Jag
tror vi behöver ta det en gång till. De flesta har inte en aning om
vad det är som driver vår värld. Vad är det som gör att det vi
kallar pengar får ett värde? Hu kan vi ställa fordringar på
framtiden och förvänta oss att de skall kunna utföras? För sparade
pengar i en investeringsfond eller pensionsfond är inget annat än
ställda fordringar på framtiden. Pengar på ett bankkonto ger
möjlighet att i en framtid ställa krav på varor eller tjänster.
Är pengarna räntebelagda så måste dessutom framtidens resurser
växa för att räntans krav på tillväxt ska kunna upprätthållas.
Om det sen är digitala bankkrediter, papperspengar, guld, silver
eller vad vi än behagar kallar pengar, så har de inget eget
bruksvärde. De är bara anspråk. Vi har historiskt haft en radda av
olika bytesmedel, vissa även med eget bruksvärde. Kulor och krut
har varit bytesmedel, likaväl saker såsom mat, kött, fisk, utsäde.
Att
framtida anspråk får ett värde beror på energins exergiinnehåll.
Exergi är ett kvalitetsmått på energi. Energi kan vare sig skapas
eller förintas, enligt termodynamikens andra lag. Detta oavsett vad
politiker och ekonomer säger. Energi kan bara omvandlas mellan olika
former av energi. Exergi är energins kvalitet. Exergibegreppet
behövs för att förklara att det inte är energi vi förbrukar, för
det gick ju inte. Vi förbrukar istället energins kvalitet, dvs
exergin.
Det
är också en fundamental naturlag, att exergin ständigt försämras
och att all exergi förr eller senare går förlorad. När vi
använder resurser, så utnyttjar exergin av bättre kvalitet så att
kvalitet blir mindre. Vi sprider ut exergiresursen så att den inte
längre går att utnyttja för oss människor. Kallas även
exergilagen.
All
exergi, som omsätts i det tunna livförande skiktet runt vår planet
har en gång i tiden kommit från solen. Förr eller senare kommer
exergin, som lagrats i olika depåer på planeten, att ha förbrukats
och då måste vi återigen anpassa vårt leverne till den exergi som solen
årligen strålar in i atmosfären.
En
stor del av solens energi reflekteras, ut i universum, men den del
som jorden tar upp omsätts mestadels av växternas fotosyntes till
biomassa och lämnar så småningom jorden som exergifattig
värmestrålning. Den mat vi och djuren lever av är således
produkter av denna exergi som omvandlats från solljuset via
växternas fotosyntes. Genom djuren och människornas kroppar
omvandlas den större delen i livsprocesserna, och strålar ut i
atmosfären i form av värme.
Många
på vår jord lagar sin mat och värmer sina bostäder genom att elda
med lagrad solenergi i form av ved och kodynga. Detta är den
främsta yttre värmekällan för de flesta människor. Vårt moderna
samhälle förbrukar däremot stora mängder lagrad solexergi i form
av fossila bränslen. Detta sker ofantligt mycket snabbare än
bildningen. Olja, kol och gas bildades i stora mängder för flera
hundra miljoner år sedan i och med att växterna gick upp på land
och band atomsfärens giftiga gaser i sina döda delar.
De
döda växterna sjönk till botten i sjöar och hav tillsammans med
en stor mängd ämnen som förgiftade den tidens atmosfär och
ansamlades till de energirika fyndigheter som idag driver vår värld.
Dessa gifter frisläpps nu samtidigt som vi kliar oss i huvudet utan att begripa varför sjöar och hav försuras. Vi skulle för
närvarande behöva olja från tre jordklot för att hålla jämna
steg med förbrukningen. Fyndigheter i nya fält, har inte kunnat
hålla jämna steg med förbrukningen sedan nittohundraåttiofyra.
Man
kan säga att ovanstånde alltför korta text är ett försök till
ett sammandrag av två böcker skrivna av Staffan Delin. ”På
vetenskapens grund” och ”Naturens teknik och människans”
Staffan tar upp ungefär samma fakta som Howard Odum gör i sin bok
”Environment, Power, and Society” men Staffans är skriven ur en
kemists synvinkel och därför kanske lättare att förstå. Köp er
nåt exemplar om ni kan, de är mycket, mycket läsvärda.
Om
man kunde skulle alla de som vill ha politiska uppdrag tvingas att
läsa dessa böcker som ett antagningskrav. Men man kan stilla undra
hur många av dem som trots detta skulle ha förmågan att inse de
gränser naturen satt för de mänskliga verksamheterna här på
planeten.