Ekonomisk frihet och livskvalitet

Jag fortsätter idag med nästa kapitel ur boken den bok som lästs av alltför för få: ”Ekologisk Ekonomi”

                                                  Ekonomisk frihet och livskvalitet

Vad skulle hända med överskottet om vi hade ett samhälle där ekonomin grundade sig på ekologiska principer? Naturligtvis får vi även där ett prisfall, men skillnaden är att prisfallet då blir lönsamt. Överskottet gör ju att vi kan arbeta mindre och i stället använda mer tid till att tillgodose andra behov. Vi får då inte kriser beroende på arbetslöshet och varuöverskott. Tvärtom blir det möjligt för oss att närma oss ekonomisk frihet på alla de områden där priserna faller, och det är ju dit vi vill komma.

Men vi måste på nytt lära oss förstå vilka verkliga värden som styr våra livsvillkor. Ska vi lösa krisen måste vi använda vår fantasi och gå tillbaka till realvärden, och dessa värden finns överallt i naturen. Vill vi använda dem rätt måste vi tänka över vår egen livssituation, var och hur vi bor och lever, och kanske få samhällen som är bättre att leva i.

Hur har vi hittills gjort? Vi har gjort precis som alla andra djur. Vi har samlats där den största mängden av det vi värdesätter finns. Paradoxalt nog har vi med penningekonomins hjälp nu kommit dithän att vi värdesätter knapphet och brist högst, dvs vi värdesätter allt i pengar. Där den största bristen i reala värden finns, skapas också de största penningmängderna, och därför samlas vi i tätorter. Men i tätorterna finns inga naturliga ekosystem som ger överskott på livsnödvändiga varor. Där måste allt köpas för pengar.

Nu är vi på väg att förstöra allt som något verkligt värde. När vi nått dit, har vi också lyckats få den totala bristen, den totala rikedomen. Men finns det då någon kvar som kan ha glädje av den? Vägen kommer att vara kantad av ekokatastrofer och krig. För att vända utvecklingen måste vi ge det samhälle en chans som bygger på insikten att det är ömsesidiga tjänster som ger högre livskvalitet, ökad välfärd och från fruktan och nöd, och att det goda samhället är en gemenskap där vi inte tjänar på varandra och ständigt jagar efter mera pengar. Vi måste lära oss att se samhället på detta sätt,och vi kommer att göra det av kärlek till livet och våra barn.

Jaha, kommer det stora flertalet av den röstberättigade delen av befolkningen att vakna innan det är för sent? Kommer de att lyssna på sådana lika mig, ett miffos prat? Kommer de att sätta sig in i hur vårt samhälle fungerar och ställa krav på dess snara omorganisation? Kommer de att genomskåda att våra pengar i själva verket är skulder? Hur många planeringsmöten måste de ha för att genomskåda hur våra så kallade pengar transporterar deras dagliga slit till det fåtal som har råd att investera sina pengar?

Många svåra frågor och i morgon blir det ännu värre för återkommer jag med ett inlägg från samma bok, men denna gång om den energiproblematik vi står inför. Den största frågan av alla.