Skuldpengar är pengar utan eget värde

 För något tusental år sedan fanns det inga pengar i den form vi menar med pengar. I de små lokala samhällen som fanns då, behövdes inga pengar, eftersom dess bostäder, verktyg, vapen, utsäde, jaktbyten, mat mm. delades gemensamt mellan alla samhällets medborgare. Då samhällena växte och allt fler insåg att handel mellan samhällena skulle kunna vara till alla glädje började varor brukas som betalningsmedel. De tidigaste betalningsmedlen utgjordes troligen av sådant som kunde ätas eller brukas. Jag kan tänka mig att varor som t.ex. salt, hudar, oxar, fisk, har utgjort betalningsmedel en gång i tiden. Dessa varor hade dock en begränsad livslängd och blev därför av kungar ersatta med metaller. Folket accepterade oftast detta eftersom metallmynten var mer lämpade att lagra. 

För att få tag i dessa metaller var emellertid alltid någon tvingad att investera energi i dess utvinning. Det gick alltså att gräva upp pengar om man var beredd att lägga ned arbete i detta. Metallerna fick olika värden efter hur mycket arbete och energi det gick åt för att utvinna dem. Guld var mer sällsynt än silver och således mer värt. Ekonomin i dessa samhällen var mycket stabil och den tidens kungar hade oftast stora svårigheter att manipulera metallpengarnas värde.  

Raskt över till nutid. I vår tid utgörs pengarna av skulder. Skulder ställs ut av våra privata banker och består av bokföringsposter på bankernas skulder på pengar. Dess pengar är dock av samhällets företrädare godkända att betala skatt med. De är sålunda att betrakta som pengar. Värdet i dessa skuldpengar ligger i att skulderna ska betalas av skuldtagaren plus en viss procent i ränta. Skuldpengar är anspråk på framtida resurser och energi. Skuldpengarnas värde är alltså den energi och de resurser som skuldtagaren i framtiden måste lyckas omvandla till någon sorts vara eller tjänst. Om inte skuldtagaren klarar detta, förfaller skulderna varvid banken står med lång näsa och måste reducera vinsten i sin bokföring.

Räntan, som åläggs alla skulder gör att systemet växer exponentiellt. Mer och större skulder måste hela tiden beviljas för att systemet ska fortsätta fungera. Tillgångsvärden på de säkerheter bankerna kräver måste blåsas upp i takt med att skulderna ökar, vilket syns väl i tillgångsvärden såsom huspriser, aktiepriser, obligationer. Mer och mer energi och resurser måste tillföras så att mer och mer tjänster och säljbara produkter tillverkas, transporteras och levereras för att systemet ska fungera. 

I stort sett gäller att dess snabbare vi förbrukar planetens resurser dess rikare låter oss bli inbillade att vi blir, vilket inte kan beskrivas annat än som ren idioti, eftersom mer pengar också innebär mer skulder. Alla pengar är ju som bekant skulder. De enda som kortsiktigt berikar sig på detta, är de giriga oförstående? kontrollanter som sitter i systemets topp. I det kaos som följer då så småningom tillgången till resurser avtar blir även den på skuldpengar rikaste utfattig. 

Det enda som långsiktigt kan fungera är att gå tillbaka till det samhälle som baserade sig på en lokal ekonomi. Där bestod värdet av brukbara produkter producerade av samma lokala samhälle. Ett samhälle där inga pengar behövs och där allt delas lika av en grupp bestående av fria individer. Tillbaka till framtiden skulle man kunna kalla detta. Jag skulle kunnat ta upp guld, vilket av många betraktas som ett pålitligt värde. Men guld har bara ett värde i handel med okända för att det ska få ett bytesvärde. I ett litet samhälle där ekonomin utgörs av att alla bistår med det var och en gör det den kan bäst, behövs inga pengar, ingen enskild behöver ju äga något utan allt kan delas jämlikt.