Luktar coronasjukan katt?

Det är något som inte stämmer i samband med den nedstängning våra samhälles företrädare pådyvlat oss. Om man tar USA som ett exempel, så sa dess företrädare för inte så länge sedan att Covid-19 sjukan är inte så mycket att bry sig om. Den var väl inte så mycket värre än en vanlig förkylning och i vart fall inte värre än den årligt återkommande influensan. Den skulle försvinna av sig självt framåt sommaren. Ingen behöver därför testas eller varför skulle några restriktioner behöva införas. Ånej, det bara å åk. Varför skulle någon behöva testas om det inte är värre än så här. Kloka ord från en av maffian utsedd president. Men nu med bortåt hundratusen döda i USA  så låter det annorlunda. Nu är det givetvis Kinas fel alltsammans, trots att vem som såg bilderna från Kina redan i februari kunde se att denna sjuka inte var något vi var vana vid. Trots detta sa politikerna, även i Sverige, att det nog inte var så farligt. Fortsätt ni bara med ert resande. Affärskontakterna med Kina var av nödvändighet. Men även kryssningar och flyg-semesterar var inget man behövde dra in på.

Sedan kom den totala nedstängningen. Men först efter att sjukdomen spridits till snart sagt planetens allra mest avlägsna hörn. Det verkar som om detta var just avsikten. Att bevisa detta är väl i stor sett omöjligt, men håll med om att coronasjukan kom lägligt. I sista sekunden kan man säga, före den stora kraschen i vårt globala monetära system. Pyramidspelets sista dagar. Nu fick centralbankerna världen över något att skylla på. Ingves kan väl göra gemensam sak med Powell: om det inte varit för coronasjukan så hade vi inte behövt trycka så mycket pengar. Men vi måste rädda våra banker, de är systemviktiga. Varför ska bankerna räddas när alla andra företag måste gå i konkurs om deras marknad sviker?

Jag för min del tror att vi nått det mattematiska slutet på cykeln för våra kreditpengars möjlighet till existens. Ett pryramidspel kan bara existera en given tid. Den senaste versionen startade i Brenton Woods 1944. Kopplingen till guld försvann 1971 och sedan dess har tryckpressarna allt mer utarmart värdet på våra besparingar. Sedan mitten på nittiotalet har världens banker i samarbete med centralbankerna försökt döja penningvärdets urhålkning genom blåsa upp olika tillgångsvärden såsom huspriser och aktier. Men nu har vi nått vägs ände.

Ett möjligt scenario är att världens verkliga makthavare, som manipulerat penningsystemet i årtal, är på väg att införa ett nytt feodalsamhälle. De gör sig så ofantligt rika genom sitt ägande av världens "systemviktiga" banker och genom att införa en ny digital valuta, då de nuvarande kollapsat att de kan styra en av historien ointresserad medelklass mot sin undergång.