Leta i den här bloggen

måndag 27 februari 2012

Skuldförslavningssystemet

Jag har till och från följt diskussionen mellan Herr Cornucopia och Lincoln. Att bankerna skapar samhällets pengar står väl utom allt tvivel för de som orkar öppna en bok i ämnet. Men även fan kan ju läsa bibeln, om än på sitt eget sätt, sägs det. Att Herr Cornucopia inte vill erkänna att han har fel och dessutom kallar folk för okvädningsord i brist på sakliga argument gör inte hans åsikter trovärdigare precis.

Det finns emellertid en uppsjö av bloggar, professorer och ekonomer till stöd för Lincoln. För att nämna några, Richard Werner, Steven Keen, Margrit Kennedy, Michael Hudson, Chris Martensen, James Richards, Ellen Hodgeson Brown, Elisabeth Warren, för att nu nämna några dock utan inbördes rangordning. Men jag saknade diskussionen om varför bankerna är så måna om att skapa våra pengar. Cornucopia vill ju påskina att det inte spelar någon roll vem som skapar våra pengar. Riksbanken, staten eller de privata bankerna.

Men det finns en väldigt stor orsak. Pengarna/krediterna, ställs alltid ut med dels krav på återbetalning, men även krav på ränta. Räntan är orsaken eftersom det är bankernas vinst. Att skapa och ta ränta på en kredit mot att i värsta fall hålla en tiondel i reserv för att inte göra något mer krävande än att skriva ut ett papper. Allt tal om räntenetto och andra dimridåer är inget annat än rent nys. Räntan gör dessutom att penningmängden och därmed skulderna måste öka, eftersom alla pengar skapas som skulder. Till slut tar helt enkelt skuldtagarna slut och då tar också penningsystemet slut. Där är vi idag.

Våra pengar kunde lika gärna skapats av staten, utan att sätta någon i skuld och utan krav på vare sig ränta eller återbetalning. Skatterna hade kunnat sänkas med ett belopp som motsvarar alla statliga ränteinbetalningar, vilket inte några små belopp precis. Vårt samhälle skulle ha fungerat tusenfalt bättre och ingen skulle saknat de så kallade konjunkturcykler vi har som nu styrs av bankerna. Ännu viktigare är att dagens rovdrift på vår planets resurser inte skulle behöva ske. Nu måste vi alla konkurrera om att skapa värde i både krediter och dess räntor. Till priset att annars konkurreras ut ur systemet och i bästa fall få leva på samhällsstöd. Att några  slås ut till följd av konkurser ses tyvärr som något mycket normalt, både från samhällets sida och bland oss skuldsatta.

Vi är alla slavar under detta system oavsett om vi personligen är satta skuld eller ej. Även de skuldfria styrs av ett samhälle där bara de som råd att avstå från sina pengar är de som tjänar på systemet.

10 kommentarer:

Peter Madison sa...

Det är synd att de kloka herrarna Cornucopia och Lincoln inte tillsammans kan föra debatten framåt utan att istället väljer att bekämpa varandra. Det är synd för alla dem som följer "bank-debatten" på deras bloggar om hur pengar skapas och vilka som tjänar på denna skuldförslavning som drabbar alla, även gentlemen som Cornu och Lincoln, indirekt iallafall.

Nå, de kanske läser här och de vet ju att de omnämns lite här och var och vem vet, de kanske skulle kunna låta ge varandra ett gästinlägg på respektive blogg, det vore stort :)

Farfar sa...

Att vara tupp i sin egen hönsgård, det är stort det. Men jag kan bara hålla med. Nu finns även en tredje part på arenan, "Bullion" kallad. Om man kunde få de tre att samarbeta i stället. Vi kanske kan hjälpas åt? :)

Peter Madison sa...

Jag gillar orden tillsammans och hjälpas åt...:)

Anonym sa...

Jag är mycket intresserad av ämnet. Har själv försökt diskutera med Lincon och förstått att han har väldigt svårt att knyta ihop resonemang. Det räcker inte att berätta hur systemet fungerar och sedan säga att det betyder att systemet inte fungerar, samtidigt som man försöker misstänkliggöra den man diskuterar med.

Två av dina påstående tycker jag är speciellt intressanta:

1) "Allt tal om räntenetto och andra dimridåer är inget annat än rent nys."

Eftersom bankernas skapande av pengar samtidigt ger någon ett tillgodohavande och en skuld skulle jag säga att just räntenettot är mycket intressant då det visar hur mycket pengar som går ur ekonomin utanför banken och hamnar i banken. Man får faktiskt oftast fortfarande ränta på pengar man har insatt på banken (speciellt om det är mycket pengar)


2) "Räntan gör dessutom att penningmängden och därmed skulderna måste öka, eftersom alla pengar skapas som skulder."

Om detta påstående är sant skulle jag ta det som en stark indikation på att vi behöver byta system. Dock har jag hittills inte sett någon förklaring baserad på matematik som styrker att detta är fallet. Det är ju faktiskt inte så att banken eldar upp alla pengar som den får in i ränta, utan de går tillbaka till övriga ekonomin som tex lön och skatt för banktjänstemän. Om du har info om bakgrunden till just detta påstående skulle jag vara mycket intresserad.

Farfar sa...

Jag tycker det är mycket intressant att du tycker jag är så intressant att du väljer att diskutera med mig. Dina frågor och påståenden får nämligen dig att hamna i fållan för, vad Lincoln kallar, "bankkramare. De som är utskickade av bankerna och systembevararna.

Sedan till dina påståenden:

1. Jag förstår inte vad det är för rappakalja du dillar om överhuvudtaget.

2. Det vi kallar pengar skapas enligt alla de professorer jag rabblat upp i mitt inlägg såsom räntebärande skulder, vilket jag brukar skriva. Detta innebär att banken skapar ett skuldbelopp, men kräver tillbaka inte bara skuldbeloppet utan även en till skuldbeloppet hörande ränt. Men om våra pengar skapas som skulder så innebär väl detta helt automatiskt, till och med i din ekonomi, att kravet på ränta, gör att skulderna totalt måste öka? Ett plus ett blir väl inte tre, ens i din ekonomi?

Anonym sa...

0) De etiketter Lincoln sätter på folk ger jag inte mycket för. Det borde ingen annan heller göra.

1) Det jag menar är att när banken skapar nya pengar tex genom att låna ut dem till mig så gör de en registrering på mitt konto om tillgodohavnade. På dessa pengar får jag ränta av banken. De gör också en registrering av att jag har en skuld till banken. På denna skuld måste jag betala ränta. Skillnaden mellan dessa räntor är mitt räntenetto och de pengar som banken i praktiken får i ersättning för att hantera mitt lån.

2) Jag är ganska säker på att det inte är riktigt så enkelt som ett plus ett, men jag kan inte heller besvara min egen fråga. Skickar tillbaka ett exempel som ger lite bakgrund till att jag är skeptisk.

100 kr skapas som skuld och tillgodohavande. Räntenetto gör att 2% ränta krävs från verksamhet utanför banken, dvs 2kr varje år. Av dessa 2 kr går 1 kr till lön till anställda och 0,5 kr går till aktieutdelning till ägarna (som inte är en del av banken), och 0,5 kr är den del av bankens vinst som sparas som eget kapital. Så som jag ser det skapar banken 100 kr och drar tillbaka 0,5 kr från allmän cirkulation varje år.

Det intressanta här är förstås vad som händer med de 0,5 kr på sikt. Måste de ligga i bankens skattkista? Hur påverkar dessa pengar bankens aktievärde och därmed möjlighet att använda bankens aktier för att handla tillgångar etc.

Hittills verkar det ju inte som att det byggs upp enorma kapitalreserver i bankerna, utan pengar delas i möjligaste mån ut till aktieägarna, men som sagt jag förstår inte vilka effekterna här blir.

Farfar sa...

Du bortser från grundfelet. Pengarna som skall möjliggöra att en ränta kan betalas, skapas ALDRIG i samband med att penning/kredit-beloppet skapas:)Därför måste en evigt ökande skuldspiral äga rum. Penningmängden måste öka om ekonomin ska fungera. Detta fungerar bara i en värld med en ökande resursbas. Vårt samhälle har kunnat hittills kunnat hålla igång detta men det beror bara på att vi haft de fossila bränslena att tillgå. Åttiofem procent av mänsklighetens energiförbrukning kommer från fossila källor, olja, kol och gas.

Peakoil passerades 2005 enligt de trovärdigaste källorna. Collin Campbell, Kjell Aleklett, Mikael Hööks avhandling finns för nedladdning för den som så önskar. Läs den.

De nya energisystem som tillväxtkramarna hoppats på har inte hållit vad de lovat. Fusionsenergin, till exempel, ligger fortfarande minst fyrtio-femtio år framåt i tiden, bara för att åstadkomma en provreaktor. Kommersiell drift är inget att ens spekulera i.

Med andra ord, tillväxtens tid är förbi, vare sig vi människor vill det eller inte. Gilla läget, anpassa sig till en ny tid, lära sig, eller försvinna är det som kommer att gälla för de flesta.

Anonym sa...

Jag förstår hur du tänker, men har svårt att acceptera resonemanget då omsättningshastigheten på pengar också rimligtvis borde spela in. Dvs samma 100 kr kan inom loppet av en månad användas för att köpa varor motsvarande 1000 kr om hundralappen byter händer tio gånger under samma period. Därmed inte sagt att du har fel, jag är bara inte övertygad.

Är det någon av ekonomerna du hänvisar till som förklarar ditt resonemang mer ingående.

Anonym sa...

Jag kan rekommendera http://ekonomistas.se/2013/10/22/missuppfattning-om-bankernas-kapital/

Gav mig lite mer förståelse än jag hade innan. Om det är något av detta du inte håller med om skulle det förstås också vara intressant att höra.

Farfar sa...

Du kan ju börja läsa här:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fractional-reserve_banking

Är du ändå inte är övertygad så kan jag hänvisa till Lincoln, han har en bra introduktion för så kallat ovetande på sin sida.