Fiskeby
V, sojaböna har vi satt idag. Bönan har funnits sedan trettiotalet,
men är knappast känd trots att den passar för Svenska
förhållanden. Sojabönor är helt unika i växtvärlden och borde
egentligen räknas till oljeväxterna istället för baljväxterna.
Näringsinnehållet är arton gram fett och trettiofyra gram protein,
visserligen i torkad form, men i alla fall värden den är helt ensam
om. Den sena utplanteringen beror till största delen på årets låga
temperaturer, långt under de för årstiden normala värdena, vilket
väl de allra flesta redan har märkt.
Vi
har även satt bondbönor.
Bondböna
som även kallats åker- eller hästböna förr räknas egentligen
inte till trädgårdsbönorna och den är tydligen inte heller
närmare släkt med övriga bönor. Det är de stora, platta fröna
vi kokar och äter, så skidorna måste pillas (tömmas) före
förvaring eller tillagning. Bondbönor var basmat förr i tiden och
har odlats både i Asien och Afrika i årtusenden. I fjol satte vi
bondbönor redan i slutet av Maj och nu i slutet av Juni. Bondbönorna
sattes i ett land på cirka 200 kvadratmeter. Både bondbönorna och
sojabönorna har vi förgrott under glas i en pallkrage först.
Bönor
har som fördel inte bara det höga näringsinnehållet utan även
att de är lätta att förvara, eftersom de kan torkas utan att
förlora sitt näringsvärde. Bondbönor är dock svagt giftiga både i
rå, torkad och okokt form.
I
övrigt har vi sedan en tid börjat lägga upp ett matförråd och
lite kontanter. Mest torrvaror som mjöl, spagetti, ris, salt,
socker och sedan diverse konserver. Höns, kaniner, potatis har vi
själva. Kontanter kommer att vara oändligt mycket bättre än
krediter på ett bankkonto när blixten slår ner. Hur det än går
med utvecklingen i världen så är det bättre att vara förberedd
än att inte vara det.
Jag
hade tänkt börja bygga mitt växthus, montera gengasaggregatet på
traktorn, bygga en massugn i det obyggda växthuset, men dygnet har
bara tjugofyra timmar. Jag ska inte heller vara tjatig om
pengasystemets orimligheter, dess djävulsparasiter, medlöpande
politiker och mutade journalister, utan hänvisar till Lincoln som
sköter detta ämne på ett alldeles oefterhärmligt bra sätt.