Vi har höns. Ett tiotal fredliga höns och en tupp. Även tuppen är fredlig men framför allt näst intill tyst. Hönsen till och med värper lite ibland när tuppen har gjort dem på det rätta humöret. Rasen heter Sussex vilka är kända för att vara bra värphöns. Vilket till och med stämmer, ibland.
Jag har hittills alltid haft hönorna fria till att strossa runt på gården lite som de behagat. De har varit och sprätt både här och där. Både där det varit önskvärt och där det varit förbjudit. Men hur att dressera höns. Det har hur som blivit mycket delikata ägg eftersom hönorna har fått välja sin egen mat. Men nu är det slut på de guldgula gulorna.
En djävla kungsörn fått smak på våra hönor. Han/hon/hen har tagit tre stycken under ett par veckors tid. Kungsörnen är en fridlyst fågelart, så kallat statens vilt. Fridlyst utav helvete. Man får inte ladda en död höna med vare sig stryknin eller dynamit hur mycket det än kliar fingrarna. Man får inte skjuta fanskapet heller, hur många hönor han än tar. Man får inte ens sätta en levandefälla för örnfan. Jag ger mig fan på att han är ute efter min lille hund också. Som tur är har vi en stor hund också. Plus femtio kilo eller så. Jag undrar vad som skulle hända om örnen anfaller den lilla hunden och den stora hunden tar örnen? Strikt ansvar för hunden och allt vad det heter enligt lagen. Troligen bäst att tiga i så fall.
Jag har nu stängt in hönorna. Byggt tak över hönsgården. Matar hönorna med köpefoder. Slut på de guldgula gulorna. Slut på hönslig lycka. En bedrövad tupp sitter på sin pinne och tjurar det mesta av dagarna. Vad göra? En örn har fått smak på våra hönor och äter hellre hönor än av statens utlagda självdöda grisar vid en närbelägen sjö. Visst man kan man bryta mot lagen. Skjuta örnfan i småbitar. Men sen tänker man på att även örnar har en viss rätt till sin existens, trots att de inte är några vidare som skuldtagare. De måste således vara skapade av någon annan anledning.
Man tänker på hur vi västvärldens människor genom bibeln blivit matade med att vi besitter Jorden. Vi får förvalta planeten efter vårt eget behag. Vi tar denna text som bevis för vår rätt till att utrota alla andra arter som något självklart. Men vem utöver de bibelns skrifter, vi sedan barnsben blivit matade med, har sagt att är det rätt gjort av oss att utrota alla andra arter? Är det inte i stället så att det är de andra arterna som gör det möjligt för oss att existera?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar