Leta i den här bloggen

tisdag 26 februari 2013

Häst eller vad?

Tänkte som vanligt skriva om något helt annat, men detta är vad det blev.

Att vara häst på gamla dar är inte så roligt. Stallets gemenskap förbyts efter veterinärbesiktningens dödsdom snabbt till transport över halva Europa på ett av andra hästar och kor överfullt lastbilsflak. Utsläpad till en ovan miljö och förhoppningsvis skjuten i huvudet på ett humant (mänskligt) sätt. Svida man inte blir utsatt för halalslakt. Tänk er själva att bli utsläpad från en lastbil, inföst i ett blodluktande rum, få huvudet fastspänt och tillbakaböjt av två stålbyglar, halsen avskuren av en hydraulisk kniv och att sedan försöka råma med avskuren hals och blodet bubblande ur lungorna. Finns på YouTube för dem med starka nerver, jag ger ingen adress. Jag slaktar tuppar själv, men jag bedövar dem alltid med ett slag mot bakhuvudet före halshuggningen.

Men däremot är hästkött är inte giftigt! Hästkött är tvärt om nyttigare än det flesta andra kött, inklusive nötkött, i alla fall om man ser till fettinnehållet. Media försöker däremot få fram en bild av hästkött så som varande hälsovådligt. Men det som debatten egentligen borde handla om är hur de djur vi äter behandlas i den moderna livsmedelsindustrin. Sverige har en sträng lagstiftning, med krav på bedövning och medvetslöshet före avblodningen, men vem vet hur djuren behandlas i ett slakteri i långtbortistan. Köttet ser likadant ut i våra kyldiskar. Färdigmaten ska vi inte ens prat om. Att förpackningen är tillverkad av svensk skogsråvara bevisar för livsmedelsindustrin att innehållet är svenskt och därmed producerat enligt svensk lagstiftning. Iller, grävling, häst eller katt spelar ingen roll så länge det går att tjäna pengar på kommersen.

Kraven på vinst ökar i takt med penningsystemets krav på grund av den mattematiska funktionen, exponentiell tillväxt. Mer måste bli ännu mera, år efter år i takt med räntans funktion. Som man bäddar får man ligga säger de, men de flesta vet inte hur det är bäddat. De är bara nyttiga idioter.

söndag 24 februari 2013

Spelet bakom kulisserna med Charles Dallara

Om ni är intreserade av Europas skuldkris så kan ni läsa här:

http://www.fokus.se/2012/12/mastaren-och-marionetterna/

Makthavarna som döljer sig bakom sina verktygs allehanda förkortningar, (IFF, IMF, ECB, EMU, BIS, VB....) klamrar sig fast vid repet som hänger ut över stupet. Stupet för dem, inte för oss andra. Vi har allt att vinna, även om vägen mot en rättvis och hållbar värld blir svår.

Skifferolja/gas

Ni vet väl att utredaren bakom DN,s artikel om USA,s oljeoberoende är en ekonom, vad annars?

http://www.asposverige.se/2013/02/dn-sponsras-av-goldman-sachs/

Post Carbon Institute (Richard Heinberg) har också gjort en utredning dock inte baserad på ekonomiska teorier:

http://shalebubble.org/

onsdag 20 februari 2013

To big to fail har blivit to big to trial

Ibland hopar sig inläggen. Beroende på hur förbannad man blir kanske? Och ibland blir man förbannad över alla gränser över att "folk" sitter och jäser i sina tevesoffor trötta efter dagens slit, orkar inte bry sig, jobbar till sin pension, sin semester, sin givna framtid.

Men det är en framtid som inte finns för dem som inte orkar bry sig.Tur att finns någon som orkar i alla fall:

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=mavB1lbtIow

Fy fan vilken värld vi lever i!

1984

1984 är ett känsligt årtal, med tanke på George Orwell,s bok med samma namn. Men det var inte det jag tänkte på. Det börjar bli mycket diskussion om huruvida peakoil är ett passerat faktum eller inte. Detta trots att IEA säger att peakoil passerades 2006. Med peakoil menas nät världen passerade sitt utvinningsmaximum av light crude oil och inget annat. Men alldeles oavsett detta, så passerades den punkt när nya fyndigheter överträffades av den rådande förbrukningen redan 1984. 

Hur man sedan vill anpassa sig detta är väl upp till var och en. Men att vänta på faktum är inget för mig. Har aldrig varit. Kommer aldrig att bli. I mina ögon är industrisamhället dött och hålls för närvarande vid liv genom pengatryckande, ekonomiskt falskspel, politiska manipulationer.

tisdag 19 februari 2013

Gengas

Jag inte byggt ihop min gengasdrivna traktor. Varför vet jag inte. Slöhet, idioti, apati, you name it, vad vet jag och konstigt är det. Jag har till och med ett Svedlund träkolsaggregat liggande och en Ferguson traktor årsmodell -52. Jag har till och med en anläggning för träkolsframställning till terapretagödsling. Men jag har inte gjort färdigt min traktor. Inte ens börjat. Jag får skylla på åldern och en begynnande senilitet, det måste vara giltigt i detta fall.

Men nu ska det bli av. Ska bara samla på mig lite reservdelar till traktorn först och ett nytt 6-volts batteri. Det var nämligen 6 volts elsystem på en Freguson -52 och det passar mig perfekt, för det har fläkten på mitt gengasaggregat också. Gengas skulle även kunna driva en liten Briggs Stratton motor med tillkopplad generator. Har till och med en femhästare liggande, odödlig liten sak så länge det finns olja i tråget. En bilgenerator också och ett par bilbatterier så vips har man både lyse och lite värme även i de oroligaste av tider.

Gengas är emellertid ingen ersättning till den olja vi är vana vid och driver inte på långa vägar den komplexa värld vi har byggt upp i dagens självklara samhälle. Men gengas har många fördelar och drev många saker under och efter andra världskriget när Sverige inte fick tag i någon olja.

Det finns två olika system, ett som drivs direkt, av småhuggen ved och ett som drivs av träkol. Träkolaggregaten är mindre och lättare och satt i första hand på personbilar. Jag har faktiskt sett ett litet hemmabyggt aggregat monterat på en motorcykel. Gengasen är emellertid inget annat än lagrat solljus och finns teoretiskt att tillgå i en årligt tillväxande mängd av cirka 3,3 kubikmeter ved per hektar, vilket motsvarar cirka 3300 kWh. Inte fy skam.

Man skulle kunna bygga en anläggning, driven av gengas, som genererar hushållsström och vars kylvatten värmer husets värmesystem. Ett värmekraftverk i miniatyr och oändligt mycket bättre än den bästa av solfångare, men det kräver förstås en lite mer komplicerad infrastruktur.

Hmm.......

Rättelse 3,3 kubikmeter torkad blandved innehåller 1250 kWh per kubikmeter vilket ger 4125 kWh per hektar.

torsdag 14 februari 2013

Landsfaderns herre

Det blev fel internetadress på inlägget så vi försöker igen: 


 Landsfaderns herre var på Svt,s Agenda i går kväll. Han hade kommit tillbaka från Davos där han träffat sina herrar. Ja, inte de största herrarna, men landsfaders herre tillhör den lite lägre rangen, som måste lyda och komma till Davos för att låta sig informeras om vad skuldsättningssytemets mästerstrateger och ägare har bestämt.

Att systemet befinner sig i ett allvarligt och känsligt läge visste jag, men nu börjar det tydligen osa katt ordentligt, eftersom han som ska verka men inte synas, framträder i svensk television. Utan landsfadern, till på köpet. Lärt av sin idol Monti kanske?

Han sa att krisen kommer att bli svår och allvarlig och nu ska vi som i hans ögon, sitter på det vi tänker med, informeras och förbereda oss på att få gå från hus och hem. Framtidstron och därmed villigheten till ny skuldsättning ska utraderas och penningbrist skapas och därmed ska den svenska delen av finanskrisen inledas. Det är nämligen inte lätt att skapa skulder i en värld vars energitillgångar krymper.

Om ni orkar så: http://www.youtube.com/watch?v=RDUIwQQTHGE

tisdag 12 februari 2013

Staffan Delin

Jag läser många böcker, för många känns det som ibland. Men nu har jag hur som helst läst en bok skriven av Staffan Delin: "Naturens teknik och människans". Detta resluterade i att jag via internet hittade ett inledningsanförande som Staffan höll den 22 november 2006 med anledning av Exergigruppens samtalsdag. Jag återger talet i sin helhet här nedan eftersom det så bra beskriver de gränser som naturen satt för mänsklig verksamhet på denna planeten.

-------------------------------------------





Exergigruppens samtalsdag den 22 november
Inledning av fil.lic. Staffan Delin
    
Från Alkemi till Exergi
Hur en verklighetsuppfattning med rötter i 1700-talet leder vår civilisation till att såga av den gren den sitter på.


Den styrande världsbilden – Drömmen om det Rationella Paradiset
Nationalekonomins fader", nationalekonomen och samhällsfilosofen Adam Smith, publicerade "An Inquiry Into the Nature and Causes of Wealth of Nations (1 - 2 1776). Detta arbete utgör grunden till den "klassiska skolan" inom nationalekonomin och speglar den världsbild, (det paradigm, den kulturbärande, meningsskapande vision) som omfattades av Smith och hans samtid. Den har fortfarande mycket stort inflytande. Karl Erik Edris har träffande döpt den till ”Drömmen om det rationella paradiset”. Utifrån den upplever och bedömer de flesta av oss vad som är sant och falskt, relevant och irrelevant.

Denna dröm om ett rationellt paradis bygger på alkemisternas uppfattning om verkligheten. ”Elden”- sedermera ”energin” - tillskrev de förmåga att förändra och förädla materien. Eftersom människan är den enda varelse som behärskar elden, drog alkemisterna slutsatsen, att även människan har förmåga att förädla. Förklaringen ligger i att alkemisterna uppfattade alla fasta ämnen som elementet ”jord”, vilket innefattade även malmer och malmer kunde bevisligen förvandlas till metall med eld. Eftersom de ansåg  metaller vara värdefullare än ”jord”, blev deras slutsats, att människan förädlar och skapar mervärden.

Det är därför knappast förvånande att Adam Smith i sin ekonomiska teori förutsätter att människan besitter förmåga att förädla och skapa mervärden med sitt arbete och sitt kunnande. Smith utgick också från att naturen tillhandahåller vad han kallade ”fria nyttigheter”, d v s det vi kallar ”naturresurser”, vilka det står människan fritt att använda. Han förutsatte vidare att dessa ”fria nyttigheter” var outsinliga.

Smith’s ekonomiska teori och ”Drömmen om det rationella paradiset” bekräftas och upplevs som sann in i vår tid. Detta eftersom allt mera ”fria nyttigheter”, d v s råvaror och andra resurser från naturen gjorts tillgängliga för konsumtion och medfört allt bättre levnadsförhållanden för allt flera.

Störningar i världsbilden – bot genom ökande kontroller.
Först en bit in på 1900-talet, uppmärksammades fenomen, som inte stämmer med ”Drömmen om det rationella paradiset”. Sjöar och vattendrag förorenades av utsläpp från samhället. Till detta kom luftföroreningar, försurning av mark och vatten, nitratförgiftning av grundvatten, jorderosion, ökenspridning, ozonhål över polarområdena m m. De som framhöll att sådana fenomen inte borde uppträda, om människan förädlar och skapar mervärden, så som ”Drömmen om det rationella paradiset förutskickar, bemöttes med att det vore för dyrt att förädla föroreningarna och avfallen samt därför billigare att bryta ned dem och bli dem kvitt. En lösning av problemet menade man, vore att förbjuda utsläpp av föroreningar till miljön.
Sagt och gjort. Restriktioner infördes beträffande utsläpp, användning och marknadsföring av insekts- och ogräsbekämpningsmedel, kvicksilver, kvicksilverföreningar, klor och en hel rad andra kemikalier.

Eftersom dessa åtgärder visades ha avsedd effekt, upplevdes åtgärderna som en bekräftelse av ”Drömmens om det rationella paradiset” giltighet. En miljövårdsbyråkrati växte fram för att utveckla lagstiftningen på miljöområdet och kontrollera efterlevnaden av denna lagstiftning. En miljövårdsindustri etablerades dessutom för att bygga och driva avloppsreningsverk, rökgasreningsanläggningar och anläggningar för att ta hand om och ekonomiskt exploatera diverse avfall och nedbrytningsprodukter.

Störningar och problem växer – trots kontroller och restriktioner.
Trots detta växer avfallsmängderna. Luften förorenas allt mera av koldioxid, andra s k växthusgaser och mycket annat därtill. Sjöar och vattendrag förorenas och förgiftas, vilket tvingar fram allt flera restriktioner, när det gäller att äta fisk och skaldjur. Östersjön blir allt mera förorenad och s k algblomningar, d v s massförekomst av Cyanobakterier, blir allt vanligare och ymnigare. Syrgashalten i Östersjöns djupare partier minskar och s k ”döda bottnar” breder ut sig.

Detta är svårförenligt med ”Drömmen om det rationella paradiset”. Dess förmåga att skänka mening och sanningsupplevelse hotas. En serie internationella konferenser om miljö och klimat kan ses som tecken på detta.
Den senaste i raden av dessa konferenser har anordnats i Nairobi. Syftet är att åstadkomma bindande internationella överenskommelser om att minska utsläpp av växthusgaser och motverka klimatförändringarna. Hittills har framgångarna dock varit mycket begränsade.


Ny verklighetsuppfattning på vetenskaplig grund.
Inom naturvetenskapen har en ny verklighetsuppfattning, som i hög grad skiljer sig från alkemisternas, vuxit fram sedan början av 1800-talet och medfört att ”Drömmen om det rationella paradiset” kommit att starkt ifrågasättas.

Det började med att Jeremias Benjamin Richter år 1792, upptäckte att olika ämnen kan reagera med varandra bara i vissa proportioner. År 1803 insåg John Dalton den genomgripande betydelse av Richters upptäckt och hävdade att varje homogent ämne består av odelbara smådelar, vilka liknar varandra fullständigt vad beträffar vikt form etc. Han utgick vidare från att dessa smådelar, som kommit att kallas atomer, varken kan nyskapas eller förintas. Dessa Daltons hypoteser har sedermera bekräftats av många
andra. Senare har det emellertid visats, att atomerna inte är så odelbara som Dalton tänkte sig. Dessutom har det visats att atomerna har en inre struktur med en kärna omgiven av elektroner.

Den förmåga att förändra materien som elden har och som alkemisterna observerade, uppfattas numera som en manifestation av att energi frigörs när materians, d v s atomernas inbördes relationer och inre strukturer ändras, vilket samtidigt innebär att också deras fysiska tillstånd och kemiska egenskaper ändras.

När t ex ved brinner med syre från luften, frigörs energi i form av värme och ljus. Det är resultatet av att kemiska bindningar mellan atomerna i veden bryts upp och nya atomkonstellationer och bindningar uppstår samt att elektronerna inne i atomerna rör sig på nya sätt. Resultatet blir också att veden omvandlas till och rök och aska, d v s till koldioxid, vattenånga och närsalter.

Men – kan ved och syrgas återskapas ur askan och röken? Hjälper det i så fall att värma röken och askan d.v.s.  tillföra energi? Det fungerar inte!  För att processen ’från rök och aska till ved och syrgas’ skall äga rum måste energi förvisso tillföras, men den måste tillföras på ett särskilt sätt!
Energi är rörelse, rörelse bland atomer och bland elektronerna inne i atomerna. Det räcker dock inte att sätta dem i vilken sorts rörelse som helst - det får dem inte att hamna i rätt inbördes relationer och förena sig till de specifika atommönster, som kännetecknar ved respektive syrgas.

Det krävs energi med ’kvalitet’ = EXERGI
För att dessa mönster, d v s strukturer, skall uppstå ur koldioxid, vatten och närsalter, måste atomernas rörelser vara väl avvägda och riktade. Energin som de tillförs måste vara exergi. Exergi betecknar ’arbete’, dvs ordnad rörelse, eller förmåga till arbete. ’Energi’, däremot är rörelse eller förmåga till rörelse, alltså inte nödvändigtvis arbete.

Naturens teknik bygger upp!
Med hjälp av exergi kan atomerna under vissa omständigheter fås att kollidera med varandra och växelverka med varandra, så att de kemiska bindningar och övriga relationer mellan atomerna uppstår som medför att ved och syrgas bildas.
Tekniskt är detta en mycket krävande uppgift. Hittills har bara de gröna växterna klarat av att genomdriva den med hjälp av sin fotosyntes. 

Ta ett konkret exempel. Torr ved innehåller 4,7 kWh exergi /kg ved. Detta är den exergimängd som binds, när ved bildas ur koldioxid, vatten och närsalter, d v s ur rök och aska. Det räcker dock inte med att tillföra bara tillföra dessa 4,7 kWh exergi /kg ved, för att få processen att gå. I verkligheten krävs mycket mera, eftersom processen dels är uppdelad i många, på varandra följande delprocesser och dels därför att exergi förbrukas i varje sådan delprocess.


Framställning av ved och syrgas ur rök och aska är ett exempel på en exergifixerande  eller resursuppbyggande process där exergifattiga ämnen, i detta fall koldioxid, vatten och närsalter, omvandlas till exergirikare materia, i detta fall ved och syrgas. Exergifixerande processer kallas också anabola.  De kräver att exergi tillförs någonstans ifrån för att kunna genomdrivas.
Även mänsklig teknik kräver tillförsel av exergi – och den kommer oftast från lagrade depåer av exergi – fossila bränslen. Vid förbränning bryts fossila bränslen ned till bl.a. koldioxid och olika föroreningar. Dessutom – och om möjligt viktigare – människans teknik (utom vissa typer av jordbruk) tillverkar produkter och tjänster genom att bryta ned och skingra det som naturens teknik har byggt upp och genererar avfall som skadar naturens teknik - miljöförstöring.

 I växternas fall drivs omvandlingen av koldioxid, vatten och närsalter till biomassa med exergi från solljuset. Det betyder att exergi från solljuset binds i biomassa och syrgas. Naturen blir därför exergirikare, d v s rikare på resurser, i takt med att biomassa syrgas bildas och lagras upp i naturen.

Under miljarder har har stora mängder biomassa. och motsvarande mängd syrgas bildats och i sig bundit exergi från solljuset. En del av den bildade biomassan har lagrats in i jordskorpan och jästs till petroleum och naturgas. En annan del har omvandlats till stenkol. Syret, som bildades via fotosyntesen, har ansamlats i bl a atmosfären och utgör i dag dess syrgasförråd.
Andra resultat av exergifixeringen från solen och den biologiska aktiviteten är, att mineraler har fällts ut ur vattenlösning och bildat malmer m.m. Det kan ses som exempel på en solexergidriven rening av vatten.

Summa sumarum har stora mängder exergi, som emanerar från solen, bundits i allehanda naturresurser och strukturer, vilka tillsammans tillhandahåller de livsbetingelser, som vi och våra medvarelser är anpassade till beroende av. Människans teknik är i full färd med att bryta ned vad naturens teknik har byggt upp.

Strikta villkor för hållbarhet och uthållighet negligeras.
Eftersom alla processer måste drivas med - och förbrukar exergi, för att över huvud taget äga rum, finns det inga processer som kan skapa mer exergi, än vad de själva måste förbruka. Detta har stor betydelse då det gäller att förstå de villkor som gäller för att generera och förbruka resurser i naturen och samhället.

För att skapa och förnya resurserna i naturen och samhället, måste exergi tillföras från solljuset och fixeras i resursuppbyggnad, d v s genom omvandling av nedbrytningsprodukter och avfall till resurser. Denna exergifixering från solljuset måste vidare vara minst lika omfattande som den sammanlagda resursnedbrytningen och exergiförbrukningen i naturen och samhället. I annat fall saknas en grundförutsättning för att göra samhället uthålligt.



Detta diskuteras dock lika litet i Nairobi som under tidigare konferenser. Där ägnas uppmärksamheten i stället åt hur man skall få fram mera drivmedel, som orsakar mindre koldioxidutsläpp. Att drivmedel, vare sig de ger upphov till koldioxid eller inte, används för att driva processer som förbrukar exergin i råvaror och andra resurser och omvandlar dem till konsumtionsvaror och vidare till nedbrytningsprodukter och avfall, uppmärksammas inte. Man bör därför fråga sig om något egentligen kan vinnas. Möjligen något mera tid. Diskuterar man verkligen rätt problem? Problemet som måste lösas, om samhället skall bli uthålligt består i, att den sammanlagda exergiförbrukningen i naturen och samhället inte får vara större än den sammanlagda exergifixeringen där.
Industrisamhället – Västvärlden, Ryssland, Kina, Indien, Brasilien m.fl. – ägnar sig åt ett delproblem vars politiskt sannolika lösning sannolikt förvärrar situationen.

 ------------------------------------------

Dessa begränsningar som Staffan så bra beskriver kommer vi obönhörligen att tvinga anpassa oss till oavsett vad vi tycker. Hur detta sker kunde vi kanske ha påverkat, om vi börjat för en sisådär tjugo, trettio år sedan.

söndag 10 februari 2013

Irland och så vidare

Läste just om oroligheterna på Irland här: http://rt.com/news/ireland-march-austerity-banks-836/ Protesterna haglar mot banker, politiker, makthavare, skulder, penningsystem.
Men i svensk fördumningsmedia är det givetvis totalt tyst. Vi dumma, röstberättigade svenskar, ska inbillas tro att vi lever i en fri och demokratisk värld. En värld fri från centralbankernas ej så demokratiskt valda företrädare. Vi ska invaggas i tron att vi med vår röst kan påverka. Gammelmedia sållar världsnyheterna till de falska budskap som närmast påminner om de som föregår ett krigsutbrott.

Vidare kan man läsa på samma statskontrollerade Svt-text, att den demokratiske liberalen Björklund oroas över Rysslands upprustning i Östersjöområdet. Liberalen Björklund oroas däremot inte det minsta av att Obama beställt 30000 drönare till att övervaka sitt eget folk. För att skydda dem från terrorister. Man kan stilla undra hur en sådan hord av terrorister skulle lyckas ta sig till USA. Man kan även stilla undra när liberalen Björklund godkänner Obamas drönare för att övervaka Sveriges folk?

Demokratins största tillskyndare på planeten har förvandlats till något som man inte ens i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig för en tjugo, trettio år sedan. Det närmaste man tankemässigt kommer till är ett nytt DDR med en världsomspännande poliskår. Men DDR var aldrig uppbackat vår påstått så demokratiska och oberoende television.

måndag 4 februari 2013

Elisabet Sahtouris

Vi lever under förtryck av ett globalt verkande penningsystem, som till sin konstruktion är designat att koncentrera makt och rikedom till sina ägare och kontrollanter. Detta penningsystems omättlighet driver hela vår biosfär till kollaps. Denna insikt sprider sig i rasande fart över internet, det enda något så när fria medium vi har. Jag hittade en som har haft denna insikt i många år, men som inte är så värst känd. Hon ser möjligheter där de, som är som jag, ser mycket mörkt på framtiden. Men man kanske ska lyfta blicken till horisonten i stället för att stirra på sina fötter. Lyssna på vad Elisabet Sathouris har att säga, hon har dels denna sida: http://www.sahtouris.com/#1_0,0,

Men hon finns även på YouTube.