Leta i den här bloggen

onsdag 29 februari 2012

Val i Ryssland

Nu börjar de Putinfientliga teveprogrammen sändas i statliga och givetvis helt oberoende svenska Svt. För Svt är väl inte styrt och Svt tar bara upp dagsaktuella politiska händelser på ett objektivt sätt, utan någon som helst politisk hänsyn? Svt rapporterar väl lika mycket om oroligheter i Somalia, Etiopien, Ryssland, Nigeria, Angola, Iran, Irak, Syrien med flera, oroshärdar. Konstigt, att alla länder som det rapporteras om oroligheter från, har oljetillgångar eller ligger runt Persiska viken. Men det är väl troligen bara en slump?

Tog jag med inte med USA? Men det förekommer väl inga oroligheter i "The Land of the Free"? Eller hur? Occupy Wall Street,s protester mot finansoligarkin förekommer väl på månens baksida, eftersom vår fria fina media inte nämner ett pip. Jag minns de Svenska protesterna mot Vietnamkriget. Det kom väl aldrig riktigt fram varför USA gav upp och drog sig tillbaka. Men inte var det väl att havet utanför Vietnam inte innehöll någon olja, utan bara gas? Frågorna är många och jag kan inte påstå att jag har svar på dem.

Nu rapporteras det hur som helst om oroligheter i Ryssland. Putin är odemokratisk påstås det. Han styr Ryssland med järnhand, fifflar med valresultaten, skjuter oliktänkande, kommenderar ut folk på gator och torg för att visa sitt stöd för honom, med hot om dödsstraff. Det finns givetvis inget samband mellan Putins odemokratiskhet och att Ryssland sitter på världens sista stora råvarureserver av i stort sett allt, utom möjligen olja. Detta trots att Ryssland är världens idag största producent av just olja. Tolv miljoner fat per dag.

Men Putin är en despot enligt det fria och oberoende Svt och i ”The land of the free” förekommer det inga som helst styrda val. Vem som helst kan ställa upp som presidentkandidat. Men vem är det som vinner?

Nää, fy fan.

måndag 27 februari 2012

Skuldförslavningssystemet

Jag har till och från följt diskussionen mellan Herr Cornucopia och Lincoln. Att bankerna skapar samhällets pengar står väl utom allt tvivel för de som orkar öppna en bok i ämnet. Men även fan kan ju läsa bibeln, om än på sitt eget sätt, sägs det. Att Herr Cornucopia inte vill erkänna att han har fel och dessutom kallar folk för okvädningsord i brist på sakliga argument gör inte hans åsikter trovärdigare precis.

Det finns emellertid en uppsjö av bloggar, professorer och ekonomer till stöd för Lincoln. För att nämna några, Richard Werner, Steven Keen, Margrit Kennedy, Michael Hudson, Chris Martensen, James Richards, Ellen Hodgeson Brown, Elisabeth Warren, för att nu nämna några dock utan inbördes rangordning. Men jag saknade diskussionen om varför bankerna är så måna om att skapa våra pengar. Cornucopia vill ju påskina att det inte spelar någon roll vem som skapar våra pengar. Riksbanken, staten eller de privata bankerna.

Men det finns en väldigt stor orsak. Pengarna/krediterna, ställs alltid ut med dels krav på återbetalning, men även krav på ränta. Räntan är orsaken eftersom det är bankernas vinst. Att skapa och ta ränta på en kredit mot att i värsta fall hålla en tiondel i reserv för att inte göra något mer krävande än att skriva ut ett papper. Allt tal om räntenetto och andra dimridåer är inget annat än rent nys. Räntan gör dessutom att penningmängden och därmed skulderna måste öka, eftersom alla pengar skapas som skulder. Till slut tar helt enkelt skuldtagarna slut och då tar också penningsystemet slut. Där är vi idag.

Våra pengar kunde lika gärna skapats av staten, utan att sätta någon i skuld och utan krav på vare sig ränta eller återbetalning. Skatterna hade kunnat sänkas med ett belopp som motsvarar alla statliga ränteinbetalningar, vilket inte några små belopp precis. Vårt samhälle skulle ha fungerat tusenfalt bättre och ingen skulle saknat de så kallade konjunkturcykler vi har som nu styrs av bankerna. Ännu viktigare är att dagens rovdrift på vår planets resurser inte skulle behöva ske. Nu måste vi alla konkurrera om att skapa värde i både krediter och dess räntor. Till priset att annars konkurreras ut ur systemet och i bästa fall få leva på samhällsstöd. Att några  slås ut till följd av konkurser ses tyvärr som något mycket normalt, både från samhällets sida och bland oss skuldsatta.

Vi är alla slavar under detta system oavsett om vi personligen är satta skuld eller ej. Även de skuldfria styrs av ett samhälle där bara de som råd att avstå från sina pengar är de som tjänar på systemet.

lördag 25 februari 2012

Att släppa taget

När Tillväxtens gränser skrevs i början på sjuttiotalet, på uppdrag av Romklubben, var det för att utreda vad som skulle hända om världen fortsatte på samma kurs. Tillväxt var nämligen det rådande mantrat redan på den tiden. Paret Meadows och Jörgen Randers och ett tjugotal forskare till jobbade med utredningen i tre år. De blev förskräckta över resultaten och körde sina datamodeller gång på gång med förhoppningen att få fram lite gladare prognoser. Nåväl, när modellerna inte ville bli gladare, så var de i alla fall övertygade om att folk skulle lyssna till dess slutsatser. Hur det blev med det lyssnandet vet vi.

Tillväxt, tillväxt och åter tillväxt är vad våra så kallade ledare upprepat likt, de papegojor de är, i snart fyrtio år nu. Vi måste ha tillväxt i ekonomin om vi ska kunna lösa framtidens problem, är förklaringen. Trots att det är samma tillväxt som orsakat problemen. I och för säg så skulle en evig tillväxt lösa problemen i ekonomin, om det inte vore för att en på vartannat följande procentuell tillväxt är exponentiell och således en mattematiskt omöjlighet. Vilket det är det inte många av våra styrande som insett. De vet helt enkelt inte vad exponentiell tillväxt är, då för skulle de inte prata som de gör. Jag behöver väl inte ens nämna Albert Bartlett,s helt eminenta föreläsning om dubbleringstider för denna bloggs läsare. Men om nu det finns någon som, mot förmodan, inte sett den så uppmanar jag denne att lägga en timme på hans föreläsning. Finns på Youtube, sök på Bartlett.

Vi kan nu se att de problem som Meadows förutsade för fyrtio år sedan, skulle börja hända på allvar i just vår tid, händer just i denna tid. Prognosmakarnas analyser var trots all sin dysterhet om industrisamhällets framtidsutsikter, rätt. De små problemen har redan börjat och de stora problemen kommer när tillgången på billig energi inte kan hålla jämna steg med efterfrågan. Peakoil. Då kollapsar hela vår tillväxtbaserade ekonomi. För hur det än är så måste något driva vår ekonomi och detta något är i första, andra, tredje, och fjärde hand..... olja. De som läste så här långt kan själva läsa vad till exempel, Richard Heinberg, Kjell Aleklett, Colin Campbell, Matt Simmons, Gunnar Lindstedt skrivit och bilda sig en uppfattning själva. Ovanstående är i alla fall min slutsats. Vi måste ha mat, kläder, tak över huvudet, sedan tillkommer allt skräp som vi inte behöver för vårt livsuppehälle men som vi måste tillverka , transportera, konsumera och slutligen destruera. Bilar, datorer, teveapparter, mode, möbler och femtioelvatusen saker till måste tillverkas för att hålla i gång vår sjuka ekonomi.

Vår ekonomi var lika galen för fyrtio år sedan som idag, men symtomen var mindre uppenbara då. Maktens psykopater kunde dölja sjukan bakom framtidslöften om tillväxt. Högre lön, tidigare pension, bättre sjukvård. En materiellt bättre och bekvämare värld döljde sjukan för flertalet och de som genomskådade fasaden blev förlöjligade och kallade domedagsprofeter eller gjorde sig rika på dess felkonstruktion. Så än idag. Våra styrande och flertalet i vårt samhälle vill fortfarande inte inse att vår bekväma överskottsvärld håller på att ta slut. De vägrar släppa taget.

torsdag 23 februari 2012

Början på nått nytt

 
Början på nått nytt?

Vi människor har under hela vår historia varit vana vid att bara kunna ösa ur en hittills aldrig sinande rik natur. Metaller, olja, kol, rent vatten, oceaner fulla av fisk, milsvida skogar. Kraven på framtiden har alltid ökat. I dag ställs till och med våra pengar ut så. Som tomma krediter av bankerna. Som små lådor som ska fylla med något värdefullt. De kan ställas ut under förvissningen att framtidens resurser alltid har funnits för utgöra motvärdet till dagens, vad vi kallar pengar. Krediternas ränta medför dessutom att penningsystemet måste växa i en evigt ökande spiral mot det stup som väntar vid detta givna lagers slut. Ett stup som nu enkelt kan anas. Vi måste ändra detta system och sprida insikten om dess inbyggda omöjlighet.

Hur skulle då ett penningsystem se ut i en framtida betydligt enklare värld. Motvärde saknas på grund av brist på råvaror. Går det ens att använda det vi idag kallar pengar i denna krympande värld. Pengar är från början tänkta att underlätta vid byteshandel. Man ska inte behöva byta en ko mot en flock höns och sedan tvingas byta hönsen mot en ost. Det är inte säkert att man vill dela kon i mindre delar. Kor mjölkar dåligt då.

Nej, framtidens pengar kan bara vara baserade på verkliga produkter, redan skapade. De kan bara baseras antingen på väl utförda arbeten, tjänster, uppgrävda råvaror, eller något annat attraktivt brukbart. Mycket enkelt, värdet måste skapas först, bytesmedlet sedan och mäta detta värde i det som ska utgöra pengar. Detta innebär slutet på den globala värld där allehanda skräp måste tillverkas och säljas bara för att hålla en fullständigt sjuk ekonomi igång.

En fisk kan bytas mot att dess tilltänkta köpare får gräva ut säljarens grönsaksland den stund som säljaren tycker motsvarar den tid han fick lägga på infångandet av fisken. Samtidigt kan priset på fisken bestämmas av hur hungrig köparen är. Priset är förhandlingsfråga mellan säljare och köpare. Bara så kan en ärlig ekonomi byggas. En sådan ekonomi innebär att inga parasiter kan tjäna på att vara mellanhand och parasitera på andras arbete. Idag döljs parasitens fula tryne bakom medlöpande lismande politiker och penningsystemet hålls igång av de lagrade fossila energikällor som nu börjar tryta.

Framtidens pengar måste baseras på de verkliga värden som bara brukbara produkter kan ha. Frågan som uppkommer är då vad som ska utgöra framtidens pengar. Hur ska man byta attraktiva produkter? Troligen med hjälp av något som förr varit bestående, skuldfritt och nästan oförstörbart, nämligen mynt. Lokalt utgivna mynt är den enda bestående skuldfria valutan.

måndag 20 februari 2012

James Richards

Framtiden?

http://www.youtube.com/watch?v=p5lbd8gsqRE&feature=player_embedded

Tja, han verkar ju ha bägge fötterna på jorden.

fredag 17 februari 2012

Den utmätta framtiden

Dagens pengar är anspråk på framtida arbete och resurser eftersom de ställs ut som krediter med vidhäftad ränta. Krediterna ska betalas tillbaka och nya skuldtagares krediter ska utgör skuldtagarens möjlighet till att betala bankens vinst, räntan. En exponentiellt växande värld tas för given trots vetskapen om att vårt lilla klot är begränsat.

Vad är det för samhälle vi byggt upp? Naturens skafferi kan inte tömmas snabbt nog. Girigheten försöker årligen slå nya rekord. Hurra, tillväxten ökade återigen står det att läsa i både finansministrars och vd,arnas årsbokslut. Kommande år väntas ge ännu större överskott i det som kallas pengar, fast det faktiskt är någon annans skuld. (Pssst...Tillväxt i ekonomin är ökade skulder). Anspråk på arbete. Anspråk på resurser. Skulder utställda med krav på vinst. Skapade av intet med endast skuldtagarens löfte att betala tillbaka som motvärde. Pantsatta dock, med hus, gårdar, företag, maskiner, fast enkelt avyttringsbar egendom som pant. Bankernas anspråk. Bankens vinst. Politikernas anspråk. Statens krav.

Vi lever en kort tid på vår jord. Vi föds och vi dör utan att vi fått välja vare sig det ena eller det andra, mest det ena. För de sämst ställda av oss är livets resa en kort strid i överlevandets konst. Försöka stilla dagens hunger och någon sorts tak över huvudet. Hoppas på att klara nästa dag också. En strid vars utgång inte har några gångbara odds. För många är det naturligt att se sina barn svälta och dö. Att glädjas över att ett nytt barn föds, blir allt färre förunnat. Att gå med på att ge bort sitt lands rikedomar är inte svårt om det sker med hot om att bli nästkommande testområde för kärnvapen.

För de näst sämst ställda är det höjden av lycka att genom sitt dagliga slit få skapa värde i våra, de rikas placeringar. Någons skuld, någons tillgång. Att få sitta inspärrad i en fabrik vecka ut och vecka in. Att uppleva sin ungdom försvinna, men få glädjas över att under en av årets veckor få bryta upp från fabrikens giftiga miljö och besöka sina utfattiga föräldrar. Välfärd för en del?

Är det välfärd att sitta framför en teve och slötitta på något meningslöst program efter att ha producerat, krängt någon meningslös produkt vars enda syfte är att skapa en kort tids värde i någons skuld. Är det meningen att vi ska ha denna välfärd, med tanke på att en majoriteten av våra medmänniskor svälter?

Vi väljer att blunda för deras slit när vi har välfärd i våra tevesoffor? Är det meningen att de som redan har mer än nog ska kunna ställa anspråk på ännu mer i framtiden, genom de kan att ställa sitt överskott till förfogande? Öh, givetvis med krav på vinst. Pengar investeras alltid med krav på vinst. Vad händer med detta krav när inte resurserna längre finns? Framtiden är redan upp över öronen intecknad med anspråk och krav. När ska vi vakna och konstatera att det som utgöra denna växande framtid snart inte längre finns. Ska vi vakna upp före eller efter att soffan vält och golvet blivit tak? Förresten går det i så fall att äta pengar?