Energibrist

De flesta av de vuxna människorna i vårt samhälle är vana att gå till sina jobb varje dag. De säljer sina livs vakna tid i utbyte mot det staten framställer till ingen kostnad, alltså det vi i dagligt tal kallar pengar. I utbyte mot livet lovar staten tillhandahålla sjukvård, försvar och trygghet inom det civila samhället, polis. Allmän utbildning tillhandahålls bara inom de ämnen staten behagar prioritera. Detta betala genom att varje intjänade krona är belagd med en avgift till staten kallad skatt. Problemet i alltsammans är att dessa så kallade pengar inte framställs av staten utan av de privata bankerna som, av någon konstig anledning, har i stort sett ensamrätt på att kalla sina krediter/skulder pengar. Undantaget är sedlar och mynt som framställs med ensamrätt av vår "statligt kontrollerade" Riksbank, kallat seigniorage. Men skulder utlovas inte utan en kostnad vilken kallas ränta. Denna plus sin ränta leder till en exponentiell skuldtillväxt som vid någon tidpunkt kommer att leda till vårt penningsystems kollaps. I och med att, det vi kallar pengar, är skulder så kan dessa säljas mot ett utlovat högre framtida pris och då återköpas av Riksbanken. Att detta system är ohållbart behöver man inte vara något mattematiskt geni för att inse. För att alla skulder ska kunna betala görs årligen ett större och större anspråk på energi som naturen tillhandahåller i form av olja, kol och gas. Om övriga energislag skulle varit värda att ens nämna skulle dess tillgänglighet påbörjats för minst ett halvt sekel sedan. Inte många inser detta, även om fler och fler tvivlar på karriär-politikernas utopiskt optimistiska gröna framtidsvisioner. Mycket prat för lite verkstad med andra ord. Putin höll ett tal inför WEF här om dagen, finns översatt hos Global Politiks: https://www.globalpolitics.se/putins-tal-vid-world-economic-forum/ Där han bland mycket annat vettigt nämner att vårt framtida samhälle kommer att bli ett utan tillväxt! Smaka på det alla ekonomiprofessorer! Men det är egentligen inget konstigt med detta konstaterande utom att ingen vill höra talas om det. Ingen av våra bankers, vår media och dess ägare eller dess statliga lakejer vill höra talas om peakoil.