Exponentiell skuldtillväxt

Jag har nästan förgäves försökt hitta trovärdig statistik över bankernas kreditmängd och därmed samhällets penningmängd, men det visade sig vara i stort sett omöjligt. SCB,s, Riksbankens, Finansinspektionens, skuldsättningsstatistik refererar alltid till något av flytande värde, såsom BNP, löneutvecklingen, de inflaterade huspriserna eller någon 91:an Karlsson-måttstock. Det närmaste jag kom fram till var en ungefärlig ökning på minst 7-7,5 procent under de senaste 60 åren. Samhällets samlade bankkrediter var i början på 50-talet cirka 50 miljarder vilka idag har ökat till cirka 2900 miljarder 2019. Jag har inte räknat in statsobligationer eller företagsobligationer, eftersom att i dessa även ingår privata investerares pengar.

I Sveriges penningmängd ingår Riksbankens sedlar och mynt och bankernas krediter som staten har godkänt till att betala skatt med. De må vara Swedbank-krediter, SEB-krediter, eller Handelsbank-krediter, men bankernas av intet skapade krediter utgör 97 procent av penningmängden. Nordea är ju inte längre kvar i Sverige. Om deras krediter ska räknas in vet jag inte och skit samma vilket.

Det jag ville visa var att skuld/pyramidsystemet/penningmängden växer med ränta på ränta, således exponentiellt med en fördubblingstid på cirka 10 år. Detta är givetvis inte hållbart trots Riksbankens löften om våra pengars stabila värde. Det vore en sak om löner följde penningvärdets försämring, men så är inte fallet. Att genomsnittlig lön var i början på 1970-talet var cirka 3900,- (vilket är enkelt att hitta:

https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/arbetsmarknad/loner-och-arbetskostnader/lonestrukturstatistik-privat-sektor-slp/pong/tabell-och-diagram/genomsnittlig-manadslon-1973-/)

skulle idag, med en årlig 7-procentig ökning vara på 82000,- i stället för redovisade 46300,- Så, känn er lurade svenske kvinnor och män, likt alla andra löneslavar, pensionärer, handikappade, i alla andra i världens så kallade utvecklade länder.

Den största delen av penningmängden har storbankerna använt till att blåsa upp sina tillgångspriser, alltså fastighetspriser, aktier och obligationer. Riksbanken har snällt svarat med att sänka sin styrränta, men de är ständigt tvåa och kan bara titta på tills allt brakar samman för att få köpa upp skiten som blir över och lasta över till befolkningen. Bankerna brukar dra in på kreditskapandet i cykler med ungefär 7-10 års mellanrum, så har inte skett sedan 2008. Den nuvarande cykelns längd kan bero på systemets orimliga tillväxt och att katastrofen närmar sig sitt slut likt alla pyramidspel. Stat, banker och riksbank har drivit med er.

Vakna upp gott folk, den finansiella eliten har lurat er på era livs vakna tid. Fått er att stiga upp i ottan och arbeta tills det varit mörkt på kvällen. Lurat i er att få en bra ålderdom, likt de har gjort de senaste tusen åren. Grävt upp de rikedomsskapande gruvornas råvaror och förstört livsmiljön inte bara för oss människor i sin jakt på rikedom och makt. Detta system kallas för ett demokratiskt system, eftersom ni själva frivilligt har valt era falska företrädare utan att ifrågasätta vilka som i verkligheten styr.

Den som kontrollerar maten kontrollerar folken. Den som kontrollerar energin kontrollerar kontinenter. Den som kontrollerar pengarna kontrollerar världen.

Sagt av Henry Kissinger amerikansk presidentrådgivare sedan Nixons dagar.

(Jag ska tillägga att det finns lokala banker både här och runt om i världen som skapar krediter till gagn för samhället och inte bara till för finanseliten att spekulera med.)