Jag tänkte idag publicera
ett stycke ur boken ”Ekologisk Ekonomi”. Stycket, som är skrivet
av Johan Sandwall och Peter Ekman, är en av de bästa beskrivningar jag läst,
om orimligheterna i vårt samhällssystem. Eftersom det inte går att
köpa boken som ny längre, har jag svårt att tror att någon tar
illa upp.
Stycket lyder som följer:
”Penningvärden representerar fattigdom”
Den
grundläggande teorin för värde i penningekonomin är
knapphetsteorin. För att en vara ska ha ett värde måste det vara
brist på den. Luft är en ”vara” där vi ännu inte lyckats
skapa brist. Ekonomiskt sett saknar luft värde, då den inte går
att sälja. Sett ur samhällets, dvs människornas, synvinkel är
detta den bästa tänkbara situationen. Luften är fri för alla, och
detta visar en situation där rikedom råder, dvs fullständig
ekonomisk frihet. Annorlunda förhåller det sig med maten. Där
behövs realkapital i form av mark och maskiner för
framställningen. Vidare behövs det arbete och lagerkapacitet för
produktion och distribution.
Hela denna
process syns i de privata och offentliga räkenskaperna. Det är
alltså en situation som är dålig för människorna men bra för
den ekonomi vi har idag. Det är brist på mat, och det betyder i sin
tur att mat får ett penningvärde och går att sälja. Av detta kan
vi dra slutsatsen att penningvärden representerar brist, dvs
fattigdom. Idealsituationen för marknadsekonomin av idag är att
kunna vidmakthålla en stadig ökning av dessa bokförda
penningvärden. Får vi överskott på varor i marknadssystemet,
skapas kriser genom fallande priser och arbetslöshet. De åtgärder
som då sätts in är att:
Skapa brist
genom lagerhållning och produktionsinskränkningar.
Försöka komma
in på andra marknader eller skapa nya marknader genom att slå ut
konkurrenter eller ta fram nya produkter och därmed en ny marknad.
Ödelägga
realvärden genom att förstöra det överskott som orsakar prisfall
och på det sättet öka bristen och därmed också öka efterfrågan.
Om inte något
av av detta lyckas, återstår konkurser och avskrivning av kapital.
Får krisen alltför stor omfattning kan de inblandade mista
kontrollen över händelseutvecklingen, och avskrivningen tar då
formen av ett krig. Detta har skett två gånger på 1900-talet, och
ett tredje krig kan bryta ut när som helst om vi inte försöker
ändra det ekonomiska systemet.
Tja, vad säger ni
kära läsare? Begrunda noga, jag återkommer med fortsättningen i
morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar