Leta i den här bloggen

fredag 31 augusti 2012

Cancer

Tillväxtens mantra ljuder i västvärldens media. Oromey har talat. Jobben ska öka. Konsumtionen ska öka. Pengarna ska öka. Rikedomen ska öka. Ja, allt ska öka. Men inte bara ur Oromey,s utan ur varenda politikers glappiga käft skallar tillväxtens mantra likt ekon mellan bergens väggar. Tillväxt, tillväxt, tillväxt....ho-ho....ko-ko som ett nöt.

Jag såg ett foto häromdagen, taget från månen med vårt lilla klot i fokus. Detta klot är den enda plats som, trots alla science fiction filmer, vi med säkerhet vet är beboelig för oss, skapelsens krona, homo sapiens sapiens. Detta klot såg så skört och litet ut i den mörka kalla rymden. En blåskimrande liten boll inlindad i tunna bomullslika rökskyar. Ömtålig likt ett nyvärpt ägg.

Men detta lilla klot förväntas kunna öka sin avkastning till oss, dess självutnämnda ägare, i evinnerlig tid. Detta trots att vilken idiot som helst kan se att detta vårt lilla klot har en begränsad yta. Men vem som helst är ju inte politiker och har begåvats med talets gåva.

Ja, vi har ju köpt dess yta med våra egna pengar, så vem kan protestera? Donna lägger emellertid  huvudet på sned och tittar konstigt på mig när jag säger att vi äger Jorden, vi människor. Sedan reser hon sig, skakar sin lurviga päls och går och lägger sig i sin korg.

I naturen finns det bara en sak som växter exponentiellt och det är cancer. Cancer slutar alltid med värdvarelsens död. Om inte nu cancern opereras bort vill säga. Så vad blir valet i vårt fall. Ska vi dö tillväxtens död eller låta operera bort cancern? 

Vi har fått diagnosen. Vi börjar inse att vi inte är odödliga. Men vi ligger inte på operationsbordet än.

fredag 24 augusti 2012

Vid containern

Jag var och slängde skräp idag. Ja inte skräp direkt, men skräp kallat återvinningsbart förpackningsmaterial i alla fall. Metall-, plast-, glas- och pappersförpackningar. Containrarna står uppställda lite varstans runt omkring i våra städer och det finns väl ingen plats med anspråk på eget postnummer som inte har en återvinningsstation. Man kan bara konstatera att detta är bra. Men när man funderar på hur och av vad alla dessa förpackningar tillverkats, fyllts med något, transporterats, sålts,- transporterats hem och förbrukats och transporteras till återvinningsstationen, ja då, kan man tycka att det är ett under över att någonting kan räcka till överhuvudtaget. Att det bara finns så mycket råvaror och energi.

Om man går tillbaka femtio-sextio år i tiden tills dess jag var i uppväxtåren, så vet jag att man fick leta länge på skräphögen för att hitta en gammal rostig plåtburk att ha metmasken i. Mjölken hämtades i kruka hos grannen, spenavarm. Grädden skummades av efter behov om man så ville. Potatis, ägg, kaninkött, fisk, höns och kycklingar, var egenproducerade. Mjöl, gryn, fläsk köptes av grannarna för det mesta, eller i den närbelägna affären. Vi hade faktiskt tre affärer inom trettio minuters cykelavstånd mitt ute på vischan. Idag ligger närmaste affär tidsmässigt längre ifrån, trots att resan sker med bil. Så levde över nittio procent av den svenska befolkningen!!! I dag är vi totalt beroende av att matleveranserna fyller butikernas hyllor varje dag. Justintime-leveranserna kräver att de nattliga lastbilstransporterna fungerar annars får vi inom några dagar svälta .

Denna förändring av vårt samhälle, under så kort tid som de senaste femtio åren, kallas för utveckling, av våra inskränkta politiker, vars insikt och förståelse av termodynamikens lagar inte ens räcker till nästippen. Hela denna ”utveckling” är till etthundra procent driven av den till ett hundra procent ändliga fossila energin. Hela vårt så kallade moderna samhället är åstadkommit av att vi människor lärt oss att utnyttja de ändliga fossila bränslena. Bröderna Wright hade aldrig kunnat flyga en enda meter utan tillgång till en bensindriven motor. Henry Fords T-fordar hade aldrig kommit längre i sin utveckling än till parkerade plåtschabrak utan bensinens otroliga tio kilowatt energi per liter.

Jag fick hemlevererat tre myskankor igår. Så tama att de åt ur min hand första dagen. Vi bor inte så längt från en handelsträdgård och med dagens fossilenergidrivna transportsystem så har vi börjat få hit myskankornas favoritmat helt gratis. Mördarsniglar, så inget ont som inte har nått gott med sig:)

onsdag 22 augusti 2012

IMF pratar om skuldfria pengar

Vi närmar oss slutet på en två-trehundra år lång ”utveckling” av västvärldens mänskliga livskvalitet. Vårt komplicerade samhälle håller nämligen på att kollapsa. Den livskvalitet vi nu åtnjuter är emellertid så självklar för de flesta, att ingenting kan vara självklarare. Våra största problem består i färgen på villans köksluckor och hur vi fördela våra föräldraledigheten. Ungdomar har givetvis inte en susning på annat än att affärerna tillhandahåller våra livsmedel, men även vi äldre tar numera samma framtid för given. Inte många reflekterar över vad som driver vår värld och de gränser som naturen satt. De vänner och släktingar jag förklarar denna vår snart krympande framtid för, bemöter mig med bestörtning och kallar mig för domedagsprofet. Men att det finns gränser kommer snart att få erfaras.

Jag har varit företagare i över trettio år. Jag vet vad det innebär att jobba i upp till tre-fyra dygn i streck utan sömn, för att få en leverans klar i tid. Jag vet vad det innebär att ha ett tiotal anställda som inte har samma syn på detta som mig, den inför Gud ansvarige företagaren. Först skatten sedan lönen i slutet på månaden är det enda självklara. Jag vet vad det innebär att ha skulder på flera miljoner. Jag vet vad det innebär att ha kronofogden flåsande i hälarna, att få huset utmätt, att bli hotad med uppsagda krediter. Anställningstrygghet är till för anställda och småföretagare är till för att skjutas, ungefär. Skamkänslan över grannar blickar över att vara kvarterets ”rikaste” byts snabbt ut mot kvarterets fattigaste.

Jag har uppfunnit, utvecklat och patenterat ett tjugotal produkter. Varav utvecklingsfasen var den roligaste delen och att skriva patentansökningarna det svåraste. Produkternas lycka har emellertid varierat och det man trott minst på har sålt bäst. Att följa en ny produkts framgång och motgång är som att följa ett barns utveckling. Ibland motgångar ibland framgångar. Tester och prov har jag aktat mig för att ge mig in på. Istället har enkelheten och användarvänligheten lockat. Så har jag hållit på i över trettio år. Nya produkter, nya konstruktioner, blandade framgång och motgångar.

Tills jag en dag för fem år sedan, då jag av en ren slump ställde mig frågan, vad är pengar och var kommer de ifrån? När jag då efter inte allt för långt snokande i dagens informationsöverflöd kom på att pengar är skuld, med en till skulden häftad procentuell ränta, förändrades mitt liv. Jag såg på världen med klara och totalt förändrade ögon. Jag vet vad en exponentiell tillväxt är och om det är ett penningsystem som växer eller bakterier spelar ingen som helst roll. Jag såg girighetens ansikte lysa bakom fasader av nobelpris och aktieutdelningar och jag visste att den dag snart skulle komma då detta, idag världsomspännande skuldsystem, skulle komma till sitt mattematiska slut. Jag visste även att den ändliga resurs, som åstadkom värde i utställda skulderna skulle nå sitt utvinningsmaximum. Där är vi nu, även om de flesta ännu inte insett detta, vårt öde.

Hur kommer då skuldernas ägare att göra för att behålla sin nuvarande makt? Införa en ny guldbaserad valuta och förstatliga guldet? Lägga under sig världens sista stora oljetillgångar? Båda delar? Tja, om man ser till de pågående världshändelserna, så är det utvecklingen i mellanöstern den som tilldrar sig mitt intresse. Oljan är och har varit den i huvudsak största värdeskaparen i ställda skulder de senaste hundra åren.

När nu IMF, som är en konstruktion av BIS, kommer ut med information om att oljetoppen är nådd och skriver om skuldfria pengar, då är den punkt nådd då att man tror att världens totala undergång är nära. När skuldutställarnas värsta maffioser och konstruktörer börjar prata om skuld- och räntefria pengar då kan helt enkelt inte världens undergång vara långt borta.

Den som lever får se.

Världens oljeförsörjning

Cruel Crude, (sidan finns i spalten till höger) uppmärksammar idag en rapport av IMF om världens framtida oljeförsörjning. Finns även att läsa som PDF:

http://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/2012/wp12109.pdf

Jag har inte hunnit läsa så mycket än, men att IMF går ut med en sådan här rapport visar väl utom allt tvivel att vi står inför en annan tid.

Tillägg:

Jag glömde att igår skrev samma sida om skuldfria pengar:

Chicago Plan Revisited

Ja, ja ni får läsa själva. Det konstiga är att det är IMF som ligger bakom informationen både om oljans peak och skuldfria pengar.

tisdag 21 augusti 2012

Oromey

Den Syriska regimen varnas nu för att kunna ens tänka sig att använda kemiska vapen i konflikten mot av USA utsända och betalda infiltratörer. Att Oromey är rädd om sina egna visar på att han är mänsklig i alla fall. Att ens Oromey vet att Assad tänker på att använda kemiska vapen i detta inbördeskrig visar på en läsningskunnighet och förmåga att förstå den instruktion som låg i den till Syrien medförda utrustningen.

Hur länge till dröjer det innan vi, de naiva medborgarna i Oromey,s EU, får läsa i den av Oromey,s ägare köpta världspressen, att Syrien använder kemiska vapen mot sina egna. Hur länge till dröjer det innan samma köpta världsmedia går ut med "bildbevis" om att Syrien använt kemiska vapen mot civila. Timmar? Dagar? Veckor? Men knappast månader i alla fall.

Att Oromey,s USA givetvis i första hand tänker på Syriens folks välbefinnande i detta inbördeskrig och inte på landets strategiska läge, med tanke på om Oromey vill kontrollera världens sista stora oljetillgångar, ska döljas av rökridåer bakom påstått användande av kemiska vapen. Den som kontrollerar energin kontrollerar även vårt skuldbaserade penningsystem.

Vad de skriverier som försiggår i Iransk, Kinesisk och Rysk press om den USA-ledda konflikten i Syrien innehåller, får vi i Oromey,s EU inte veta. Vår rövslickande media, vår så kallade fria press, rapporterar bara det springpojken Oromey så vältaligt uttrycker.

torsdag 16 augusti 2012

Hinduism?

Tänk om vi kunde övertyga alla, eller ännu hellre lagstifta, om att alla ska konvertera till Hinduismen. I denna religion gäller det tydligen att sköta sig i de fyra liv man har till sitt förfogande. För att efter dessa livs pers uppnår man något slags nirvana, evigt liv, eller vad det nu heter. Om man nu skötts sig vill säga. Detta vore pengamänniskornas absoluta död. Ingen skulle behöva deras skuldkrav för ingen skulle konsumera något de inte absolut behövde, konsumtionssamhällets slut. En värld där det gällde att tänka på andra i första hand istället för sig själv! Att inte Jesus var Hindu är en gåta, i alla fall för en så religiöst oinsatt människa som jag.

Men det kanske han var, Jesus alltså, kristendomen är bara ett slags hittepå från skuldsättningens och pengamänniskornas sida? Ja, Fan vet?

onsdag 15 augusti 2012

EROI

Jag ska köra lite egna slutsatser om lite av de misstankar jag länge haft, men som jag nu ser som bekräftade i Charles Halls alldeles eminenta bok ” Energy and the Welth of Nations”. Inte för att jag på något sätt vill jämföra mina amatörmässiga slutsatser med Charlie Halls, men det är jag som skriver denna blogg och det är frivilligt att läsa den.
Charlie nämner inte skuldpengarnas koppling till energi i direkta ordalag, i alla fall inte hittills, men han visar med grafer och text vad vår ekonomi står inför. Kopplingarna drar jag hittills själv. Men jag lovar att återkomma när jag läst hela boken.
En kry människa har en maximal genom eget muskelarbete en produktiv energiproduktion på cirka 100 watt/timma. En sådan person som arbetar i 10 timmar ger alltså 1000 watt-timmar energi. Med andra ord, genom att arbeta bokstavligen som en slav, kan en person producera ungefär 1 kWh per lång dags arbete. För detta arbete är vi vana att betala mellan 50 till 90 öre i de flesta delar av detta land. Visst, det är under förutsättning som elektrisk, inte mekanisk energi men min poäng är att belysa den enorma klyftan mellan den energiintensitet som vi hittills varit möjlig, och den energiintensitet som snart kommer att vara möjlig. Den extrema billighet som gör denna energiintensiteten möjligt är en produkt av det faktum att vi hittills kunnat använda oss av oljans lagrade fossila solljus. Detta är inte något som vi vare sig kan eller som vi kommer att kunna kopiera med någon nu känd förnyelsebar energikälla. Vilket i sin tur är en självklar följd av termodynamikens lagar. Det unika är egentligen att oljan bildats överhuvudtaget så som fysisk företeelse.

EROI, Charlie Hall,s uttryck, ”Energy Return On Investment”, översättes enklast med, ”energins utvinningskostnad”. Det säger sig självt att ingen av ren självbevarelsedrift lägger ned mer energi på att utvinna energin än den ger netto tillbaka. Peakoil passerades någon gång mellan 2005 och 2009, enligt den ledande forskningen. Att inga oljebolag eller politiker erkänner detta är en annan femma, för deras makt och rikedom baserar sig helt och hållet på vårt samhälles energitillgångar. Att tiga i detta sammanhang är att ljuga, men eftersom de inte har någon lösning väljer de ändå att tiga.
Vi kan snart inte fortsätta att få vår energi från de fossila bränslen så mycket längre till, även om vi inte bryr oss om klimatförändringar eller ekosystemets hälsa. 

Den billigaste och rikligast förekommande, av de fossila bränslena, kol, skulle kunna ersätta en del av den olja som försvinner, men detta medför en uppsättning ganska omedelbara kostnader. Och om vi övergår till en kolbaserad energi, trots att de krympande koltillgångarna medför att vi måste ta av de allt smutsigare kollagren. Detta kommer att blottlägga nya kostnader genom ökade utsläpp, höjda atmosfäriska koldioxidhalter för att åter dra ned ekonomin på ganska kort tid t.ex. genom sjukvårdskostnader, torka och andra följder. För att nu inte ens prata om de kostnader det innebär att konvertera kol till ett flytande bränsle som går att använda i vårt transportsystem.

Det nuvarande, tillfälliga överflödet av billig naturgas kan liksom andra fossila bränslen inte på något sätt fylla det växande tomrummet efter oljan. Bara att lagra, förbränna och transportera gas är en helt annan sak än att göra det samma med en vätska, så som oljan. Det kommer emellertid komma att finnas gott av olja till ett pris på motsvarande över $ 100/fat, mätt i dagens dollarvärde. Priset på oljan kommer dock att fluktuera väldeliga framöver, för att slutligen i takt med möjligheten att, i takt med den kommande bristen, att göra det omöjligt att åstadkomma värde i ställda skulder i vår del världen. 

Egna slutsatser: 

Att peakoil passerats betyder inte att oljan är slut, men det betyder att möjligheten att skuldsätta folk försvinner. För den energi som ska möjliggöra den framtida återbetalningen finns ju inte. Vilket i sin tur innebär att vårt nuvarande skuldbaserade penningsystem går mot sin snara död.

Problemen, som börjar nu synas runt oss och den pågående bankkrisen är beviset. Att skapa pengar genom skuld baserar sig ju helt och hållet på vår framtida tillgång på den energi som ska skapa värde i de ställda skulderna. Tillgången på en framtida energi är nämligen skuldsättningspengarnas moder, energi är det som driver tillverkningsprocesserna och dess avkastning är pengar och jag ser fortfarande frågan om vad som ska kunna utgöra bytesmedel i framtidens allt energifattigare värld så som olöst.

Jag lär återkomma snart.

tisdag 14 augusti 2012

Livselexiret

Är det att vara en domedagsprofet att våga se sanningen i vitögat? För jag blir kallad så, en domedagsprofet. Fast det är klart, att om man förutspår vårt konsumtionssamhällets, bilismens, girighetens, egoismens, undergång inom en snar framtid, så är väl detta troligt. I alla fall om man som jag upprepat detta för sin omgivning i snart fem år. Men om man vet att våra pengar skapas som skuld med en till skulden hörande ränta i en exponentiellt växande domedagsspiral, så borde alla med någon kapacitet att tänka hålla med.

Nu var det inte detta jag skulle skriva om idag, utan det som driver vår värld, olja. Vi använder idag, globalt, cirka 75 miljoner fat (ett fat är 159 liter) olja per dag, för driva vårt samhälle. Ledande forskning säger att olja nådde sitt utvinningsmaximum någon gång runt 2005-2009. Detta kommer att få förödande konsekvenser för vårt samhälle. Att betala 15 spänn för en energi mängd motsvarande 16 timmars mänskligt muskelarbete är inte bara billigt utan orimligt, oförskämt, löjligt och givetvis långsiktigt omöjligt.

Statistiken visar att vi sedan 1984 använder mer olja än vi hittar i nya fyndigheter. I dag använder vi 4 fat olja för varje nytt vi hittar, vilket givetvis långsiktigt är en omöjlighet i en energikrävande värld. 2009 använde vi globalt 25 miljarder fat olja men vi hittade bara 5 i nya fyndigheter. IEA ( International Energy Agency) erkänner peakoil i konventionell olja , men inte dess Amerikanska motsvarighet EIA. IEA säger att vi kommer hitta ersättningar till oljan i skifferolja, tjärsand, NGL, fan och hans mormor. EIA tittar bara på dagens konsumtion av olja och förutsäger framtidens behov genom att följa dagens utvinningskurvor. Hur och var denna olja ska finnas uppges inte.

Den mesta oljan vi använder kommer från tusentals olika fält. Men de största tjugo oljefälten som tillhandahåller över hälften av dagens olja upptäcktes mellan 1928 och 1970. Nästan alla dessa giganter har nu passerat sin maximala utvinningskapacitet.

Varför säger då ingen i oljebranschen något? Jo, alla har flera olika anledningar att ljuga.
  1. Oljebolagen vill släja sin olja så dyrt som möjligt och inte att vi utvecklar och använder några allternativ.
  2. De stora länderna (USA, Frankrike, England, Tyskland) ljuger därför att annars skulle Arabländerna få för stort inflytande på den så kallade världspolitiken.
  3. Militären vet detta mycket väl, men vill inte att någon ska tro att deras oljedrivna maskiner ska vara mindre effektiva.
  4. OPEC ljuger därför att deras export är beroende av hur stora reserver de har. När detta infördes på åttiotalet ökade OPEC,s reserver till det dubbla över en enda natt.
  5. Kanadas enorma reserver av tjärsand är en av pengamänniskornas stora bluffar, gjord bara för att hålla igång skuldsättningssystemet. Det kostar ett fat olja i uppvärmning av marken där oljan finns för varje tre fat som utvinns. Vilket innebär att den smutsiga utvinningskapaciteten aldrig någonsin kommer att överstiga 5 miljoner fat per dag. Vilket i sammanhanget är en fis i havet.
USA var länge världens största oljeexportör. Men den inhemska konsumtionen blev större än exporten redan på 40-talet. Trots stora fyndigheter i Alaska och försök med skifferolja, tjärsand är det ingen människa som satt sig in i situationen som ens föreställer sig att USA någonsin ska komma tillbaka till 40-talets nivåer. I stället har nu de flesta av världens oljeproducerande länders produktion passerat sitt utvinningsmaximum och producerar allt mindre. Den tyska ”Energy Watchgroup” med många flera forskare, såsom Campbell, Aleklett, Höök, tror att den globala tillgången på olja kommer att vara mindre än hälften redan 2030. Nya upptäckter av olja redovisade för åren en ökning i nya fyndigheter för åren 1995 – 1999 + 5,5%, 2000 - 2005 + 8%, 2006 – 2009 + 0,4%. Dagens oljeutvinning befinner sig på en platå sedan 2005 med en produktion på cirka 88 miljoner fat per dag. Varav 12 miljoner fat är NGL (Natural Gas Liquids) från gasfält. Det är inte så svårt att inse att denna platå kommer att övergå i en nedgång inom en snar framtid.

Det var ett djälva tjat om olja kan man tycka. Men den framtida tillgången på olja är de utställda krediternas enda möjlighet att kunna betalas med verkliga värden. Pengar är krav på energi och olja är vår i särklass viktigaste energikälla, vare sig vi tycker om det eller inte.

söndag 12 augusti 2012

Charlie Hall

Jag har tjatat om den värld som väntar, utan att visa några grafer eller liknande. Så för en tid sedan köpte jag den bästa bok jag någonsin kommit över, dyr visserligen, men i mina ögon värd det mångdubbla. Jag har läst halva och någon brist på grafer är det inte. Inte hellre någon brist på förståelse om sambandet mellan ekonomi, ekologi och energi.

"Energy and the wealth of nations" skriven av Charlie Hall och Kent Klitgaard. Men om man nu inte vill köpa denna bok så kan man, än så länge, lyssna på Charlie via datorn:

http://www.youtube.com/watch?v=uxlEEa_R3v4&feature=related

Jag skulle inte vilja missa att lyssna på denna underbara person för allt smör i småland, men smaken är ju likt baken. Han ska visst ha en blogg också. Jag ska leta eller kanske någon kan tipsa?

fredag 10 augusti 2012

Åter

Vårt samhälle går alltid från en enklare teknik till en mer komplicerad och den gamla tekniken glöms bort. Den information som fanns på de disketter som var högsta mode för tjugo år sedan är idag fullständigt oläsbara. När jag var ung fanns det något som hette trådspelare. Den lagrade sin information på en tunn magnetiserad mässingslegerad tråd och var en föregångare till bandspelarna. Det gick att spela in både skivor och radio på den. Den var ytterst modern för sin tid. Idag går det inte att avlyssna minsta pip från en sådan tråd utan att man har en likadan trådspelare.

Ovanstående gäller hela vårt moderna samhälle. Den teknik som var vanlig i varje by och på varje lantbruk är idag totalt bortglömd. Hur många av dagens ungdomar kan mjölka en ko? Ysta en ost? Slakta en kanin? Gris? Göra sylta? Plöja en åker med en oxe? Lägga ut en långrev? Ens gissa växtföljden på en åker. Hässja hö? Hjälpa en ko kalva? Och tio miljoner saker till som gäller det viktigaste vi har, vår mat!

Det som var självklart förr är bortglömt idag. Det som varje bonddjävel kunde, om han så blev väckt mitt i natten, är idag för de flesta rent hokus pokus. Vi hämtar våra livsmedel med självklarhet ur affärernas överflöd. Det finns med självklarhet femtioelva sorter och tillverkare av allt möjligt att välja på. Priset är mikroskopiskt jämfört med om man själv skulle behövt stå för tillverkningen. Mjölken, för att nu ta ett exempel, mjölkas med hjälp av en mjölkmaskin, kyls i ladugården, transporteras till Arlas enda mejeri i sydsverige i Skara, upphettas, homogeniseras, pastöriseras, skummas på sin grädde, förpackas, transporteras återigen, för att slutligen transporteras till de svenska hemmen. Hela denna kedja sker med en självklarhet som inte på någon nivå i dagens samhälle ens diskuteras.

Den billiga oljans energi ombesörjer som en stum slav denna kedjas existens. En halv deciliter mot åtta timmars muskelarbete. Att slå ett hektar hö, som ju är kornas huvudsakliga föda, med lie är mer än åtta timmars arbete drypande av svett. Åtta timmars arbete till en normal timlön av etthundrafyrtio kronor per timma blir öhh...plus sociala avgifter förstås, blir sextonhundra spänn. Detta ska jämföras med de tjugo minuter som samma arbete tar med en någotsånär traktor till en kostnad av etthundrattrettiosex och femtio, inklusive sociala kostnader. Dock ej för den emellertid skattemässigt avdragsgilla traktorn. Den behöver ingen pension alls utan en avstjälpningsplats efter sin tidsutmätta treåriga förbrukning.

Vilket som en parentes får mig att tänka på landsfaderns föreslagna sjuttiofemårspensionsregel. Undrar om sjuttiofem år gäller för politiker också eller om det är mängden av senilitet som är måttstocken på våra styrande? I så fall är det förståeligt att vissa politiker går i pension före fyrtio år och vissa skulle. Men nog om detta från en som inte ens under hot röstar.

Det jag vill komma fram till är att om nu inte vårt samhälle klarar av att, visserligen mot våra styrandes förmodan, evigt expandera och gå från självklarhet till självklarhet under evig tid, så hur ska vi då klara att gå tillbaka? Tillbaka från den teknik som idag är självklar till den teknik som då var självklar i våra förfäders energifattigare värld?