Pengar är anspråk på de resurser som gjort vårt samhälle möjligt

Den utmätta framtiden

Dagens pengar är anspråk på framtida arbete och resurser eftersom de ställs ut som krediter med vidhäftad ränta. Krediterna ska betalas tillbaka och nya skuldtagares krediter ska utgör skuldtagarens möjlighet till att betala bankens vinst, räntan. En exponentiellt växande värld tas för given trots vetskapen om att vårt lilla klot är begränsat.

Vad är det för samhälle vi byggt upp? Naturens skafferi kan inte tömmas snabbt nog. Girigheten försöker årligen slå nya rekord. Hurra, tillväxten ökade återigen står det att läsa i både finansministrars och vd,arnas årsbokslut. Kommande år väntas ge ännu större överskott i det som kallas pengar, fast det faktiskt är någon annans skuld. (Pssst...Tillväxt i ekonomin är ökade skulder). Anspråk på arbete. Anspråk på resurser. Skulder utställda med krav på vinst. Skapade av intet med endast skuldtagarens löfte att betala tillbaka som motvärde. Pantsatta dock, med hus, gårdar, företag, maskiner, fast enkelt avyttringsbar egendom som pant. Bankernas anspråk. Bankens vinst. Politikernas anspråk. Statens krav.

Vi lever en kort tid på vår jord. Vi föds och vi dör utan att vi fått välja vare sig det ena eller det andra, mest det ena. För de sämst ställda av oss är livets resa en kort strid i överlevandets konst. Försöka stilla dagens hunger och någon sorts tak över huvudet. Hoppas på att klara nästa dag också. En strid vars utgång inte har några gångbara odds. För många är det naturligt att se sina barn svälta och dö. Att glädjas över att ett nytt barn föds, blir allt färre förunnat. Att gå med på att ge bort sitt lands rikedomar är inte svårt om det sker med hot om att bli nästkommande testområde för kärnvapen.

För de näst sämst ställda är det höjden av lycka att genom sitt dagliga slit få skapa värde i våra, de rikas placeringar. Någons skuld, någons tillgång. Att få sitta inspärrad i en fabrik vecka ut och vecka in. Att uppleva sin ungdom försvinna, men få glädjas över att under en av årets veckor få bryta upp från fabrikens giftiga miljö och besöka sina utfattiga föräldrar. Välfärd för en del?

Är det välfärd att sitta framför en teve och slötitta på något meningslöst program efter att ha producerat, krängt någon meningslös produkt vars enda syfte är att skapa en kort tids värde i någons skuld. Är det meningen att vi ska ha denna välfärd, med tanke på att en majoriteten av våra medmänniskor svälter?

Vi väljer att blunda för deras slit när vi har välfärd i våra tevesoffor? Är det meningen att de som redan har mer än nog ska kunna ställa anspråk på ännu mer i framtiden, genom de kan att ställa sitt överskott till förfogande? Öh, givetvis med krav på vinst. Pengar investeras alltid med krav på vinst. Vad händer med detta krav när inte resurserna längre finns? Framtiden är redan upp över öronen intecknad med anspråk och krav. När ska vi vakna och konstatera att det som utgöra denna växande framtid snart inte längre finns. Ska vi vakna upp före eller efter att soffan vält och golvet blivit tak? Förresten går det i så fall att äta pengar?

http://ilsken-farfar.blogspot.com/search?q=pengar+%C3%A4r+anspr%C3%A5k

Tänk vad tiden går. Jag skrev ovanstående den 17 feb. 2012. Nu har vi nått den tidpunkt då ovanstående spådom har blivit verklighet. De närmaste åren kommer att bli en djävulsk tid. Västvärldens oligarker och det tillväxtsamhälle de skapat har nu nått vägs ände. Allt de flesta av oss har investerat i, är nu ouppnåeligt. Pensioner, företag, patent och utbildningar kommer att bli värdelösa. Men nittioåringen Warren Buffett har inte gett upp än. Han kanske kan tjäna nån miljard till? Kanske är han insatt i den kommande digitala valutan? Hur som så köper han "the dipp" i tron att allt ska bli som förut. Men hans förväntningar kommer inte att infrias, på grund av brist på kunder. 

Detta visar hur fragilt vårt nuvarande samhälle har varit. Mer och mer komplexa kedjor måste klaffa med hundra procents tillförlitlighet. Bevisen är tydliga, butikernas hyllor börjar nu gapa tomma i New York och det blir då omöjligt att försörja folket. Miljoner har blivit arbetslösa och utan köpkraft. Tusentals företag konkursar. Ändå pratar politikerna och ekonomerna om att detta bara är en tillfällig nedgång i tillväxtkurvorna. Men vår värld kommer aldrig mer att bli sig lik. Industrisamhället har blivit till en omöjlig politikerdröm som ingen vill ha kvar. 

Många av oss har sedan länge vetat att vårt samhällssystem är omöjligt, men de flesta har haft kvar sin tilltro till vår tids gud, pengarna. Men ingen bank kommer att kunna ställa ut krediter och därmed är tillväxtens enda möjliga fortsättning en digital valuta utgiven av vår centralbank. Detta är emellertid bara ett omöjligt försök att förlänga skuldsättningens omöjlighet. Vi måste ställa om samhället till det som är hållbart längre än nästa mandatperiod. Men det viktigaste saknas, en trovärdiga ledare.