Jag tog årets första gädda idag. På ett totalt omodernt gammalt skeddrag, men det visste ju inte gäddan. Vilket var tur för mig. Gäddan är ett verklig värde, till skillnad från skuldbaserade pengar. Jag kunde ju sålt min vakna tid och tillverkat någon meningslös produkt och erhållit pengar och köpt en paket fiskpinnar i stället till gagn för statens kontrollanter, som inte kan skilja verkliga värden från fiktiva.
Gäddan och indirekt fiskpinnarna är skapade av den natur vi är totalt beroende av, även om de flesta inte vill inse detta. Den kan försörja mig i flera dagar. Jag kan äta mig mätt och med hjälp av lite självodlade potatis och gäddkött, båda skapade genom naturens processer. Jag kan inte skapa en gädda lika lite som jag kan skapa någonting av det jag äter. Jag kan göra krokar och agn, men jag kan inte skapa en gädda. Ingen kan. Jag kan göra fåror, gödsla plöja och plantera potatis, men jag kan inte skapa dem. Potatisen skapas med hjälp av energi från solen genom fotosyntes av syre och koldioxid med hjälp av det soldrivna vattenkretsloppet.
I dagens samhälle vet få yngre människor varifrån en potatis kommer. Det är bara nån grönsak som man kan köpa på ICA, när man är på väg hem efter åtta timmars, mer eller mindre, påtvingad penningjakt. De får höra av de självutsedda ledare vi väljer, att de har skapat ett hållbart samhälle. Vi får höra att planerna sträcker sig minst till andra sidan 2050. De flesta inbillar sig att vi människor och vårt samhälle på något sätt står över naturen. De tror i sin enfald att vi kan styra den. Vi får höra att vi kan låsa fast industrisamhällets avfall, i form av koldioxid och övrigt avfall i marken för alla framtid, bara vi blir lite rikare, mätt i pengar givetvis.
Coronaviruset kanske kan väcka en eller annan tanke hos ett fåtal, men osvuret är bäst. De flesta använder troligen tiden i karantän till att planera för nästa resmål, nästa bil, hus, lägenhet. Eftersom om kapitalismen ska bestå måste det finnas konsumenter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar