Vår tid på Jorden

Att livet har ett slut är det enda givna för alla livsformer på denna planet födda. Idag ska vi ta upp det enda självklara med livet, att vi ska dö. Att jag tar upp ett sådant ämne har inget att göra med min ålder, även om man får ett annat perspektiv på livet med en ökande ålder. Inte för att jag kan skryta om någon särskilt hög ålder, men jag har nått den ålder då jag ibland kommer på mig själv med att ibland se tillbaka på livet.

Enligt kyrkan ska meningen med livet vara att sprida kunskapen om Jesus och kristendomen. Det låter ju bra för dem som är övertygat kristna. Men om man som jag är lite halvhedning och har svårt att tro på de sagor kyrkans predikanter sprider. Det finns ju många olika religioner och varför skulle just den kristendom som vi genom ett i våra blöjor genomfört nästan obligatoriskt dop bekänner oss till, vara den rätta tron? Varför skulle våra prästers svammel vara något annat än just samma svammel som andra religioners förkunnare predikar? Inte för enda ögonblick kan jag tro att någon av dem, eller att författarna av de böcker de hänvisar till, har fått den insikt de påstår sig ha.

.

Nå väl, vi lever alla olika länge, vissa i några sekunder, andra i över hundra år. Det vi åstadkommer mellan födsel och död måste vara meningen med vår existens. I detta har prästerskapet i alla fall rätt. Men vad kan då denna vår tid vara avsedd för. För en människa kan livets mening inte vara att vi likt stendumma kossor bara ska bebo detta klot, fortplanta oss, föda upp våra barn och sedan dö. Naturen brukar inte slösa med några resurser, så vi har väl knappast fått den stora hjärna vi har bara för att likt de dumma kossor vi är, sitta och glo på en fördummande teve med av oss opåverkbara åsikter? Finns det en mening med livet måste det var att det ska utskilja de levande genom på vilket sätt de bemöter omgivningens frestelser och levandets svårigheter.

Om det ska finnas någon mening med livet måste det även finnas ett liv efter döden. Livet efter döden måste i så fall vara belöningen för att ha klarat livets prövning. Den som klarar av livets frestelser och prövningar har passerat det nålsöga livet är. Livets mening i mina ögon måste, i första hand, vara att upprätthålla den livsmiljö vi hade när vi föddes hit, så att framtida generationer ska kunna genomgå sin livets prövning. Livets mening kan omöjligt vara att utnyttja och berika sig på andra människors behov av de bytesmedel som i detta system omöjligen kan finnas i tillräcklig mängd. Om livet är en prövning inför ett andra liv, så är det mycket synd om de girigaste som ofta av sin omgivning anses vara de lyckligast lottade i detta livet.