Det femte steget.....

Jag har inte skrivit så värst många seriösa inlägg här på bloggen på länge. Om jag nu gjort det någon gång, vill säga. Men i alla fall så blir man så deprimerad inför den framtid som väntar, att det är svårt att skriva något seriöst. Nu har jag i alla fall tagit mig i kragen och ska försöka dela in hur jag kommit till den insikt om vår framtid som jag har fått. Här följer fem steg i insiktens tecken.

Steg ett:

Man är omedveten. I detta stadium upplever man att, visst finns det problem i vårt samhälle. Samhällets allmänna otack mot egna företagare som riskerar hem och härd, upplevs väl som det största problemet. Man jobbar dygnet runt för att hålla företaget på fötter. Räkna på jobb framför teven. Hoppas på det bästa. De anställdas löner måste prioriteras, själv får man ta vad som blir över. Om det nu blir något över. Tycker politikerna är väldigt självsäkra över hur länge landets egna företagare orkar. Man lever lyckligt mellan varven och kan kanske kombinera en och annan affärsresa med lite semester för familjen. Irritationen över hur samhället är organiserat kommer mest i samband med valtider men skapar bara fler frågor.

Steg två:

Man blir medveten om att det finns stora problem utanför företagets värld. Det man trodde våra så kallade ledare hade koll på, visar sig vara en utopi. Oavsett om det gäller klimatförändringen, överbefolkningen, de miljöfarliga utsläppen, utfiskningen av haven, den minskade biologiska mångfalden, storföretagens politiska makt, den ekonomiska instabiliteten eller den sociopolitiska orättvisan så är det fler och fler problem som fångar ens uppmärksamhet. I takt med globaliseringen får företaget mindre och mindre att göra.

Steg tre:

Man hör politikernas tjata allt oftare om en för evigt ökande tillväxt. Man kommer till insikt om att olja är det ämne som upprätthåller penningens värde. Hur ska denna tillväxt som våra så kallade ledare pratar om, kunna öka för evigt om nu olja är en ändlig resurs och detta på en ändlig planet? Frågorna hopar sig. Copernicus bevisade redan för över femhundra år sedan att vår planet är en rund liten, ändlig himlakropp som cirkulerar runt vår sol. Jag hittar via Youtube ASPO,s grundare Colin Campbell, vilken har en livslång erfarenhet i oljebranschen. Han säger att peakoil har inträffade 2005. Har inte ens för en sekund anledning att tvivla.

Steg fyra:

Näst efter peakoil blev jag i mitt fall varse de kommande riktigt stora problemen när jag kom till visshet i hur våra pengar skapas. Våra pengar skapas nämligen som skulder av våra banker, med en till skulderna häftad ränta, eftersom alla skulder har en ränta. Efter detta var det inte svårt att inse att vår värld för evigt måste växa, eftersom staten godkänt bankernas krediter såsom lagligt betalningsmedel. Man inser att i stort sett alla problem härstammar från detta penningsystems krav på en i exponentiell hastighet växande framtid. Alla resurser måste förbrukas för att kunna möta detta vårt penningsystems krav. Alla vill betala sina skulder om de kan. Liten som stor, gammal som ung. Alla resurser måste utvinnas i en exponentiellt ökande takt, vilket är en omöjlighet. Cancer och kärnvapenexplosioner är det enda kända fenomenen i vår värld som växer exponentiellt och alla vet hur de slutar.

Steg fem:

Man är totalt medveten de problem som väntar. Man inser att penningsystemet bara har två lägen kollaps eller tillväxt. Eftersom peakoil redan inträffat måste kollapsen följa. En för evigt ökande oljeutvinning är inte möjlig. Skulderna går visserligen att minska, åtminstone i teorin, men detta lär sluta med folkligt upplopp, anarki, kaos, revolutioner. Skuldernas utställare blir uppbackade av till dem medlöpande politiker. Folklig skuldsättning ersätts av statlig. Fortsatt tillväxt innebär emellertid fortsatt förbränning av fossila bränslen, vilket kommer att ödelägga planeten genom en till koldioxidutsläpp galopperande uppvärmning av det enda hem vi har. I alla fall enligt Tim Garrett, som vi väl måste räkna som världens numera ledande klimatforskare. Skulderna går visserligen att skriva av, dödförklara, utplåna och därmed utplåna kravet på en för alltid växande framtid. Men detta hjälper föga. Vem vill ha pengar vars värde i energibristens framtid bara kan minska? En tsunami sköljer över en och nästan alla andra problem blir till ett intet. Man inser att pengar i en framtid inte kommer att kunna användas genom att bli utställda som anspråk på en växande framtid. Man inser att pengar med räntebärande anspråk inte kan ställas ut överhuvudtaget. Man inser att vi utbildar våra barn till en framtid som inte finns. Man inser att vi står inför mänsklighetens hittills allra största utmaning. Ett globalt system med anspråk på vår planets råvaror skall nollställas och inget nytt kan genom pennings löften skapas i dess ställe. Vår framtida värld måste bli i självförsörjningens tecken, småskalig och lokal. Men nästan all kunskap härom, som våra fäder med självklarhet hade, är bortglömd. Samhället har lärt oss att anpassa oss inför framtiden genom att lösa dagens problem, eftersom gårdagens är redan lösta. När vi inser att ingen mänsklig problemlösningsförmåga i världen, räcker till för att ta oss ur vårt nuvarande predikament, kommer hoppet att slockna och ersättas av ett kvävande mörker och förtvivlan. Endast de unga som i åratal förberett sig har en chans och hur många är det?

Välkomna till vår enda framtid.