykopaterna äger långt över nittio procent av världens alla ekonomiska tillgångar. Vad de ska ha allt till, förutom att utöva ekonomisk makt över andra människor vet jag inte. Hur de kan känna sig rika och njuta av sina rikedomar när andra dör på gatorna eller när deras politik är att mörda för att få behålla sina rikedomar förstår jag inte.

De flesta av vårt samhälles medborgare vet inte att hela samhället är uppbyggt på en obetalbar skuldpyramid, de tror i sin enfald att de finns en demokrati. De jagar livet igenom pengar för att kunna betala sina skulder, eller sparar utifall att, vilket är just skuldägarnas avsikt. De vet inte vad exponentiell tillväxt är, de vet inte att allt kommer att förgöras när skulderna inte längre kan betalas.

Det skulle vara intressant att få igång någon sorts debatt kring detta. Själv gick jag med i Omställning Sverige omkring 2010. Omställning Sverige handlar om det kommande närsamhälle som måste komma när tillgången till den lagrade energin försvinner. Det mesta av denna rörelse har väl idag runnit ut i sanden. Kvar är bara den kärna som vet vad som väntar när utopin försvinner.

Pengar är enbart ett anspråk på energi

Enligt Professor Charles A S Hall, är pengar inget annat än anspråk på energi, vilket fler än jag borde inse. Jag givetvis läste jag hans bok, "Energy and the Wealth of Nations", för flera år sedan. Men det är inte så ofta man höra nya föredrag av honom, så ta er tid att lyssna på ett nytt som jag hittade på Ugo Bardis blogg:

https://www.youtube.com/watch?v=teDqDyvnTxc

De flesta människor vill över huvud tagit inte höra talas om att det finns gränser för vår verksamhet här på jorden. Jag tycker det är bättre att försöka anpassa sig till det som komma skall, istället för att köra huvudet i sanden. Det är bättre att ta tjuren i hornen och försöka lära sig en del av de kunskaper våra förfäder kunde utantill.

Jag tror inte att de som styr detta samhälle kommer att förändra något förrän skiten träffat fläkten. De vill inte anpassa sig till den energifattigare värld som peakoil kommer att innebära. De litar på att någon ny, hittills okänd, teknik ska komma och rädda det de anser sig vara en del av.

Vår fantasivärld

Jag har säkert skrivit ihop något liknande det följande förut, men inget har kunnat få mig att ändra min grundsyn och det kanske väcka någon ur orimligheternas drömmar?

Vi, alltså vi människor, har allt sedan födseln fått oss itutat att pengar har ett värde. Vi har ända sedan lyckoslantens dagar lärt oss att en sparad peng är det bästa att ha inför framtiden. I dag avgudar vi helt enkelt våra pengar. Vi har genom århundraden mördat, rånat, lurat, bedragit, ackumulerat, testamenterat, fonderat pengar. Vi förbrukar dagligen planetens resursbas för att göra oss i pengar rikare. Vi blir dagligen via media matade med tron att bara vi har pengar så löser sig allt. Har vi pengar så kan vi bygga vindkraftverk, solpaneler, elbilar, långa sladdar till flygplanen och så vidare.

Vi låter oss, vid varje så kallat demokratiskt val, fortfarande vilseledas av våra ledares fagra löften om att vi ska bli rikare. Löften om att pengar ska ställas till förfogande som kommer att lösa omställningen till det så kallade hållbara samhället, där evighetsmaskinen solen ska förse vårt exponentiellt växande skuldsamhälle med någon sorts outtömlig energi.

Men få inser att det är inte pengarna som är värdet, utan den icke förhandlingsbart sinande mängden verkliga resurser som anspråket pengar baserar sig på. Om detta tiger de så i övriga frågor sensationslystna reportrarna som skriver gammelmedias spalter. Varför denna tystnad kan man ju undra? Till och med i journalisternas garde borde det ju någon intelligent varelse kunna husera.

Någon i vår media eller politikerkår borde väl kunna tänka självständigt och inse att en evig tillväxt inte är förenlig med en ändlig planets resurser. Men ställer man frågan till en politiker om vad denna tillväxt innebär, blir svaret nästan alltid att det inte är en tillväxt baserad på konsumtion som avses, utan tillväxt i kunskap och icke materiella värden. Men när tillväxten ska redovisas vid årens slut blir det alltid i ekonomiska termer!

Om man bortsett från en tänkbar befrielse av hjärnkapacitet så är min gissning att denna tystnad beror på att det inte finns någon som har presenterat en lösning på problemet med sinande resurser och en exponentiellt växande skuld- och befolkningsökning. Att våra pengar är skapade av bankerna i form räntebärande krediter och vad detta innebär, vore hur som att begära alldeles för mycket av en grupp som, i bästa fall kan rapportera den fria fantasins fagra löften. Tilltron till våra pengar bygger på förställningen om att vår planets resurser inte har några gränser, hur nu någon kan tro det?

Nu har vi tagit den största delen av planetens biosfär i anspråk i vår jakt på det fiktiva värdet pengar. De flesta former av verkligt värde är nu på tillbakagång. Vi har till exempel allt sedan 1981 förbrukat mer olja än vad vi upptäckt i nya fyndigheter vilket mynnade ut i peakoil 2005. Dagens 90 miljoner fat olja har inte kunnat ökas till de 120 vi skulle behövt för att kunna ha en fortsatt ekonomisk tillväxt.

Men anspråket, de skuldbaserade pengarna, har vi kunnat framställa i hur stora mängder som helst. Inte för att det skulle hjälpa med skuldfria pengar heller. De är fortfarande anspråk på en sinande mängd verkliga värden. Kvar finns ett lokalt samhälle byggt på förtroende där pengar gäller som ett bytesmedel människor emellan. Det är slut på tiden där pratsjuka politiker kunnat gömma sig bakom tomma löften. Men detta nya samhälle kommer inte, som jag för några år sedan i min naivitet trodde, att börja byggas när insikten om de begränsade resurserna börjat inses, utan på ruinerna av dagens samhälle.

Västvärldens ekonomier har, nu inte bara tömt minst hälften sina egna resurser, utan även u-ländernas i jakten för att kunna driva sina samhällen. U-länderna måste ju skicka sina råvaror till ekonomiernas centrum på våra och inte sina egna villkor. Vi har nu även tagit framtidens i anspråk genom att utfärda alla möjliga inteckningar i våra pengars namn.

Man kan bara konstatera att den värld vi historiskt hittills tagit för given är på väg att försvinna. Vår lilla tillväxtbubbla är på väg att brista. Utan en outtömlig resursbas av billig energi och mineraler fungerar inte vårt så kallade konsumtionssamhälle. Egentligen skulle det kallas det kapitalistiska idiotsamhället.

De sprickor i trygghetens fasad som bara kunde skönjas 2008 syns nu tydligt om man betraktar de pågående krigen i mellanöstern, där USA satsar miljarder dollar, inte på grund av, som sägs, en bristande demokrati, utan därför att världens sista stora oljefyndigheter finns där. Den som kontrollerar de kvarvarande resterna av oljan kan kanske driva idiotin ett litet tag till. Den som lever får se.

Marian Radetzki

Och så är hela Sveriges mest informerade ”geolog, nationalekonom, energiexpert, oljevetenskapsman, osv” Marian Radetzki ute och dillar igen.

http://www.dn.se/debatt/darfor-kommer-oljepriserna-att-stabiliseras-pa-lag-niva/

Skifferoljan kommer att göra USA självförsörjande på olja, kan vi läsa i hans alldeles egenproducerade utredning. Men att USA ”bara” importerar 10 miljoner fat om dagen är tydligen självförsörjande enligt Radetzki. Till och med det överoptimistiska IEA säger att världens oljeproduktion kommer att minska efter 2017-2019 vilket tydligen Marian Radetzki missat totalt. Peakoil inträffade fortfarande 2005. Med peakoil menas då den lättflytande billiga oljan som vi i våra västerländska samhällen baserar vår så kallade ekonomi på, inte tjärsand, skifferolja, NGL eller liknande produkter med lågt EROEI (Energy Return On Energy Invested).

Radetzki är av den uppfattningen att bara vi har pengar så spelar tillgången på resurser ingen roll. Har man bara pengar kan man skapa resurser. Men när det kostar mer energi att få fram resurserna än vad de ger i retur, ja då har man ju förlorat värdet i resurserna och då spelar det ingen roll hur mycket man än gräver fram.

Så det är givetvis resurserna som gör det möjligt att ställa ut anspråket ”pengar” och inte tvärt om. Sen spelar det ingen roll om pengarna är guldbaserade, skuldfria eller skapade i en evig skuldsättningsspiral. Det vi kallar pengar är och förblir ett anspråk på framtidens resurser och när resurserna börjar tryta är det slut med vår globala ekonomi, eftersom pengarna har förlorat sin förmåga att lagra värde.

Andra halvan av planetens olja kommer således att stanna i marken. Ett resursmässigt krympande samhälles pengar bara kommer att fungera inom den krets dit det berörda samhällets transportsystem klarar av att transportera det samhällets produkter och tjänster och utan olja blir det inte så långt. Vilket troligen är tur det.

Verklig frihet

Verklig frihet är frihet från skuldbaserade pengar. Vilket är en sanning som de flesta inte har en aning om. Men bankerna och dess styrelser vet! Ägarna kan ju däremot vara vilka idioter som helst som köpt några aktier i tron på avkastning.

Att dagens ekonomiska system kräver en för evigt ökande skuldsättning av samhällets medborgare borde inte vara någon nyhet för läsare av vare sig min eller Lincolns blogg. Inte för att jag vill påstå att jag är mer vetande än Lincoln, men jag kanske kan vara ett komplement:)

Det finns egentligen bara två sätt att skapa pengar. Genom skuldsättning eller pengar skapade skuldfritt av staten. Den skuldbaserade varianten har vi haft under de senaste 100 åren. De sista pengar som skapades skuldfritt var väl de president Lincoln skapade i mitten av 1800-talet?

1944 bestämdes hur som att vi i västvärlden skulle knyta pengaskapandet till dollar och guld. Detta paradigm rådde tills Nixon försökte betala för Vietnamkriget genom att i smyg trycka pengar. Vilket ledde till USA,s egentliga konkurs 1972. Vilket i sin tur ledde till att guldets penningbegränsande förmåga försvann.

Politikerna i alla så kallade demokratiska länder har sedan dess kunnat sätta samhället i skuld i den utvecklingsväg som varit den för stunden rådande politiska paradigmens intresse. Tron på att, framför allt olja, ska finnas i outtömliga mängder har förblindat synen på de flesta valbara. Om de ens varit intresserade? Men att olja är vår viktigaste, men samtidigt en begränsad tillgång, är inget en verkligt talför politiker vill ens ha vetskap om.

Med dagens regeringskris i åtanke kan man då tycka att ett nytt ekonomiskt system skulle kunna vara alla partiers nästa stora fråga? Men med maktens slöjor hägrande framför de valbaras ögon, hur tänks? Det går nog ett tag till? Kanske? Tycks de resonera? Vi ordnar det där med pengarna när krisen väl kommer! Jag vet inte hur de tänker, men jag vet att en del politiker vet om hur olja och ekonomin fungerar!

Men om man spekulerar i att våra valbara skulle få någon sorts plötslig insyn i vad vårt samhälle egentligen grundar sig på, oljan alltså? Kan det då gå att lösa den kommande krisen i penningsystemet med en resurskris hängande över alltsammans? Kan staten gå in och bestämma om ett skuldfritt penningsystem när energin och därmed vårt nuvarande skuldbaserade ekonomiska system kollapsar. När man tänkt en liten stund inser man att detta blir till en omöjlighet.Givetvis går det inte!

Detta eftersom pengar i grund och botten alltid är anspråk på resurser i en kommande framtid, kommer pengar att förlora den värdelagrande förmåga de för nuvarande har. I en värld med krympande resurser, går helt enkelt inte att skapa pengar på en nationell nivå! Staten kommer att upphöra att existera eftersom det enda som legitimerar statens existens är dess förmåga att styra och garantera det vi kallar pengar.

Oljan, vår tids slav

De flesta människor inser inte hur viktig oljan är för vårt samhälle. De förstår inte heller att oljan egentligen är den egentliga basen för det som ska kallas pengar, eftersom pengar i grund och botten, är anspråk på framtida resurser. De förstår inte heller att hela vårt så kallade industrisamhälle vila på tillgången till olja. Men en som förstår och även kan förklara är Chris Martensen.

Jag har här nedan tagit mig friheten att översätta vad videon nedan handlar om:

Energi, och då i synnerhet olja, är livsnerven i allt vad vi kan kalla en samhällsekonomi. Energi har kommit från många olika källor genom alla de årtusenden vi människor och våra samhällen har existerat. I olika grad och utan inbördes ordning, har denna energi kommit från: slavar, oxar, hästar, vattenkraft, ved, kol, gas, olja, vind, sol, uran mm.

Vår nuvarande ekonomi är baserad på tron om att vi kan upprätthålla ett exponentiellt skuldbaserat penningsystem som bygger på exponentiellt ökande energiförsörjningen. Det förtjänar således att vi har den allra största uppmärksamheten på den framtida leveransen av denna energi. Vi måste vara försiktiga här eftersom det är ett misstag att dra alla energislag över en kam, eftersom de olika energislagen har väldigt olika användningsområden i vår ekonomi och de är inte utbytbara.

Så det vi kommer att undersöka i det här kapitlet om Peak Cheap Oil är drivmedel. De vätskor vi tankar i våra lastbilar och bilar och flygplan. Varför? Eftersom 95 procent av allt som rör sig från punkt A till punkt B i hela världen gör detta med hjälp av petroleumbaserade flytande bränslen. Detta gör då särskilt oljan speciell och unik.

Trots kraftigt ökande globala utgifter för oljeutvinningen och trots det så kallade skifferolje-miraklet, som är uppskrivet till skyarna av mutmedia, förblir den globala oljeproduktionen nästan oförändrad. Vi producerade cirka 88 miljoner fat olja per dag 2008 och idag har vi bara lyckats pressa denna siffra till 90 mf/d. Denna ökning har skett genom utvinning av skifferolja, tjärsand och så kallad NGL (Natural Gas Liquidis), som finns i en begränsad mängd i världens gasfält eller kan framställas genom att med hjälp av kompressorer pressa samman gas till flytande form. Detta ökar då energitätheten och möjliggör att transportera gasen med fartyg till en lägre kostnad.

Men tjärsand och skifferolja är mångdubbelt dyrare att utvinna än den lättutvunna olja vi en gång i tiden baserade vår ekonomi på. Det kostar oss nu det mångdubbla att utvinna ungefär samma mängd olja ur marken som vi gjorde ända fram till i början av nittiotalet. Norge sålde som bekant ut sin olja för cirka 10 dollar fatet!

Trots att den globala efterfrågan på olja kommer att stiga i takt med att de så kallade utvecklingsländerna expanderar sina ekonomier och världens befolkning fortsätter att växa, kommer konkurrensen om oljan snart att bli våldsammare än vad den någonsin har varit. Detta avspeglar sig om inte annat i USA,s krigföring, eller hot om, i snart sagt alla oljeproducerande länder.

Så sammanfattningsvis, om vi redan är vid, eller har passerat peak-oil (eftersom alla tillgänglig data tyder på detta) så är vi alla snart väldigt illa ute.

https://www.youtube.com/watch?v=0uKihKkx0eY



Och för dem som har svårt för att förstå innebörden i det Chris Martensen säger, vänd er inte till mig utan till Chris.

Framtiden

Vad kommer framtidens historiker att säga om tidsepoken från det sena artonhundratalet fram till dagens tid? Om det nu kommer att finnas någon som kan skriva ned historien förstås? Under loppet av ett par hundra år har vi, västvärldens homo sapiens sapiens, övertygats genom vår egenpåhittade religiösa tro, att det är vår rättighet att exploatera vår planets resurser efter vårt behag. Vi är den utsedda rasen. Vi har genom prästerskapets företrädare fått oss pådyvalt en religion som spätts på genom naiva politikers löften och allt sedan barnsben blivit invaggade i tron att vi har någon sorts religiös rätt till att göra hur vi behagar med de naturtillgångar som planeten lagrat i jordskorpan under de årmiljoner som förflutet sedan den skapades.

Vi har hittat oljan och byggt de maskiner som byggt ett samhälle som baserar sig på att vi ska hämta vår energi och våra mineraltillgångar genom att gräva, borra, spränga, fram det som är nödvändigt för att driva vår utopi. Vi har parasiterat på det som lagrats istället för att leva på de flöden som årligen levereras till oss. Ändliga resurser har drivit det som kallas ekonomisk tillväxt. Istället för att utveckla system som tillvaratar flöden har vi tagit den billiga genvägen via lager vilket vår statsminister inte är sen att kalla för ”Det hållbara samhället”. Oljeland efter oljeland passerar nu sin peak i utvinning. USA, Norge, England, Irland, Mexico, Kina, Nigeria, Danmark och nu senast Ryssland, tillika Sveriges största oljeleverantör: http://www.upi.com/Business_News/Energy-Resources/2014/07/07/Russian-oil-production-expected-to-drop/4391404741593/#ixzz37NMbFrWf

Inför frågan om vad som ska driva vårt samhälle när de lättutvunna fyndigheterna är slut svamlar de folkvalda om än den ena efter den andra så kallade förnyelsebara energikällan. Att gå tillbaka till det enkla agrarsamhälle vi en gång hade, är inte så lätt. Såväl dragdjur som kunskap och redskap saknas. Lika omöjligt är det att driva det samhälle vi har idag med så kallade förnyelsebar energi energi. Då dessa är så totalt beroende av samma fossildrivna globala transportsystemet som driver dagens samhälle att de knappast prodcerar mer än den energi de själva generar. Se Chalie Hall,s alldeles utomordentliga utläggningar om Energy Return on Energy Invested, EROEI. Nettoenergin i de förnyelsebara energisystemen är inte tillnärmelsevis lika de som finns i olja, kol och gas. Idag står de så kallade förnyelsebara alternativen bara för en halv procent av den globala energiförsörjningen och utan tillgång till olja lär de stå för noll procent.

Den ekonomi som hållit vårt samhälle under armarna de senaste hundra åren har baserats på att ”framtidens resurser garanterat dagens skuld”. Vårt samhälle har hittills drivs enligt detta motto, desto högre dagens tillväxt kan upprätthållas, desto mer resurser har vi råd att förbruka imorgon. Det är inte så konstigt att det är svårt att komma tillrätta med de gifter och de utsläpp som åstadkommit den tillväxt vi i idag avnjuter. Men denna logik vill vare sig de som högfärdigt kallar sig ekonomer eller de partsaliga blarrpellarna som kallar sig politiker ens höra talas om. De lever i nuet. Kommande kriser löses då de kommer och existerar således inte förrän de är blir ett krav från väljarna.

Att rösta, är hur som, att godkänna den transformation av sitt eget dagliga slit till dem som har råd att avvara sina pengar till att utgöra anspråk på andras arbete. Att genomskåda detta system har förut kallats för kommunism och förknippas med det samhällssystem som har förpassats till historiens sophög av de forna öststaterna. Vi har, genom en av bank-och politiker mutad media, blivit övertygade till att tro att vi alla skulle kunna bli rika. Med en hägring av ”The Amerika Dream” har verklig demokrati förblindat de som tror sig rösta på ett rättvist samhällssystem. Att verkligheten är på väg att utvecklas till något helt annat börjar väl bli tydligt för allt fler.