Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen pengar är anspråk. Sortera efter datum Visa alla inlägg
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen pengar är anspråk. Sortera efter datum Visa alla inlägg

onsdag 8 april 2020

Pengar är anspråk på de resurser som gjort vårt samhälle möjligt

Den utmätta framtiden

Dagens pengar är anspråk på framtida arbete och resurser eftersom de ställs ut som krediter med vidhäftad ränta. Krediterna ska betalas tillbaka och nya skuldtagares krediter ska utgör skuldtagarens möjlighet till att betala bankens vinst, räntan. En exponentiellt växande värld tas för given trots vetskapen om att vårt lilla klot är begränsat.

Vad är det för samhälle vi byggt upp? Naturens skafferi kan inte tömmas snabbt nog. Girigheten försöker årligen slå nya rekord. Hurra, tillväxten ökade återigen står det att läsa i både finansministrars och vd,arnas årsbokslut. Kommande år väntas ge ännu större överskott i det som kallas pengar, fast det faktiskt är någon annans skuld. (Pssst...Tillväxt i ekonomin är ökade skulder). Anspråk på arbete. Anspråk på resurser. Skulder utställda med krav på vinst. Skapade av intet med endast skuldtagarens löfte att betala tillbaka som motvärde. Pantsatta dock, med hus, gårdar, företag, maskiner, fast enkelt avyttringsbar egendom som pant. Bankernas anspråk. Bankens vinst. Politikernas anspråk. Statens krav.

Vi lever en kort tid på vår jord. Vi föds och vi dör utan att vi fått välja vare sig det ena eller det andra, mest det ena. För de sämst ställda av oss är livets resa en kort strid i överlevandets konst. Försöka stilla dagens hunger och någon sorts tak över huvudet. Hoppas på att klara nästa dag också. En strid vars utgång inte har några gångbara odds. För många är det naturligt att se sina barn svälta och dö. Att glädjas över att ett nytt barn föds, blir allt färre förunnat. Att gå med på att ge bort sitt lands rikedomar är inte svårt om det sker med hot om att bli nästkommande testområde för kärnvapen.

För de näst sämst ställda är det höjden av lycka att genom sitt dagliga slit få skapa värde i våra, de rikas placeringar. Någons skuld, någons tillgång. Att få sitta inspärrad i en fabrik vecka ut och vecka in. Att uppleva sin ungdom försvinna, men få glädjas över att under en av årets veckor få bryta upp från fabrikens giftiga miljö och besöka sina utfattiga föräldrar. Välfärd för en del?

Är det välfärd att sitta framför en teve och slötitta på något meningslöst program efter att ha producerat, krängt någon meningslös produkt vars enda syfte är att skapa en kort tids värde i någons skuld. Är det meningen att vi ska ha denna välfärd, med tanke på att en majoriteten av våra medmänniskor svälter?

Vi väljer att blunda för deras slit när vi har välfärd i våra tevesoffor? Är det meningen att de som redan har mer än nog ska kunna ställa anspråk på ännu mer i framtiden, genom de kan att ställa sitt överskott till förfogande? Öh, givetvis med krav på vinst. Pengar investeras alltid med krav på vinst. Vad händer med detta krav när inte resurserna längre finns? Framtiden är redan upp över öronen intecknad med anspråk och krav. När ska vi vakna och konstatera att det som utgöra denna växande framtid snart inte längre finns. Ska vi vakna upp före eller efter att soffan vält och golvet blivit tak? Förresten går det i så fall att äta pengar?



Tänk vad tiden går. Jag skrev ovanstående den 17 feb. 2012. Nu har vi nått den tidpunkt då ovanstående spådom har blivit verklighet. De närmaste åren kommer att bli en djävulsk tid. Västvärldens oligarker och det tillväxtsamhälle de skapat har nu nått vägs ände. Allt de flesta av oss har investerat i, är nu ouppnåeligt. Pensioner, företag, patent och utbildningar kommer att bli värdelösa. Men nittioåringen Warren Buffett har inte gett upp än. Han kanske kan tjäna nån miljard till? Kanske är han insatt i den kommande digitala valutan? Hur som så köper han "the dipp" i tron att allt ska bli som förut. Men hans förväntningar kommer inte att infrias, på grund av brist på kunder. 

Detta visar hur fragilt vårt nuvarande samhälle har varit. Mer och mer komplexa kedjor måste klaffa med hundra procents tillförlitlighet. Bevisen är tydliga, butikernas hyllor börjar nu gapa tomma i New York och det blir då omöjligt att försörja folket. Miljoner har blivit arbetslösa och utan köpkraft. Tusentals företag konkursar. Ändå pratar politikerna och ekonomerna om att detta bara är en tillfällig nedgång i tillväxtkurvorna. Men vår värld kommer aldrig mer att bli sig lik. Industrisamhället har blivit till en omöjlig politikerdröm som ingen vill ha kvar. 

Många av oss har sedan länge vetat att vårt samhällssystem är omöjligt, men de flesta har haft kvar sin tilltro till vår tids gud, pengarna. Men ingen bank kommer att kunna ställa ut krediter och därmed är tillväxtens enda möjliga fortsättning en digital valuta utgiven av vår centralbank. Detta är emellertid bara ett omöjligt försök att förlänga skuldsättningens omöjlighet. Vi måste ställa om samhället till det som är hållbart längre än nästa mandatperiod. Men det viktigaste saknas, en trovärdiga ledare.

torsdag 20 september 2012

Symboler med krav på värde

Det pratas mycket om pengar nu för tiden. Det har alltid pratats om pengar, men det kommer att pratas ännu mera om pengar under den kommande tiden. Detta utan att knappast någon förstår vad dagens pengar är. De flesta ser pengar som den lön som kommer in på kontot varje månad. Pengar som gör att räkningar kan betalas. Mat, kläder, förnödenheter kan införskaffas. Kanske en sista slant kan sparas. Lönen på kontot upplevs som ett värde på grund av att den mäter månadens slit som i sin tur går att omsätta till reella produkter.

Redan i tidig barndom blir vi itutade att pengar, det är nåt speciellt det och det med rätta. Spara dina pengar till framtida behov lilla vän, säger mormor till barnbarnet. Barnbarnet stoppar med lycklig min slantarna i spargrisen totalt förvissad om att pengar är ett värde och på den vägen fortsätter vi genom livet att bli invaggade i en nästan religiös dyrkan av pengar. Men pengar skapar makt, vilket medför att vi alla har en olika syn på pengar.

Politikern ser pengar som det som driver vårt samhälle. Nya idrottsarenor, skolor, bostadsområden. Allt kan utlovas i enighet med bästa polaren i lokala banken. Så kallade satsningar i samhällets framtida utveckling möjliggör löften om nya jobb. Omval hägrar bakom ny kommunal skuldsättning, vilket i sin tur är bankens vinst.

Investeraren ser pengar som en möjlighet. Pengar är i hans ögon bara ett verktyg med vilkets hjälp mer pengar kan tjänas. Hans pengar investeras med krav på avkastning, vinst. En arbetsfri inkomst hägrar, avkastning på kapital kallad. Pengar utlånas med krav på ränta. Hur denna avkastning åstadkoms baseras på konsumenters behov, skapade eller reella. Konsumtionsprodukternas påhittade existensberättigande har i dagens samhälle ersatt de nödvändiga bruksprodukterna i gårdagens.

Men hur man än ser på pengar så kan de inte ätas. Pengar går inte att, vare sig i form av datablippar, sedlar eller guld att äta. Pengar i en öken skapar vare sig vatten eller mat. Planterade nedgrävda pengar växer inte likt det träd som planterades bredvid. Ändå ses pengar som ett värde. Varför då?

Pengar är helt och hållet en mänsklig uppfinning skapad av det samhälle vi lever i. Pengar har skapats för att underlätta vid handel mellan oss människor så att vi ska slippa springa och byta reella produkter med varandra. Pengar är en genial uppfinning och det som skiljer oss från djuren. Pengar som bytesmedel kommer att finnas så länge människor finns.

Men pengar kan bara finnas så länge det samhälle existerar där pengar har utlovas till att kunna bytas till något i detta samhälle värdefullt. Pengar är en påhittad symbol med anspråk, dels på de reella produkter som den energi och de planetens råvaror planeten kan tillhandahålla, dels på vinst i form av mer pengar till ränta.

Men eftersom våra pengar skapas i samband med att bankerna skapar räntebärande skuld, måste även den reella bas som ska mätta skuldernas anspråk växa. Minsta barn kan inse att detta är en omöjlighet på en rund planet, fritt svävande i en tom rymd.

Så känt faktum kvarstår, reella värden kan bara skapas genom att energi förskingras. Eftersom energi övergår till värme vid alla processer där energi konsumeras, så även när den omvandlar råvaror till de reella produkter som pengar kan köpa. Dagens räntebärande skuldpengar har bara ett framtida värde så länge som det finns tro på en ökande energimängd i framtiden. Pengar är nämligen tillgång till energi.

fredag 17 februari 2012

Den utmätta framtiden

Dagens pengar är anspråk på framtida arbete och resurser eftersom de ställs ut som krediter med vidhäftad ränta. Krediterna ska betalas tillbaka och nya skuldtagares krediter ska utgör skuldtagarens möjlighet till att betala bankens vinst, räntan. En exponentiellt växande värld tas för given trots vetskapen om att vårt lilla klot är begränsat.

Vad är det för samhälle vi byggt upp? Naturens skafferi kan inte tömmas snabbt nog. Girigheten försöker årligen slå nya rekord. Hurra, tillväxten ökade återigen står det att läsa i både finansministrars och vd,arnas årsbokslut. Kommande år väntas ge ännu större överskott i det som kallas pengar, fast det faktiskt är någon annans skuld. (Pssst...Tillväxt i ekonomin är ökade skulder). Anspråk på arbete. Anspråk på resurser. Skulder utställda med krav på vinst. Skapade av intet med endast skuldtagarens löfte att betala tillbaka som motvärde. Pantsatta dock, med hus, gårdar, företag, maskiner, fast enkelt avyttringsbar egendom som pant. Bankernas anspråk. Bankens vinst. Politikernas anspråk. Statens krav.

Vi lever en kort tid på vår jord. Vi föds och vi dör utan att vi fått välja vare sig det ena eller det andra, mest det ena. För de sämst ställda av oss är livets resa en kort strid i överlevandets konst. Försöka stilla dagens hunger och någon sorts tak över huvudet. Hoppas på att klara nästa dag också. En strid vars utgång inte har några gångbara odds. För många är det naturligt att se sina barn svälta och dö. Att glädjas över att ett nytt barn föds, blir allt färre förunnat. Att gå med på att ge bort sitt lands rikedomar är inte svårt om det sker med hot om att bli nästkommande testområde för kärnvapen.

För de näst sämst ställda är det höjden av lycka att genom sitt dagliga slit få skapa värde i våra, de rikas placeringar. Någons skuld, någons tillgång. Att få sitta inspärrad i en fabrik vecka ut och vecka in. Att uppleva sin ungdom försvinna, men få glädjas över att under en av årets veckor få bryta upp från fabrikens giftiga miljö och besöka sina utfattiga föräldrar. Välfärd för en del?

Är det välfärd att sitta framför en teve och slötitta på något meningslöst program efter att ha producerat, krängt någon meningslös produkt vars enda syfte är att skapa en kort tids värde i någons skuld. Är det meningen att vi ska ha denna välfärd, med tanke på att en majoriteten av våra medmänniskor svälter?

Vi väljer att blunda för deras slit när vi har välfärd i våra tevesoffor? Är det meningen att de som redan har mer än nog ska kunna ställa anspråk på ännu mer i framtiden, genom de kan att ställa sitt överskott till förfogande? Öh, givetvis med krav på vinst. Pengar investeras alltid med krav på vinst. Vad händer med detta krav när inte resurserna längre finns? Framtiden är redan upp över öronen intecknad med anspråk och krav. När ska vi vakna och konstatera att det som utgöra denna växande framtid snart inte längre finns. Ska vi vakna upp före eller efter att soffan vält och golvet blivit tak? Förresten går det i så fall att äta pengar?

onsdag 29 juli 2015

Vår fantasivärld

Jag har säkert skrivit ihop något liknande det följande förut, men inget har kunnat få mig att ändra min grundsyn och det kanske väcka någon ur orimligheternas drömmar?

Vi, alltså vi människor, har allt sedan födseln fått oss itutat att pengar har ett värde. Vi har ända sedan lyckoslantens dagar lärt oss att en sparad peng är det bästa att ha inför framtiden. I dag avgudar vi helt enkelt våra pengar. Vi har genom århundraden mördat, rånat, lurat, bedragit, ackumulerat, testamenterat, fonderat pengar. Vi förbrukar dagligen planetens resursbas för att göra oss i pengar rikare. Vi blir dagligen via media matade med tron att bara vi har pengar så löser sig allt. Har vi pengar så kan vi bygga vindkraftverk, solpaneler, elbilar, långa sladdar till flygplanen och så vidare.

Vi låter oss, vid varje så kallat demokratiskt val, fortfarande vilseledas av våra ledares fagra löften om att vi ska bli rikare. Löften om att pengar ska ställas till förfogande som kommer att lösa omställningen till det så kallade hållbara samhället, där evighetsmaskinen solen ska förse vårt exponentiellt växande skuldsamhälle med någon sorts outtömlig energi.

Men få inser att det är inte pengarna som är värdet, utan den icke förhandlingsbart sinande mängden verkliga resurser som anspråket pengar baserar sig på. Om detta tiger de så i övriga frågor sensationslystna reportrarna som skriver gammelmedias spalter. Varför denna tystnad kan man ju undra? Till och med i journalisternas garde borde det ju någon intelligent varelse kunna husera.

Någon i vår media eller politikerkår borde väl kunna tänka självständigt och inse att en evig tillväxt inte är förenlig med en ändlig planets resurser. Men ställer man frågan till en politiker om vad denna tillväxt innebär, blir svaret nästan alltid att det inte är en tillväxt baserad på konsumtion som avses, utan tillväxt i kunskap och icke materiella värden. Men när tillväxten ska redovisas vid årens slut blir det alltid i ekonomiska termer!

Om man bortsett från en tänkbar befrielse av hjärnkapacitet så är min gissning att denna tystnad beror på att det inte finns någon som har presenterat en lösning på problemet med sinande resurser och en exponentiellt växande skuld- och befolkningsökning. Att våra pengar är skapade av bankerna i form räntebärande krediter och vad detta innebär, vore hur som att begära alldeles för mycket av en grupp som, i bästa fall kan rapportera den fria fantasins fagra löften. Tilltron till våra pengar bygger på förställningen om att vår planets resurser inte har några gränser, hur nu någon kan tro det?

Nu har vi tagit den största delen av planetens biosfär i anspråk i vår jakt på det fiktiva värdet pengar. De flesta former av verkligt värde är nu på tillbakagång. Vi har till exempel allt sedan 1981 förbrukat mer olja än vad vi upptäckt i nya fyndigheter vilket mynnade ut i peakoil 2005. Dagens 90 miljoner fat olja har inte kunnat ökas till de 120 vi skulle behövt för att kunna ha en fortsatt ekonomisk tillväxt.

Men anspråket, de skuldbaserade pengarna, har vi kunnat framställa i hur stora mängder som helst. Inte för att det skulle hjälpa med skuldfria pengar heller. De är fortfarande anspråk på en sinande mängd verkliga värden. Kvar finns ett lokalt samhälle byggt på förtroende där pengar gäller som ett bytesmedel människor emellan. Det är slut på tiden där pratsjuka politiker kunnat gömma sig bakom tomma löften. Men detta nya samhälle kommer inte, som jag för några år sedan i min naivitet trodde, att börja byggas när insikten om de begränsade resurserna börjat inses, utan på ruinerna av dagens samhälle.

Västvärldens ekonomier har, nu inte bara tömt minst hälften sina egna resurser, utan även u-ländernas i jakten för att kunna driva sina samhällen. U-länderna måste ju skicka sina råvaror till ekonomiernas centrum på våra och inte sina egna villkor. Vi har nu även tagit framtidens i anspråk genom att utfärda alla möjliga inteckningar i våra pengars namn.

Man kan bara konstatera att den värld vi historiskt hittills tagit för given är på väg att försvinna. Vår lilla tillväxtbubbla är på väg att brista. Utan en outtömlig resursbas av billig energi och mineraler fungerar inte vårt så kallade konsumtionssamhälle. Egentligen skulle det kallas det kapitalistiska idiotsamhället.

De sprickor i trygghetens fasad som bara kunde skönjas 2008 syns nu tydligt om man betraktar de pågående krigen i mellanöstern, där USA satsar miljarder dollar, inte på grund av, som sägs, en bristande demokrati, utan därför att världens sista stora oljefyndigheter finns där. Den som kontrollerar de kvarvarande resterna av oljan kan kanske driva idiotin ett litet tag till. Den som lever får se.

fredag 2 mars 2012

Vi är gudar

Vi är gudar, punkt slut.

Våra bytesmedel, våra pengar, är det medium vi använder både till att byta varor och tjänster med varandra. Dessa pengar är även samma medium som vi använder för att lagra värdet av vårt arbete i. Sedan barnsben har de flesta av oss blivit itutade att pengar är något värdefullt och med tanke på allt slit som ligger bakom varje sparad liten slant, så är det inte så konstigt.

Men hur kommer då våra pengar till världen? Om man säger till någon oinsatt att våra pengar ställs ut av bankerna i form av tomma krediter, blir man trodd då? Inte det? Att påstå att våra bytesmedel inte är något annat än skulder med anspråk på framtida värden, är som att påstå att solen är blå. I alla fall för det stora flertalet. Man blir i de flesta fall inte trodd överhuvudtaget. Efter en stunds fortsatta förklaringar börjar samtalsparten fingra på sin telefon för att snabbt kunna påkalla männen med de vita tröjorna. Men våra banker och politiker påstår ju att våra pengar har ett värde och tänk om de har rätt? Det kanske är möjligt att ställa ut tomma krediter och kräva tillbaka värde i både krediten och i den till krediten kopplade räntan. Vi kan ta fallet med oljan. Oljan är nämligen den viktigaste gudamedicinen vilken hjälper oss att skapa värde i de utställda krediterna. Det är i huvudsak de oljedrivna maskiner som utför vårt dagligt arbete.

Olja är en naturprodukt som i oraffinerad form mest liknar en svart äcklig sörja. Olja är i sin raffinerade form en genomskinlig vätska med en för de olika destillaten karakteristiskt färg och lukt. Ser dock inte särskilt märkvärdig ut. Verkar inte för en amatöruppfinnare vara så särskilt svår att kopiera och mångfaldiga. Men varifrån kommer då olja. Tja, för flera hundra miljoner år sedan var vår planet ett våldsamt överhettat och av plankton bebott klot som dock cirklade runt samma sol som idag. Men planktonen dog på grund av denna höga värme i stora mängder och föll till havets botten. Där pressades de under årmiljonerna samman under ett mycket högt tryck ända tills vi började pumpa upp dem i form av råolja. Döda plankton blir olja miljoner år senare. Det bildas fortfarande olja på vissa ställen på vår planet, påstås det. Takten är visst cirka tvåhundrafemtiotusen fat om året. Vilket inte är lite.

Ja men, då behöver vi väl inte göra olja då, eftersom vår planet sköter det så fint åt oss. Vilken tur. Men, om vi gör av med trettioen miljarder fat olja på per år och det bara nybildas tvåhundrafemtiotusen fat behöver vi inte tillverka lite själva då? Oj då, gör vi av med oljan i en takt som överstiger nybildandet med etthundratjugofyratusen gånger? Är inte det att bädda för problem. Vi gör av med etthundratjugofyratusen liter olja för varje nybildad liter. Om man dessutom tagit reda på att en liter olja innehåller en energimängd motsvarande fyrahundra timmars mänskligt arbete, hur många timmars mänskligt arbete representerar då de trettioen miljarder fat vi gör av med på ett år om ett fat innehåller etthundrafemtionio liter? Tja, orimligheterna passerar gränsen på miniräknarens fönster på mindre än ett ögonblick. Men orimligheterna är inte slut. Nu räcker nämligen inte denna olja till längre och ändå är det bara ett par av klotets sju miljarder innevånare som har tillgång till den.

Slutsats, om vår nuvarande ekonomi ska kunna fortsätta fungera måste vi själva egenhändigt på något gudomligt sätt kunna skapa framtidens resurser. Annars kommer de med samma logiska självklarhet att ta slut. Detta måste då även med samma fortsatta logik innefatta vår ekonomi, eftersom den baserar sig på dessa orimligheter. Sålunda blir följden av ännu mer fortsatt logiskt resonerat att det finns de som tror att vi är gudar. Denna tro måste våra bankers ägare ha eftersom de är våra bytesmedels utställare, liksom även då våra kära politiker vilka är de som i slutänden ska kunna garantera vårt betalningssystem.


Någon som tycker att det luktar tjära och fjädrar här?

söndag 16 maj 2021

Makt och skuld

 Jag följde, för flera år sedan varje inlägg i en numera nedlagd blogg som hette "interiktigtklok". Jag har saknat den mycket. Alla inlägg var betänkvärda i något avseende. Ett av de mest minnesvärda var rubricerat: Rikedom, pengar, skuld och makt, det följer här:

----------------------

Makt. 

Den mörka sidans utan tvekan mest åtrådda råvara. Kärlekens vrickade motpart, kryddat med förakt och uppblåsande av jaget för att tilltala de som aldrig känt kärlekens värme.

Rikedom. 

Rikedom har i alla tider använts för utövande av Makt genom olika former av förslavande i utbyte mot så liten del av rikedomen som möjligt. Vid tiden kallades detta förslavande ”att hjälpa de fattiga”.

Pengar. 

För att få lite mer hävstång i utövandet av Makt skapade de med Rikedom entiteten Pengar. Från början genom att bokstavligt talat slå mynt av Rikedomen (gjuta guldmynt). Men precis som med nutidens varumärken kom man på att man kunde skapa låssaspengar med samma värde som de till Rikedomen knutna mynten av vad som vid tiden kallades ”praktiska skäl”.

Skuld. 

När fler och fler Pengar skapades blev den via Pengar skapade Rikedomen under stundom alltför spridd. Eftersom mängden Pengar blev mycket större än mängden underliggande Rikedom kom det att gå inflation i Makt. Lösningen var Skuld. Att skapa nya pengar och låna ut dem till vem som helst mot Skuld. Låntagaren fick Pengar. Långivaren fick Makt. Skuld kallas i dagligt tal ”låna pengar”, men det är synnerligen missvisande. ”Låna ut Makt” är en mer passande benämning.


Där är vi nu. Endast en försvinnande del av vad vi kallar Pengar är knutet till Rikedom. Skuld är Pengar som är Makt. Makt är den värdegrund på vilken vår civilisation vilar. Precis som varje tidigare kollapsad civilisation gjort mot slutet av sin bana.

Banker äger Skuld i en omfattning som gör att de kan få vem som helst till vad som helst när som helst. Bankerna äger all Makt i världen. Och de som äger bankerna har använt de Pengar de tjänat på sin bankverksamhet för att lägga rabarber på all världens Rikedom.

All Makt, alla Pengar, och all Rikedom finns i dag hos de som äger bankerna. De som äger världen. All Skuld finns idag hos folket och hos stater. Vi har lärt oss att inte se det, men Makten utövas varje dag i nästan absurda proportioner. Varför? Eftersom vi med en tydligt tanke och intention kan besluta att inte längre acceptera Skulden och därigenom Makten. Att vi med Kärleken gör anspråk på vår Rikedom och finner en annan lösning på problemet Pengar. Detta är Makten mycket angelägen om att få oss att inte göra. Makten vill bibehålla obalansen och olika former av sjukdomstillstånd i var och en av oss för att förhindra detta uppvaknande.

Detta låter naturligtvis hur flummigt som helst, just precis av den anledningen – vi har skolats av Makten att fnysa åt det som underminerar Makten. Men det är absolut nödvändigt och det händer precis just nu i detta ögonblick. I vart och ett av våra sinnen. Makten känner när du slutar acceptera den. Den skiter på sig av skräck. Det är vad vi ser när vi slår upp en tidning och läser om ”den oroliga världen” – den teater som Makten genom medias försorg vill få dig att vara rädd för. För den, som alla andra, vill inte tappa taget. Men Makten står Maktlös inför individens återkomst.


https://interiktigtklok.wordpress.com/

-------------------------------

Det enda man har att invända är att detta sker med statens goda minne och att folk ska vakna, men till det får man nog vänta.



söndag 30 september 2018

Skuldskaparna och kreditsystemet


Idéer har blötts och stötts angående oändliga ting i lika många artiklar i vår så kallade fria press. Allt utom pengar förstås. Pengars funktion och skapande får inte nämnas. Att pengar inte är annat än anspråk på den energi och de resurser som utgör basen för vår existens får inte nämnas. Inte heller att sparade pengar är förbrukad energi och kreditpengar är anspråk på framtida energi.

Men eftersom samma gäng som kontrollerar våra pengar också äger vår press, tillåts inga diskussioner i dessa ämnen. Det är ickefrågor. De så kallat rika vill fortsätta vara rika trots att planetens resurser sinar. Vi, det lättledda folket, ska bekräfta makten genom att rösta på de av eliten utsedda lakejerna, gå till våra jobb för att komma över pengar så att vi kan betala de skulder som skapats av samma elit endast genom bokföringsposter. Banken/staten vill få oss att tro att vi är unika och att de är så snälla när de beviljar våra skulder, trots att de inget lånat ut. Pengar skapas bara genom att skriva siffror i två kolumner. Ingen media får skriva i detta, eftersom allmänheten inte får uppmärksamma kreditens verkliga funktion, att för inget arbete överföra värdet av skuldtagarens arbete till kreditutställarens konto.

Därför diskuteras inte de ämnen som borde diskuteras. Vi borde prata om de sinade fossila energiresurser och de sinande naturresurser som utgör basen för detta samhälles existens. Vi borde diskutera de fortsatt ökande problem industrisamhället ställer till med, genom de gifter och restavfall som sprids över planetens yta och att en fortsättning av en evig ökande konsumtionsspiral leder till vår undergång. Men också detta är ickefrågor.

I stället blir vi matade med att det finns inga problem, vår ekonomi är god, vi ska få högre pensioner, löner, resor, livslängden kommer att öka, resurserna är oändliga, om vi bara har pengar så finns det hur mycket som helst, är den gällande agendan.. Allt för att få oss att rösta och på så vis bekräfta den så kallade demokratin. Men vi väljer inte de centralbankschefer som styr ekonomin i en, även för dem, oundviklig inflationsspiral. Men att dagens pengar kommer att nå sitt rätta värde, alltså noll, är bara en fråga om tid.

Egentligen borde jag inte skriva i detta ämne, eftersom det knappast intresserar mig längre. Vårt samhälle har nämligen passerat bäst före datum. Världen gick i konkurs redan i början av 1980-talet, då inte fyndigheter av ny olja längre kunde hålla takt med konsumtionen. Vi lever på ändliga lager av fossil solenergi:


Nästa samhälle, om det blir något, kommer att baseras på självförsörjning. Små samhällen som bygger på tillit och gemenskap med vänner. Bytesmedel kommer bara att behövas vid kontakt med ovänner. Så i en förberedelse inför denna tid har jag i veckan grävt upp 700 kilo egenodlade potatis, samlat ihop 50 kilo ekollon, satt ut 4 nya mjärdar och tusen saker till. Kunskap i dessa och liknande göromål kommer att hålla mig och mina anförvanter vid liv ett tag till och statens lakejer får tji.


måndag 6 september 2021

Skuldpengar är pengar utan eget värde

 För något tusental år sedan fanns det inga pengar i den form vi menar med pengar. I de små lokala samhällen som fanns då, behövdes inga pengar, eftersom dess bostäder, verktyg, vapen, utsäde, jaktbyten, mat mm. delades gemensamt mellan alla samhällets medborgare. Då samhällena växte och allt fler insåg att handel mellan samhällena skulle kunna vara till alla glädje började varor brukas som betalningsmedel. De tidigaste betalningsmedlen utgjordes troligen av sådant som kunde ätas eller brukas. Jag kan tänka mig att varor som t.ex. salt, hudar, oxar, fisk, har utgjort betalningsmedel en gång i tiden. Dessa varor hade dock en begränsad livslängd och blev därför av kungar ersatta med metaller. Folket accepterade oftast detta eftersom metallmynten var mer lämpade att lagra. 

För att få tag i dessa metaller var emellertid alltid någon tvingad att investera energi i dess utvinning. Det gick alltså att gräva upp pengar om man var beredd att lägga ned arbete i detta. Metallerna fick olika värden efter hur mycket arbete och energi det gick åt för att utvinna dem. Guld var mer sällsynt än silver och således mer värt. Ekonomin i dessa samhällen var mycket stabil och den tidens kungar hade oftast stora svårigheter att manipulera metallpengarnas värde.  

Raskt över till nutid. I vår tid utgörs pengarna av skulder. Skulder ställs ut av våra privata banker och består av bokföringsposter på bankernas skulder på pengar. Dess pengar är dock av samhällets företrädare godkända att betala skatt med. De är sålunda att betrakta som pengar. Värdet i dessa skuldpengar ligger i att skulderna ska betalas av skuldtagaren plus en viss procent i ränta. Skuldpengar är anspråk på framtida resurser och energi. Skuldpengarnas värde är alltså den energi och de resurser som skuldtagaren i framtiden måste lyckas omvandla till någon sorts vara eller tjänst. Om inte skuldtagaren klarar detta, förfaller skulderna varvid banken står med lång näsa och måste reducera vinsten i sin bokföring.

Räntan, som åläggs alla skulder gör att systemet växer exponentiellt. Mer och större skulder måste hela tiden beviljas för att systemet ska fortsätta fungera. Tillgångsvärden på de säkerheter bankerna kräver måste blåsas upp i takt med att skulderna ökar, vilket syns väl i tillgångsvärden såsom huspriser, aktiepriser, obligationer. Mer och mer energi och resurser måste tillföras så att mer och mer tjänster och säljbara produkter tillverkas, transporteras och levereras för att systemet ska fungera. 

I stort sett gäller att dess snabbare vi förbrukar planetens resurser dess rikare låter oss bli inbillade att vi blir, vilket inte kan beskrivas annat än som ren idioti, eftersom mer pengar också innebär mer skulder. Alla pengar är ju som bekant skulder. De enda som kortsiktigt berikar sig på detta, är de giriga oförstående? kontrollanter som sitter i systemets topp. I det kaos som följer då så småningom tillgången till resurser avtar blir även den på skuldpengar rikaste utfattig. 

Det enda som långsiktigt kan fungera är att gå tillbaka till det samhälle som baserade sig på en lokal ekonomi. Där bestod värdet av brukbara produkter producerade av samma lokala samhälle. Ett samhälle där inga pengar behövs och där allt delas lika av en grupp bestående av fria individer. Tillbaka till framtiden skulle man kunna kalla detta. Jag skulle kunnat ta upp guld, vilket av många betraktas som ett pålitligt värde. Men guld har bara ett värde i handel med okända för att det ska få ett bytesvärde. I ett litet samhälle där ekonomin utgörs av att alla bistår med det var och en gör det den kan bäst, behövs inga pengar, ingen enskild behöver ju äga något utan allt kan delas jämlikt.

 


måndag 23 april 2018

Framtidens rikedomar

Framtiden, ja hur blir den? Jag brukar skriva lite om vår närtid och de närmaste idiotierna våra beslutsfattare hittat på. Så när trycket stigit tillräckligt i huvudet så, man blir förbannad och ibland känns det lite bättre att skriva några rader och hoppas på att någon vill läsa. Det är inte alltid så välskrivet men det får väl vara tanken som räknas.

Det är svårt att nå vanligt folk, de flesta vill inte höra talas om förändringar hur realistiska de än må vara. Det har alltid funkat förut så varför skulle bli en brist nu? De nöjer sig med det de har om de får resa lite ibland, ett nytt kök eller en bil på avbetalning. De tror att de är rika så länge det finns någon annan som vill sätta sig i minst lika stor skuld som de själva, för ha någonstans att bo. Att det skulle komma någon resursbrist är inget folk vill veta.

De vill inte heller höra att de blivit lurade av staten genom inflationen, utan tror att surt sparade slantar i en pensionsfond utgör en garanti inför framtiden. En del inser för all del att evig tillväxt är omöjlig, men om vi bara inför ett nytt penningsystem där staten tar ifrån bankerna rätten att kalla sina skulder för pengar, då kommer allt att funka. Jag har väldigt svårt att tro att detta skulle göra skillnad på de som kallar sig politiker. Det enda jag vet som historiskt funkat som hållhake på politikerna är en valuta kopplad till någon råvara, vanligen då guld. De lakejer som representerar staten drömmer förstås om att digitalisera våra pengar, så att kontrollsamhället kan fullständigas. Minsta inköp, resa, eller andra aktiviteter på våra riksbankskonton kommer då att registreras och 1984 är komplett.

Men vad tror jag om framtiden då? Jo, jag tror att staten kommer att kollapsa när den billiga energi, vi har idag, blir för dyr för den så kallade medelklassen och de sämst ställda i vårt samhälle. När deras löner uteblir eller det mesta går till baslivsmedel, hyra, skulder så har dessa grupper inte pengar nog över för att konsumera de varor och tjänster som håller vår så kallade sysselsättning igång. När det inte längre funkar med statliga subventioner och pengartryckande till dessa klasser är slutet nära.

Trump sa här om dagen att OPEC har för höga priser på sina produkter, trots att oljepriserna mig veterligen inte ens täcker utvinningskostnaderna i många oljeproduktionsländer. Skifferoljan i USA ska vi inte ens nämna. Det finns inte ett enda amerikanskt skifferoljebolag som redovisat ett enda kvartal med vinst de senaste tio åren. Trots horisontalborrning och annan så kallade revolutionerande teknik.  De lever på att den ström av lättlurade nya så kallade investerare som vill investera sina sparslantar i något pensionsbolag.

Den dag den billiga fossila energin blir för dyr, för det stora flertalet, är det slut på det vi kallar pengar. Om pengarna sedan består av papperslappar fungerar de lite längre än om de är digitala. I framtidens samhälle blir verkliga värden som till exempel pålitliga vänner, bruksföremål i alla former eller råvaror så som exempelvis läder, olja, skor, vapen, fiskenät eller kunskapen om hur sådana värden tillverkas blir återigen till bytesvärden. Så var vårt samhälle för inte så länge sedan.  På de fåtaliga marknader som arrangerades vid några tillfällen per år användes inga pengar, för det fanns inga, inte i vårt land i alla fall.

Guld, silver, koppar och järn blev till pengar sedan kungamakten och därmed staten införts. Kungen berikade sig genom att skatt kunde tas ut på alla och envar efter att kyrkoplikten och därmed folkräkningen införts. Papperssedlar blev till skulder på guld när inte guldet självt räckte till. Men guld fortsatte att vara en skulddödare mellan stater tills långt in på 1990-talet, eftersom stater oftast inte litar så särskilt mycket på varandra. De litar däremot på guld! Guld är åter igen på väg att bli en skulddödare mellan stater. Det finns en anledning till att Kina, Ryssland, Iran, Ungern, Tyskland med flera stater köper guld eller begär att få sitt guld utlämnat från FED.

Pengar är ett klister som både håller ihop stater och ett anspråk på verkliga värden. Men energi som gör att pengar får ett värde måste vara så billig energi att alla samhällets klasser direkt eller indirekt kan konsumera den. Detta är problemet vi står inför, inte hur våra pengar skapas. Den billiga energi vi haft tillgång till sedan det så kallade industrisamhället infördes är på väg att bli för dyr för det samhälle vi byggt upp. Framtidens rikedomar har jag redan räknat upp i texten ovanför.


tisdag 3 juli 2012

Från skuld till guld 2


Jag skriver detta inlägg bara för att förtydliga tänkandet kring mitt förra.

Nästan alla har en slags tro på att guld liksom pengar har ett värde. Detta är ett feltänk. Vare sig pengar eller guld har ett bruksvärde. Däremot kan samhället göra så att pengar och guld får ett värde genom att stifta lagar som säger så, i alla fall så länge vi har något som kan kallas för ett samhälle. Samhällen har nämligen lagar eller i alla fall regler, vilket är det som identifierar ett samhälle. Säger samhället att pengar har ett visst värde så är det så, basta. Annars kommer farbror Haffa, eftersom samhället säger att han får komma med handfängslen om man inte lyder samhällets lagar. Nåväl, så långt som till att trycka egna pengar har inte jag kommit ..... ännu :)

Om man däremot vet att dagens pengar är skapade genom att samhället har satt sig i skuld med anspråk på framtida värden så är inte tanken långt bort att fråga sig vad det är som åstadkommer värdet i de utställda skulderna. Då hamnar man efter inte alltför svårt tänkande på den energi och de råvaror som försörjer vår värld. De flesta råvaror, i vart fall metaller kan nog, i alla fall till stor del, återvinnas. Men när man kommer till energi är det kört. Energi kan bara förskingras vid förbrukning, eller rättare sagt omvandlas enligt termodynamikens andra lag. Den går i vart fall inte använda två gånger. Har man eldat upp en träpinne en gång, så vill jag se den som kan göra om det en andra gång med samma pinne, vilket även beskriver vad som händer med oljan, gasen, kolet, uranet vid samma omvandling. Energi kan bara omvandlas i en riktning, vilket är samma faktum som ger tiden en riktning. Klockor går bara medsols. (Alternativa energislag tar jag inte bara upp även om de säkert skulle kunnat funka men de tar alldeles för lång tid att utveckla. De utgör bara cirka en halv procent av den globala energiförbrukningen i dagens värld. Så att utvinna dagens energikonsumtion från alternativa bränslen......

När man kommit så långt i sitt tänkande så kan sig man frågas sig varifrån kommer då olja, kol, osv....Man behöver inte vara en Einstein för att inse att de bildades för miljoner år sedan och de bildas inte igen! När man insett det och med vilken takt vi förbrukar dem så inser man även vart vi är på väg. Jo, till en bristsituation. Vilket då leder tillbaka till de anspråk pengar är utställda under.

lördag 26 januari 2013

Det femte steget.....


Jag har inte skrivit så värst många seriösa inlägg här på bloggen på länge. Om jag nu gjort det någon gång, vill säga. Men i alla fall så blir man så deprimerad inför den framtid som väntar, att det är svårt att skriva något seriöst. Nu har jag i alla fall tagit mig i kragen och ska försöka dela in hur jag kommit till den insikt om vår framtid som jag har fått. Här följer fem steg i insiktens tecken.
Steg ett:
Man är omedveten. I detta stadium upplever man att, visst finns det problem i vårt samhälle. Samhällets allmänna otack mot egna företagare som riskerar hem och härd, upplevs väl som det största problemet. Man jobbar dygnet runt för att hålla företaget på fötter. Räkna på jobb framför teven. Hoppas på det bästa. De anställdas löner måste prioriteras, själv får man ta vad som blir över. Om det nu blir något över. Tycker politikerna är väldigt självsäkra över hur länge landets egna företagare orkar. Man lever lyckligt mellan varven och kan kanske kombinera en och annan affärsresa med lite semester för familjen. Irritationen över hur samhället är organiserat kommer mest i samband med valtider men skapar bara fler frågor.
Steg två:
Man blir medveten om att det finns stora problem utanför företagets värld. Det man trodde våra så kallade ledare hade koll på, visar sig vara en utopi. Oavsett om det gäller klimatförändringen, överbefolkningen, de miljöfarliga utsläppen, utfiskningen av haven, den minskade biologiska mångfalden, storföretagens politiska makt, den ekonomiska instabiliteten eller den sociopolitiska orättvisan så är det fler och fler problem som fångar ens uppmärksamhet. I takt med globaliseringen får företaget mindre och mindre att göra.
Steg tre:
Man hör politikernas tjata allt oftare om en för evigt ökande tillväxt. Man kommer till insikt om att olja är det ämne som upprätthåller penningens värde. Hur ska denna tillväxt som våra så kallade ledare pratar om, kunna öka för evigt om nu olja är en ändlig resurs och detta på en ändlig planet? Frågorna hopar sig. Copernicus bevisade redan för över femhundra år sedan att vår planet är en rund liten, ändlig himlakropp som cirkulerar runt vår sol. Jag hittar via Youtube ASPO,s grundare Colin Campbell, vilken har en livslång erfarenhet i oljebranschen. Han säger att peakoil har inträffade 2005. Har inte ens för en sekund anledning att tvivla.
Steg fyra:
Näst efter peakoil blev jag i mitt fall varse de kommande riktigt stora problemen när jag kom till visshet i hur våra pengar skapas. Våra pengar skapas nämligen som skulder av våra banker, med en till skulderna häftad ränta, eftersom alla skulder har en ränta. Efter detta var det inte svårt att inse att vår värld för evigt måste växa, eftersom staten godkänt bankernas krediter såsom lagligt betalningsmedel. Man inser att i stort sett alla problem härstammar från detta penningsystems krav på en i exponentiell hastighet växande framtid. Alla resurser måste förbrukas för att kunna möta detta vårt penningsystems krav. Alla vill betala sina skulder om de kan. Liten som stor, gammal som ung. Alla resurser måste utvinnas i en exponentiellt ökande takt, vilket är en omöjlighet. Cancer och kärnvapenexplosioner är det enda kända fenomenen i vår värld som växer exponentiellt och alla vet hur de slutar.
Steg fem:
Man är totalt medveten de problem som väntar. Man inser att penningsystemet bara har två lägen kollaps eller tillväxt. Eftersom peakoil redan inträffat måste kollapsen följa. En för evigt ökande oljeutvinning är inte möjlig. Skulderna går visserligen att minska, åtminstone i teorin, men detta lär sluta med folkligt upplopp, anarki, kaos, revolutioner. Skuldernas utställare blir uppbackade av till dem medlöpande politiker. Folklig skuldsättning ersätts av statlig. Fortsatt tillväxt innebär emellertid fortsatt förbränning av fossila bränslen, vilket kommer att ödelägga planeten genom en till koldioxidutsläpp galopperande uppvärmning av det enda hem vi har. I alla fall enligt Tim Garrett, som vi väl måste räkna som världens numera ledande klimatforskare. Skulderna går visserligen att skriva av, dödförklara, utplåna och därmed utplåna kravet på en för alltid växande framtid. Men detta hjälper föga. Vem vill ha pengar vars värde i energibristens framtid bara kan minska? En tsunami sköljer över en och nästan alla andra problem blir till ett intet. Man inser att pengar i en framtid inte kommer att kunna användas genom att bli utställda som anspråk på en växande framtid. Man inser att pengar med räntebärande anspråk inte kan ställas ut överhuvudtaget. Man inser att vi utbildar våra barn till en framtid som inte finns. Man inser att vi står inför mänsklighetens hittills allra största utmaning. Ett globalt system med anspråk på vår planets råvaror skall nollställas och inget nytt kan genom pennings löften skapas i dess ställe. Vår framtida värld måste bli i självförsörjningens tecken, småskalig och lokal. Men nästan all kunskap härom, som våra fäder med självklarhet hade, är bortglömd. Samhället har lärt oss att anpassa oss inför framtiden genom att lösa dagens problem, eftersom gårdagens är redan lösta. När vi inser att ingen mänsklig problemlösningsförmåga i världen, räcker till för att ta oss ur vårt nuvarande predikament, kommer hoppet att slockna och ersättas av ett kvävande mörker och förtvivlan. Endast de unga som i åratal förberett sig har en chans och hur många är det?
Välkomna till vår enda framtid.

fredag 18 oktober 2013

Ekonomisk reform

Jag tänker inte gå in på vad som fick mig att inse det fullständigt orimliga med dagens ekonomiska system, men det var inget jag föddes till att inse om nu någon trodde det. Men när jag kom på hur sjukt det hela är, så hamnade jag snabbt på Ekonomisk Reforms hemsida. Jag är givetvis flerårig medlem och känner sidans grundare mycket väl. Däremot har jag inte läst på sidan sedan många år tillbaka. Sidans grundare ska emellertid ha all kredit för hans rekommendation av den följande filmen, tydligen skapad av Mike Maloney. Så om jag kan hjälpa någon som inte insett det orimliga så är detta en av de bästa filmer jag någonsin sett i detta ämne:

http://www.youtube.com/watch?v=iFDe5kUUyT0#t=156

Ingen ska emellertid tro att vi i Sverige är förskonade från det internationella valuta systemet. Makt i det fördolda är nämligen det de skuldskapande älskar mest. Så gissa vem som gjort till sitt talesätt:    " Att verka men inte synas" och vilka som samtidigt äger och kontrollerar en av Sveriges största banker. Detta hörde man redan som ung, dock utan att inse att dylika, vare sig människor eller dess skapade system ens existerade. Man blev itutad "Spar och Slösa" av ens ej insiktsfulla föräldrar och av samhällets företrädare, såsom lärare, rektorer...you name it. Man kan däremot säga att dagens sinnessjuka och mycket maktkoncentrerande system startade på allvar 1913 i och med att Federal Reserv skapades. Detta kan de som är fortsatt intresserade läsa mer om, så länge nu internet kommer att fortsätta fungera?

Just nu funderar emellertid de hur de som skapade "The Federal Reserv System" på hur de ska få det fortsätta fungera i en värld med krympande resurser och därmed hur de ska kunna bibehålla sin makt i denna råvarukrympande värld. Att detta tål vissa funderingar är emellertid inte något de kommit till insikt om under de senaste dagarna, vilket inte heller är så svårt att inse om man följer den verkliga historien sedan nittiotalet och framåt....

Egentligen har jag helt tappat lusten att skriva, eftersom det finns så mycket att skriva om, men så lite tid kvar. Jag vet inte längre hur att fortsätta. Man samlar visserligen på sig frustration och vill tala om för barn, släkt, medmänniskor att vi lever i totalt orimlig värld. Men samtidigt tvingas vi alla att dagligen anskaffa de bytesmedel vårt samhällssystem kräver. Att det åligger alla ansvarskännande samhällsmedborgare att ha ett arbete eller att utbilda sig till ett, har vi ju alla fått oss itutat redan från barnsben. Hur meningsfullt detta arbete är saknar betydelse, bara belöningen blir det som kallas pengar. Men att dagens räntebelagda pengar inget annat är än framtida anspråk på än mer pengar trots att rapporterna om att vår resursbas krymper för varje dag, är det få som inser. Att en för evigt ökande värld är orimlig är väl egentligen bara förnamnet. Ändå är det nästan omöjligt att övertyga ”folk” om att dagens pengar är skulder och bara kommer att ha ett värde i en värld full av framtida resurser.

Av de få som, trots allt, inser det orimliga med en för evigt ökande tillväxt, ser de flesta en utväg i att vi kommer att ändra oss när krisen väl kommer. Men när den riktiga krisen väl kommer, så går det inte över huvudtaget tagit att ställa ut det vi idag kallar pengar. Man kan helt enkelt inte ställa framtida krav, i form av papperslappar, i en värld som har brist på verkliga resurser.

Kvar blir då den starkes värld. Den som kan överleva i en värld som förr krävde verklig styrka och det är väl ändå ingen som på allvar tror på att det går att äta guld?

torsdag 14 november 2013

Framtiden

Jag har nästan tappat lusten att skriva, eftersom det finns så mycket att skriva om, men så lite tid kvar och så få som verkligen lyssnar. Jag vet inte var jag ska börja. Man samlar på sig frustration över den pågående idiotin och de förslag man får höra som ska lösa allt. Man vill tala om för dem runt omkring sig att vi lever i totalt orimlig värld, men man möts mest av höjda ögonbryn. Tron på pengar och dess eviga värde är djupt rotat i den ålderskategori jag tillhör. De unga är har ett öppnare sinne och därmed för lättare att inse. Man motarbetas av så många och förvånas över deras oförstånd. På något sätt har ändå staten rätt, får man höra. Löfén löser problemen, tveklöst.

Vi tvingas alla att dagligen anskaffa de bytesmedel vårt samhällssystem kräver. Att det åligger alla ansvarskännande samhällsmedborgare att ha ett arbete eller att utbilda sig till ett, har vi fått oss itutat sedan barnsben. Hur meningsfullt detta arbete är saknar betydelse, bara belöningen blir det som kallas pengar. Men dagens räntebelagda pengar är inget annat än framtida anspråk på än mer pengar trots en värld med allt snabbare krympande resurser. Att en för evigt ökande verklig värld, är orimlig, är väl bara förnamnet. Ändå är det nästan omöjligt att övertyga ”folk” om att dagens pengar är skulder och att det vi kallar pengar bara kan ha ett värde i en värld full av de resurser vi hittills har haft.
Av de som inser det orimliga i det tomma pratet från dem som kallar sig våra valbara ledare, ser de flesta en utväg i att vi kommer att ändra oss när krisen väl kommer. Men när den riktiga krisen väl kommer, så går det inte över huvudtaget taget att ställa ut det vi idag kallar pengar. Man kan helt enkelt inte ställa framtida krav, i form av papperslappar eller dess digitala motsvarighet, i en värld som har brist på verkliga resurser. Verkliga resurser så som olja, gas, kol, metaller, med mera, med mera....kommer inte att finnas i den mängd som täcker de framtida anspråken.

Om man förstår vad exponentiell tillväxt är, så inser man att vi alla för all framtid tid måste skaffa fram fler och fler naturbaserade resurser för att kunna skapa värde i ställda skulder, vilket detta vårt räntebelagda skuldsystem kräver, allt i en exponentiellt ökande takt. Därför ska vi alla, stora som små, gå upp allt tidigare på morgonen och slita allt längre på kvällen, omvandla mer och mer av naturens resurser till att fylla våra soptippar med och ändå till slut få en allt mindre del av den utlovade kakan och det allt senare i livet. Sjuttiofem är väl föreslagna pensionsåldern, eller har jag fel?

Det finns ingen ”lösning” på exponentiell tillväxt. Man kan inte lagstifta bort en mattematisk lag, om nu någon utöver de som kallar sig våra ledare trodde det?

söndag 3 mars 2013

Exergi återigen

Jag tror vi behöver ta det en gång till. De flesta har inte en aning om vad det är som driver vår värld. Vad är det som gör att det vi kallar pengar får ett värde? Hu kan vi ställa fordringar på framtiden och förvänta oss att de skall kunna utföras? För sparade pengar i en investeringsfond eller pensionsfond är inget annat än ställda fordringar på framtiden. Pengar på ett bankkonto ger möjlighet att i en framtid ställa krav på varor eller tjänster. Är pengarna räntebelagda så måste dessutom framtidens resurser växa för att räntans krav på tillväxt ska kunna upprätthållas. Om det sen är digitala bankkrediter, papperspengar, guld, silver eller vad vi än behagar kallar pengar, så har de inget eget bruksvärde. De är bara anspråk. Vi har historiskt haft en radda av olika bytesmedel, vissa även med eget bruksvärde. Kulor och krut har varit bytesmedel, likaväl saker såsom mat, kött, fisk, utsäde. 
 
Att framtida anspråk får ett värde beror på energins exergiinnehåll. Exergi är ett kvalitetsmått på energi. Energi kan vare sig skapas eller förintas, enligt termodynamikens andra lag. Detta oavsett vad politiker och ekonomer säger. Energi kan bara omvandlas mellan olika former av energi. Exergi är energins kvalitet. Exergibegreppet behövs för att förklara att det inte är energi vi förbrukar, för det gick ju inte. Vi förbrukar istället energins kvalitet, dvs exergin. 
 
Det är också en fundamental naturlag, att exergin ständigt försämras och att all exergi förr eller senare går förlorad. När vi använder resurser, så utnyttjar exergin av bättre kvalitet så att kvalitet blir mindre. Vi sprider ut exergiresursen så att den inte längre går att utnyttja för oss människor. Kallas även exergilagen. 
 
All exergi, som omsätts i det tunna livförande skiktet runt vår planet har en gång i tiden kommit från solen. Förr eller senare kommer exergin, som lagrats i olika depåer på planeten, att ha förbrukats och då måste vi återigen anpassa vårt leverne till den exergi som solen årligen strålar in i atmosfären. 
 
En stor del av solens energi reflekteras, ut i universum, men den del som jorden tar upp omsätts mestadels av växternas fotosyntes till biomassa och lämnar så småningom jorden som exergifattig värmestrålning. Den mat vi och djuren lever av är således produkter av denna exergi som omvandlats från solljuset via växternas fotosyntes. Genom djuren och människornas kroppar omvandlas den större delen i livsprocesserna, och strålar ut i atmosfären i form av värme. 
 
Många på vår jord lagar sin mat och värmer sina bostäder genom att elda med lagrad solenergi i form av ved och kodynga. Detta är den främsta yttre värmekällan för de flesta människor. Vårt moderna samhälle förbrukar däremot stora mängder lagrad solexergi i form av fossila bränslen. Detta sker ofantligt mycket snabbare än bildningen. Olja, kol och gas bildades i stora mängder för flera hundra miljoner år sedan i och med att växterna gick upp på land och band atomsfärens giftiga gaser i sina döda delar. 
 
De döda växterna sjönk till botten i sjöar och hav tillsammans med en stor mängd ämnen som förgiftade den tidens atmosfär och ansamlades till de energirika fyndigheter som idag driver vår värld. Dessa gifter frisläpps nu samtidigt som vi kliar oss i huvudet utan att begripa varför sjöar och hav försuras. Vi skulle för närvarande behöva olja från tre jordklot för att hålla jämna steg med förbrukningen. Fyndigheter i nya fält, har inte kunnat hålla jämna steg med förbrukningen sedan nittohundraåttiofyra.


Man kan säga att ovanstånde alltför korta text är ett försök till ett sammandrag av två böcker skrivna av Staffan Delin. ”På vetenskapens grund” och ”Naturens teknik och människans” Staffan tar upp ungefär samma fakta som Howard Odum gör i sin bok ”Environment, Power, and Society” men Staffans är skriven ur en kemists synvinkel och därför kanske lättare att förstå. Köp er nåt exemplar om ni kan, de är mycket, mycket läsvärda.


Om man kunde skulle alla de som vill ha politiska uppdrag tvingas att läsa dessa böcker som ett antagningskrav. Men man kan stilla undra hur många av dem som trots detta skulle ha förmågan att inse de gränser naturen satt för de mänskliga verksamheterna här på planeten.

onsdag 3 december 2014

Verklig frihet

Verklig frihet är frihet från skuldbaserade pengar. Vilket är en sanning som de flesta inte har en aning om. Men bankerna och dess styrelser vet! Ägarna kan ju däremot vara vilka idioter som helst som köpt några aktier i tron på avkastning.

Att dagens ekonomiska system kräver en för evigt ökande skuldsättning av samhällets medborgare borde inte vara någon nyhet för läsare av vare sig min eller Lincolns blogg. Inte för att jag vill påstå att jag är mer vetande än Lincoln, men jag kanske kan vara ett komplement:)

Det finns egentligen bara två sätt att skapa pengar. Genom skuldsättning eller pengar skapade skuldfritt av staten. Den skuldbaserade varianten har vi haft under de senaste 100 åren. De sista pengar som skapades skuldfritt var väl de president Lincoln skapade i mitten av 1800-talet?

1944 bestämdes hur som att vi i västvärlden skulle knyta pengaskapandet till dollar och guld. Detta paradigm rådde tills Nixon försökte betala för Vietnamkriget genom att i smyg trycka pengar. Vilket ledde till USA,s egentliga konkurs 1972. Vilket i sin tur ledde till att guldets penningbegränsande förmåga försvann.

Politikerna i alla så kallade demokratiska länder har sedan dess kunnat sätta samhället i skuld i den utvecklingsväg som varit den för stunden rådande politiska paradigmens intresse. Tron på att, framför allt olja, ska finnas i outtömliga mängder har förblindat synen på de flesta valbara. Om de ens varit intresserade? Men att olja är vår viktigaste, men samtidigt en begränsad tillgång, är inget en verkligt talför politiker vill ens ha vetskap om.

Med dagens regeringskris i åtanke kan man då tycka att ett nytt ekonomiskt system skulle kunna vara alla partiers nästa stora fråga? Men med maktens slöjor hägrande framför de valbaras ögon, hur tänks? Det går nog ett tag till? Kanske? Tycks de resonera? Vi ordnar det där med pengarna när krisen väl kommer! Jag vet inte hur de tänker, men jag vet att en del politiker vet om hur olja och ekonomin fungerar!

Men om man spekulerar i att våra valbara skulle få någon sorts plötslig insyn i vad vårt samhälle egentligen grundar sig på, oljan alltså? Kan det då gå att lösa den kommande krisen i penningsystemet med en resurskris hängande över alltsammans? Kan staten gå in och bestämma om ett skuldfritt penningsystem när energin och därmed vårt nuvarande skuldbaserade ekonomiska system kollapsar. När man tänkt en liten stund inser man att detta blir till en omöjlighet.Givetvis går det inte!

Detta eftersom pengar i grund och botten alltid är anspråk på resurser i en kommande framtid, kommer pengar att förlora den värdelagrande förmåga de för nuvarande har. I en värld med krympande resurser, går helt enkelt inte att skapa pengar på en nationell nivå! Staten kommer att upphöra att existera eftersom det enda som legitimerar statens existens är dess förmåga att styra och garantera det vi kallar pengar.

söndag 15 april 2012

Exergi

Jag tänkte ta upp lite om det fenomen som driver vår lilla värld, nämligen exergi, eftersom detta oftast är en källa till misstolkningar och oförståelse. Energi har väl de flesta av oss hört talas om, men exergi ? Vad är det?

Exergi är den totala mängden potentiellt arbete i ett system. Exergi förväxlas ofta med energi. Exergi är arbete, eller förmåga till arbete. Energi är rörelse eller förmåga till rörelse i största allmänhet, alltså inte nödvändigtvis arbete. Exergi relateras i fysiken till termodynamikens andra lag. Exergi uppträder som energi, materia och information och är av principiell betydelse för förståelsen av verkligheten. Ett universum av energi i fullständig jämvikt skulle inte ha någon kontrast, inga skillnader, inga mönster och inga strukturer och därför inte heller någon exergi. Tid skulle inte finnas, eller i varje fall sakna mening, eftersom ingenting skulle kunna förändras. Med strukturer kommer exergi och med strukturer i samverkan kommer exergiöverföring och förändring.

Energin bevaras alltid. Om exergin bevaras skulle varje förändring ske utan förluster och vara fullständigt omvändbar, dvs reversibel och tiden skulle sakna riktning och mening. Förändringar måste ske med exergiförluster och under begränsad tid, dvs vara icke omvändbara, för att ge tiden riktning och mening. Om ljusets hastighet vore oändlig skulle universum övergå i jämvikt omgående och tid skulle aldrig hinna uppstå. Energi medför således existens och strukturer, kontraster och skillnader medför exergi. Exergiförluster och begränsad ljushastighet medför meningsfulla förändringar, dvs tid.

I naturen skapas, ur till synes döda strukturer i rummet, icke förutsägbara självreproducerande strukturer som liv och livsformer, genom att omvandla och delvis förbruka exergi. Exergi föder liv. Jorden tillhandahåller förutsättningar för utveckling av liv genom sin storlek och sitt läge i kontrasten mellan solen och rymden. Naturen har skapat ett tillstånd på jorden långt från termodynamisk jämvikt. Naturmiljön förändras dock ständigt, huvudsak med hjälp av exergi från kontrasten mellan solljuset och värmestrålningen från jorden till rymden.

Substanser kapslas t ex in i exergilager i form av mineral, vilka göms i jordskorpan och exergifattiga nedbrytningsprodukter, t ex avfall och föroreningar, omvandlas till exergirikare resurser i form av råvaror, drivmedel och andra resurser. Detta medverkar till att skapa de livsvillkor som vi och våra medvarelser är beroende av. Ökningen av detta exergikapital på jorden är en avgörande förutsättning för livets utveckling. Industrisamhällets hänsynslösa exploatering av - och förbrukning av naturens exergikapital leder oundvikligen till en ekologisk och social kollaps.


Ovanstående förenklade sammandrag av vad exergi är, hittade jag inte i Miljöpartiets handbok för överlevnad eller nåt sånt, utan här:


Om nu någon i regeringen har läst och förstått vad som står i detta dokument, så kan man kan ju undra vad deras prat om arbetstillfällen, konsumtion, framtida pensioner och allt vad det är, egentligen betyder?

Dagens, vad vi kallar pengar/krediter, är inget annat än anspråk på framtida resurser och arbete och det är exergin som skapar värde i de utställda krediterna. Exergi tillskansar vi oss idag till över nittio procent genom att omvandla ändliga lager av olja, kol, gas, uran till arbete. När dessa resurser tryter hjälper det inte vad penningskaparna vill att vi ska använda som bytesmedel eller vem som skapar dem. Alla pengar/krediter är bara anspråk och de enda ärliga pengar som finns är de som är rena bytesmedel i en lokal ekonomi där de i ekonomin inblandade känner varandra. Arbete värderat i den tid som återgår för att skapa bytesmedlet, en ärlig värld.

För den som vill sätta sig in mer i vad exergi är finns här en mycket bra sida:

http://www.exergy.se/goran/swedish/pc.html

torsdag 18 april 2013

Ja se pengar.....

Penninggaloppen
Och gubben satt i lampans sken
och räkna' opp ur portmonnän
kronor en, kronor två, kronor tre, kronor fyr',
kronor fem, kronor sex, kronor sju, kronor åtta
och tju'en.

Och det är visst och sant,
han var så glad åt varje slant
när han räkna' på nytt och på nytt och på nytt
så fort han nånsin hant.
Ja, se pengar, ja, se pengar
är till bekymmer för fattig och för rik.

Han drog ner rullgardinerna
och räknade sekinerna
kronor en, kronor två, kronor tre, kronor fyr',
kronor fem, kronor sex, kronor sju, kronor åtta
och tju'två.

Och han var väldigt snål,
han åt potatisskal och kål,
och han stoppa' i sockor och proppa' i säckar
och sydde hop med nål.
Ja, se pengar...

Hans sill var sur, hans välling blå,
men pengar höll han räkning på
kronor en, kronor två, kronor tre, kronor fyr',
kronor fem, kronor sex, kronor sju, kronor åtta
och tju'tre.

Ja, det var knappt han åt,
han blev så mager som en tåt,
så han kröp in i springan till sparbössan sin
så ofta han kom åt.
Ja, se pengar...

Så somna' han från alltihop
men vakna' plötsligt med ett rop:
"Kronor en, kronor två, kronor tre, kronor fyr',
kronor fem, kronor sex, kronor sju, kronor åtta
och tju'fyr".

För se han drömde att
han räkna pengar som besatt,
och nu måste han se om det stämde på öret
med det han fick i natt.
Ja, se pengar...

Men gubben han fick hjärtslag han,
en ti'öring minsann försvann,
som han la' i en hatt när han satt där en natt,
för han skulle betala resterande skatt.

Så slutar jordelivets kval
som alltid i vår jämmerdal
med granbarr och blommor och orgelmusik
och en präst som håller tal.
Ja, se pengar...


Jag tycker denna låt stämmer exakt in på oss människor och hela vårt så kallade civiliserade och demokratiska samhälle. Pengar kommer först, mänskliga värden i andra hand. Olyckor sker, men de räknas bara som en kostnad, inte i antalet döda, skadade eller i övrigt drabbade. Få inser att pengar bara är anspråk på verkliga värden inte tvärt om. Vi lever i en bak-och-fram-vänd värld där pengar tillskrivs värdet och de i naturen fria värdena, som pengarnas värde baserar sig på, inte värderas till mer än utvinningskostnaden, givetvis mätt i pengar.

söndag 1 april 2012

De enda ärliga pengarna är de som inte finns.



Dagens kreditpengar är till etthundra procent anspråk på framtida resurser och dess värde baseras på detta anspråk och skuldtagarens löfte att återbetala. Så har vårt samhälle byggts ut i över trehundra år. Planetens resurser har hittills alltid funnits där och våra så kallade ledare, som vill sola sig i glansen av nya löften, försöker bygga vidare på denna orimlighet. Detta system kommer nu emellertid till sitt slut. Om det blir på grund av skuldernas exponentiella tillväxt eller brist på resurser beror bara på vilket som inträffar först.

Men med skuldfria pengar, blir läget annorlunda då? Läste just på Lincolns blogg om Putins planer på att införa skuldfria pengar. Jag anade att detta skulle komma. En ärlig ledares drömmar besannas, skuldfria pengar. Detta är säkert den enda möjliga riktning som finns, sett ur nuvarande Ryska perspektiv. Alternativet för Ryssland är att bli en till oss undertryckt råvaruleverantör lik de Afrikanska länderna.

Men sett ur perspektiv från oss här i den konsumtionsinriktade Västvärlden då? Är skuldfria pengar ett alternativ? Vi har redan passerat krönet för den resurs vi stulit runt om i världen och den som vårt samhälle så totalt vilar på, oljan. Den fysiska bristen torde om senast något år bli uppenbar för oss alla. 

Kan våra stater då skapa ett centralt styrt bytesmedel i en värld med energimässigt krympande resurser? För vari ligger ett löftes värde i en energimässigt krympande värld? Den ena dagens givna löfte förvandlas snabbt till att inte kunna hållas. Vid den kommande bristen på energi kan inga framtida löften alls hållas, oavsett vad politikerna säger.

Baserat på ovanstående resonemang kan den kommande framtida världen inte ha något annat till bytesmedel än verkliga fysiska och i den kommande världen användbara produkter. Produktion och handeln blir lokal, eftersom transporter över längre sträckor blir dyra eller omöjliga. Byteshandel inträder. Seldon mot mjöl mot ägg mot ull mot kläder osv....Detta är våra enda riktiga bytesmedel och jag kan inte se att något annat skulle kunna fungera i en värld vars energitillgångar minskar.

Byteshandel med fjärran länder kommer bara att kunna ske med brukbara varor, inte med några av de löften vi idag kallar pengar. Hur skulle det ens, när pengar inte kommer att fungera utom lokalt. Dagens värld blir snart så totalt annorlunda att det nog för de flesta är svårt att ens tänka sig hur den kommer att se ut. Alla gamla kunskaper måste läras om och vi alla måste hjälpas åt i de lokala samhällen som de överlevande stiftar. För första gången i mänsklighetens historia inträder en ärlig värld. En värld utan pengar.

Rätta mig gärna om jag tänker fel.

Beträffande de framtida oljetillgångarna kan man läsa vad IEA, EIA, Uppsala universitets fyra doktorsavhandlingar säger, Tyska arméns rapport, USA,s armés, med många flera skriver. Vid förfrågan har jag nog de flesta.

torsdag 18 juni 2020

Lite för många tillfälligheter

Den pågående finanskrisen började egentligen 1944 i och med att Brenton Woods avtalet undertecknades av en majoritet av västvärldens länder. Men man kan inte skapa pengar som skuld med vidhäftad ränta utan att systemet, vid någon tidpunkt kollapsar, vilken bestämms av räntans storlek. Detta visste John Maynard Kenyes mycket väl, men han sket i det. Hans kommentar var, "vi ska ändå alla dö en gång". Själv dog han nästan före att avtalets skrift hade torkat, redan 1946. Hur som nu är tiden inne då den vertikala stapeln i det diagram som mäter världens skuldtillväxt/penningmängd går rakt upp. Redan i september förra året fick FED överge sin räntehöjningsteori, bankerna slutade då låna varandra pengar. Detta fick världens centralbanker att ge det enda svar de kan på den exponentiella skuldtillväxten, att trycka pengar. Vilket nu troligen kommer att fortsätta tills hela systemet kollapsar på grund av hyperinflation. Men världens politiker, ekonomer och centralbanker kan ju inte erkänna att deras system är felkonstruerat. Hur skulle det se ut? Revolution är väl det minsta som skulle hända. Men då kom något snille på Covid-19. Jag säger inte vem som har skapat detta virus, men skapat är det och av människohand är det. Det är även smugglat till Kina och utsläppt på en marknad för djur i Wuhan, troligen redan i december förra året. Det är nämligen för många tillfälligheter för att det hela skulle kunna vara en slump. Det är lite för lämplig tidpunkt för att jag ska kunna tro på den historia vi blir matade med. Kom ihåg vilka som äger den media som förser oss med så kallade nyheter. En nyhetsredaktion kan enkelt styras åt det håll redaktören vill. De sidor som kommer med avslöjande nyheter på Youtube blir fler och fler och fler och fler av dessa blir raderade av dess redaktion. Jag tänker inte tjata mer idag, men vare sig om det går upp för allmänheten hur lurade de blivit, så kommer vår självklara värld snart att bli fullständigt annorlunda. USA,s största exportprodukt har sedan decenier varit dollar. De har kunnat leva gott på att förse världen med dollar som använts vid internationella transaktioner. Men i tackt med att FED trycker mer och mer utarmas förtroendet för deras papperlappar. Snart kommer världens länder inte att godta dollarn som betalningsmedel för de produkter de skeppar sins emellan. Ovanpå detta har den energi som driver vårt osannolika samhälle peakat. Redan 2005 för den konventionella oljan och nu kollapsar USA,s skifferoljeutvinning. USA, som förbrukar 20 miljoner fat olja per dag kan mycket väl finna att de får vara nöjda med de fem de har kvar i konventinela fält. Utan olja stannar allt. Det vi kallar pengar är egentligen bara ett framtida anspråk på olja. Världens rikaste kommer även de att få erfara att deras guld blev till sand. Att äga skulder som inte kan betalas är ingen rikedom. Framtiden kommer att bli lokalt och energifattig. rikedom kommer att vara kunskap i hur man skaffar mat, kläder och tak över huvudet.

måndag 23 februari 2015

Marian Radetzki


Och så är hela Sveriges mest informerade ”geolog, nationalekonom, energiexpert, oljevetenskapsman, osv” Marian Radetzki ute och dillar igen.


Skifferoljan kommer att göra USA självförsörjande på olja, kan vi läsa i hans alldeles egenproducerade utredning. Men att USA ”bara” importerar 10 miljoner fat om dagen är tydligen självförsörjande enligt Radetzki. Till och med det överoptimistiska IEA säger att världens oljeproduktion kommer att minska efter 2017-2019 vilket tydligen Marian Radetzki missat totalt. Peakoil inträffade fortfarande 2005. Med peakoil menas då den lättflytande billiga oljan som vi i våra västerländska samhällen baserar vår så kallade ekonomi på, inte tjärsand, skifferolja, NGL eller liknande produkter med lågt EROEI (Energy Return On Energy Invested).

Radetzki är av den uppfattningen att bara vi har pengar så spelar tillgången på resurser ingen roll. Har man bara pengar kan man skapa resurser. Men när det kostar mer energi att få fram resurserna än vad de ger i retur, ja då har man ju förlorat värdet i resurserna och då spelar det ingen roll hur mycket man än gräver fram.

Så det är givetvis resurserna som gör det möjligt att ställa ut anspråket ”pengar” och inte tvärt om. Sen spelar det ingen roll om pengarna är guldbaserade, skuldfria eller skapade i en evig skuldsättningsspiral. Det vi kallar pengar är och förblir ett anspråk på framtidens resurser och när resurserna börjar tryta är det slut med vår globala ekonomi, eftersom pengarna har förlorat sin förmåga att lagra värde.

Andra halvan av planetens olja kommer således att stanna i marken. Ett resursmässigt krympande samhälles pengar bara kommer att fungera inom den krets dit det berörda samhällets transportsystem klarar av att transportera det samhällets produkter och tjänster och utan olja blir det inte så långt. Vilket troligen är tur det.