Dagen då världen kollapsar
Ett bi cirklar en klöverblomma,
En fiskare lagar ett glittrande nät.
En glad tumlare hoppar i havet,
Sparvarnas ungar leker i skyn
Och ormens skinn glimrar likt guld som det alltid ska.
På dagen då världen kollapsar
Kvinnor går över fälten under sina paraplyer,
Ett fyllo vaknar sömnig vid kanten av en gräsmatta,
Grönsaksförsäljare ropar längs gatan
Och en båt med gulfärgat segel närmar sig ön,
Ljudet av en fiol hörs
Och leder till en stjärnklar kväll.
Och de som förväntade sig blixtar och dunder blir besvikna,
Och de som förväntade sig tecken likt ärkeänglar basunerar,
tro inte att det händer nu.
Så länge solen och månen är ovan,
Så länge humla besöker en ros,
Så länge rosiga spädbarn föds
Ingen tror att det händer nu.
Bara en vit gammal man, som skulle kunna varit en profet,
är ingen profet, eftersom han är för upptagen,
Han upprepar medan han binder sina tomater:
Det kommer inte att finnas någon annan ände av världen,
Det kommer inte att finnas någon annan ände av världen.
Warszawa, 1944
En låt i slutet av världen
En fiskare lagar ett glittrande nät.
En glad tumlare hoppar i havet,
Sparvarnas ungar leker i skyn
Och ormens skinn glimrar likt guld som det alltid ska.
På dagen då världen kollapsar
Kvinnor går över fälten under sina paraplyer,
Ett fyllo vaknar sömnig vid kanten av en gräsmatta,
Grönsaksförsäljare ropar längs gatan
Och en båt med gulfärgat segel närmar sig ön,
Ljudet av en fiol hörs
Och leder till en stjärnklar kväll.
Och de som förväntade sig blixtar och dunder blir besvikna,
Och de som förväntade sig tecken likt ärkeänglar basunerar,
tro inte att det händer nu.
Så länge solen och månen är ovan,
Så länge humla besöker en ros,
Så länge rosiga spädbarn föds
Ingen tror att det händer nu.
Bara en vit gammal man, som skulle kunna varit en profet,
är ingen profet, eftersom han är för upptagen,
Han upprepar medan han binder sina tomater:
Det kommer inte att finnas någon annan ände av världen,
Det kommer inte att finnas någon annan ände av världen.
Warszawa, 1944
En låt i slutet av världen
Av czeslaw milos
Molnen drar ihop sig över vår, för många totalt självklara värld. Hoten är många och olösliga. Deutsche Bank, Italien, Grekland, Spanien, Ukraina, Iran, den globala bostadsmarknaden, studentlånen, statsskulder, billånen, derivaten, för att nu inte ens nämna den trytande oljan. Men av västvärldens ledarskap får vi höra att allt flyter på som vanligt. Flygavgaser avspeglar tillväxten på den en gång så blå himmeln. I riksdagen diskuteras som vanligt skolan. Kritiken mot vårt penningsystem håller sig till om staten åter ska tillåtas att åter få förtroende till att skapa våra pengar. Att pengar skulle tillåtas bli till det det ska vara, ett folkets bytesmedel, kan vi glömma ända tills efter världen kollapsat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar