Ledarrollen

Nedanstående rader ska ses som en fortsättning på gårdagens inlägg. Jag kan nämligen inte bli klok på vad som driver en politiker i ledande ställning. Är de psykopater eller? Nedanstående rader är bara till för att väcka lite funderingar.

Jag citerar Wikipedia i vad som betecknar en psykopats signum:

”När människor med psykossjukdomar ofta har bisarra beteenden och uppföranden, är psykopaten istället väl medveten om att föra sig rätt, vara trevlig och att inge ett gott intryck - det ingår i störningen. Uppförandet kan dock vara teatraliskt, personen kan uttrycka uppfattningar om sin egna förträfflighet, simulera känslor som anses passande, allt i syfte att manipulera för att uppnå vissa personliga målsättningar.”

Fortsätter med beteende:

"Robert D. Hare beskriver psykopater som "mänskliga rovdjur som använder charm, manipulation, provokation och våld för att kontrollera andra och tillfredsställa sina egna själviska behov. Med en brist på samvete och medkänsla för andra, tar de kallblodigt vad de vill ha och gör som de själva vill, och bryter mot sociala normer och förväntningar utan den minsta skymt av skuld- eller ångerkänslor".

Psykopatens karaktär är i allmänhet mycket manipulativ. De psykopater som inte kan hantera sin personlighetsstörning, kan vara mycket farliga för sina medmänniskor och samhället. Vissa psykopater kan klara att i arbetslivet följa normer, regler och lagar, åtminstone på ett ytligt plan. Ofta är dock psykopatisk personlighetsstörning förknippat med normlöshet, oförmåga att behålla en anställning och inblandning i konflikter på arbetsplatsen. Missbruk och kriminalitet är vanligt, detta delvis beroende på att en av de dominerande särdragen för en psykopat är brist på impulskontroll.

Familjelivet kan vara en etablerad katastrof med partners som fallit för charmen, skrivit alla sina ägodelar på den store charmören och lever mer eller mindre i daglig skräck för nya hot eller utövat våld. Psykopatitillståndet finns i alla socialgrupper - även i samhällets toppskikt. En svensk dokumentär om psykopater i arbetslivet kom fram till "En del psykopater blir extremt framgångsrika chefer eller företagsledare. Med charm, karisma, kyla och en manipulativ förmåga tar de sig fram i de flesta situationer." Skarpsynta människor kan uppleva att psykopaten beter sig som om han/hon spelade en roll och "läste upp" bestämda replik.”

Jag har alltid undrat över vad som får en människa att frivilligt ta på sig det dygnetomarbete som det innebär att, i dagens värld, ha en ledande politisk ställning. Är det tiden efter politiken som lockar, eller det själva ledandet som lockar. Många politiker säger sig vara födda till ledare, att leda är deras kall. Deras eget kall, ja. De har i gemenskap av ett fåtal partikamrater utsett sig själva till ledare och försöker manipulativa löften få väljarnas röster. Men ingen ”normal” människa tar på sig det dygnetomarbete, utpekandet, igenkännandet, bakomryggenpratet, misstänksamheten, som det politiska ”ledandet” innebär.

Är det kanske så att våra politikers hemliga dröm att i stället ha blivit företagare, men att de i stället för företagandets risker valt tryggheten i den kommunala eller statliga lönen. Eller är det tiden efter karriären som lockar? Att driva företag innebär att ledarrollen blir inlärd, oftast ofrivilligt i samband med att företaget växer. Ansvar och risktagande är bundet till företagets överlevnad. Det är inte lätt att säga upp sig som företagare. Att avsluta alla ekonomiska åtaganden, att bryta kontrakt, att avskeda folk i dåliga tider, är alla förknippade med personlig skam, löften och garantier.

Man hör aldrig en politiker erkänna att han har fel. Det finns alltid någon eller något att skylla på. I värsta fall får han avgå till en reträttplats en våning högre upp. Men även då har han inte gjort nåt fel. En företagare får däremot alltid stå för vad han har gjort. Att företaget går i konkurs behöver inte på något sätt bero på något av företagaren själv fattat beslut, men konsekvensen av företagets konkurs drabbar alltid företagaren.