Jag ska inte vara långrandig, det är ju fredagskväll i vår bekväma värld. Mätta och belåtna sitt vi och jäser framför teven. Kanske vi lyssnar lite strött på de manipulerade nyheter vi matas med via mutmedias nyhetsredaktioner. Visst det är krig och jordbävningar lite överallt, men vem orkar bry sig?
Men det var inte det jag tänkte ta upp, utan något helt annat nämligen exergi. Jag har, som en av alltför få, läst de flesta av Staffan Delins böcker. Staffan har en förmåga att både uttrycka och få det, för de flesta komplicerade, men egentligen självklara att bli förståeligt. Nu har jag äntligen lagt upp Exergiakademins hemsida här i marginalen. Adressen är:
http://www.exergiakademin.se/
Staffan Delin höll ett inledningstal på Exergiakademins möte 2006 där han sågar Adam Smiths och nästan alla ekonomers verklighetsuppfattning jäms med fotknölarna. Jag kopierar och lägger upp hela talet här sen får vem som protestera bäst fan de vill. Anledningen är väl de sprida sina kunskaper och hur roligt är det att läsa det som Exergiakademin skriver när det finns något som Facebook, Idol, mm:
Exergigruppens samtalsdag
den 22 november 2006
Inledning av fil.lic. Staffan Delin
Från Alkemi till Exergi
Hur en verklighetsuppfattning med rötter i 1700-talet leder
vår civilisation till att såga av den gren den sitter
på.
Den styrande världsbilden –
Drömmen om det Rationella Paradiset
Nationalekonomins fader", nationalekonomen och samhällsfilosofen
Adam Smith, publicerade "An Inquiry Into the Nature and Causes of
Wealth of Nations (1 - 2 1776). Detta arbete utgör grunden till
den "klassiska skolan" inom nationalekonomin och speglar den
världsbild, (det paradigm, den kulturbärande, meningsskapande
vision) som omfattades av Smith och hans samtid. Den har fortfarande
mycket stort inflytande. Karl Erik Edris har träffande döpt
den till ”Drömmen om det rationella paradiset”. Utifrån den
upplever och bedömer de flesta av oss vad som är sant och
falskt, relevant och irrelevant.
Denna dröm om ett rationellt paradis bygger på alkemisternas
uppfattning om verkligheten. ”Elden”- sedermera ”energin” - tillskrev
de förmåga att förändra och förädla
materien. Eftersom människan är den enda varelse som
behärskar elden, drog alkemisterna slutsatsen, att även
människan har förmåga att förädla.
Förklaringen ligger i att alkemisterna uppfattade alla fasta
ämnen som elementet ”jord”, vilket innefattade även malmer
och malmer kunde bevisligen förvandlas till metall med eld.
Eftersom de ansåg metaller vara värdefullare än
”jord”, blev deras slutsats, att människan förädlar och
skapar mervärden.
Det är därför knappast förvånande att Adam
Smith i sin ekonomiska teori förutsätter att människan
besitter förmåga att förädla och skapa
mervärden med sitt arbete och sitt kunnande. Smith utgick
också från att naturen tillhandahåller vad han
kallade ”fria nyttigheter”, d v s det vi kallar ”naturresurser”, vilka
det står människan fritt att använda. Han
förutsatte vidare att dessa ”fria nyttigheter” var outsinliga.
Smith’s ekonomiska teori och ”Drömmen om det rationella paradiset”
bekräftas och upplevs som sann in i vår tid. Detta eftersom
allt mera ”fria nyttigheter”, d v s råvaror och andra resurser
från naturen gjorts tillgängliga för konsumtion och
medfört allt bättre levnadsförhållanden för
allt flera.
Störningar i
världsbilden – bot genom ökande kontroller.
Först en bit in på 1900-talet, uppmärksammades fenomen,
som inte stämmer med ”Drömmen om det rationella paradiset”.
Sjöar och vattendrag förorenades av utsläpp från
samhället. Till detta kom luftföroreningar, försurning
av mark och vatten, nitratförgiftning av grundvatten, jorderosion,
ökenspridning, ozonhål över polarområdena m m. De
som framhöll att sådana fenomen inte borde uppträda, om
människan förädlar och skapar mervärden, så
som ”Drömmen om det rationella paradiset förutskickar,
bemöttes med att det vore för dyrt att förädla
föroreningarna och avfallen samt därför billigare att
bryta ned dem och bli dem kvitt. En lösning av problemet menade
man, vore att förbjuda utsläpp av föroreningar till
miljön.
Sagt och gjort. Restriktioner infördes beträffande
utsläpp, användning och marknadsföring av insekts- och
ogräsbekämpningsmedel, kvicksilver,
kvicksilverföreningar, klor och en hel rad andra kemikalier.
Eftersom dessa åtgärder visades ha avsedd effekt, upplevdes
åtgärderna som en bekräftelse av ”Drömmens om det
rationella paradiset” giltighet. En
miljövårdsbyråkrati växte fram för att
utveckla lagstiftningen på miljöområdet och
kontrollera efterlevnaden av denna lagstiftning. En
miljövårdsindustri etablerades dessutom för att bygga
och driva avloppsreningsverk, rökgasreningsanläggningar och
anläggningar för att ta hand om och ekonomiskt exploatera
diverse avfall och nedbrytningsprodukter.
Störningar och problem
växer – trots kontroller och restriktioner.
Trots detta växer avfallsmängderna. Luften förorenas
allt mera av koldioxid, andra s k växthusgaser och mycket annat
därtill. Sjöar och vattendrag förorenas och
förgiftas, vilket tvingar fram allt flera restriktioner, när
det gäller att äta fisk och skaldjur. Östersjön
blir allt mera förorenad och s k algblomningar, d v s
massförekomst av Cyanobakterier, blir allt vanligare och ymnigare.
Syrgashalten i Östersjöns djupare partier minskar och s k
”döda bottnar” breder ut sig.
Detta är svårförenligt med ”Drömmen om det
rationella paradiset”. Dess förmåga att skänka mening
och sanningsupplevelse hotas. En serie internationella konferenser om
miljö och klimat kan ses som tecken på detta.
Den senaste i raden av dessa konferenser har anordnats i Nairobi.
Syftet är att åstadkomma bindande internationella
överenskommelser om att minska utsläpp av växthusgaser
och motverka klimatförändringarna. Hittills har
framgångarna dock varit mycket begränsade.
Ny verklighetsuppfattning
på vetenskaplig grund.
Inom naturvetenskapen har en ny verklighetsuppfattning, som i hög
grad skiljer sig från alkemisternas, vuxit fram sedan början
av 1800-talet och medfört att ”Drömmen om det rationella
paradiset” kommit att starkt ifrågasättas.
Det började med att Jeremias Benjamin Richter år 1792,
upptäckte att olika ämnen kan reagera med varandra bara i
vissa proportioner. År 1803 insåg John Dalton den
genomgripande betydelse av Richters upptäckt och hävdade att
varje homogent ämne består av odelbara smådelar, vilka
liknar varandra fullständigt vad beträffar vikt form etc. Han
utgick vidare från att dessa smådelar, som kommit att
kallas atomer, varken kan nyskapas eller förintas. Dessa Daltons
hypoteser har sedermera bekräftats av många
andra. Senare har det emellertid visats, att atomerna inte är
så odelbara som Dalton tänkte sig. Dessutom har det visats
att atomerna har en inre struktur med en kärna omgiven av
elektroner.
Den förmåga att förändra materien som elden har
och som alkemisterna observerade, uppfattas numera som en manifestation
av att energi frigörs när materians, d v s atomernas
inbördes relationer och inre strukturer ändras, vilket
samtidigt innebär att också deras fysiska tillstånd
och kemiska egenskaper ändras.
När t ex ved brinner med syre från luften, frigörs
energi i form av värme och ljus. Det är resultatet av att
kemiska bindningar mellan atomerna i veden bryts upp och nya
atomkonstellationer och bindningar uppstår samt att elektronerna
inne i atomerna rör sig på nya sätt. Resultatet blir
också att veden omvandlas till och rök och aska, d v s till
koldioxid, vattenånga och närsalter.
Men – kan ved och syrgas återskapas ur askan och röken?
Hjälper det i så fall att värma röken och askan
d.v.s. tillföra energi? Det fungerar inte! För
att processen ’från rök och aska till ved och syrgas’ skall
äga rum måste energi förvisso tillföras, men den
måste tillföras på ett särskilt sätt!
Energi är rörelse, rörelse bland atomer och bland
elektronerna inne i atomerna. Det räcker dock inte att sätta
dem i vilken sorts rörelse som helst - det får dem inte att
hamna i rätt inbördes relationer och förena sig till de
specifika atommönster, som kännetecknar ved respektive syrgas.
Det krävs energi med
’kvalitet’ = EXERGI
För att dessa mönster, d v s strukturer, skall uppstå
ur koldioxid, vatten och närsalter, måste atomernas
rörelser vara väl avvägda och riktade. Energin som de
tillförs måste vara exergi. Exergi betecknar ’arbete’, dvs
ordnad rörelse, eller förmåga till arbete. ’Energi’,
däremot är rörelse eller förmåga till
rörelse, alltså inte nödvändigtvis arbete.
Naturens teknik bygger upp!
Med hjälp av exergi kan atomerna under vissa omständigheter
fås att kollidera med varandra och växelverka med varandra,
så att de kemiska bindningar och övriga relationer mellan
atomerna uppstår som medför att ved och syrgas bildas.
Tekniskt är detta en mycket krävande uppgift. Hittills har
bara de gröna växterna klarat av att genomdriva den med
hjälp av sin fotosyntes.
Ta ett konkret exempel. Torr ved innehåller 4,7 kWh exergi /kg
ved. Detta är den exergimängd
som binds, när ved bildas ur koldioxid, vatten och närsalter,
d v s ur rök och aska. Det räcker dock inte med att
tillföra bara tillföra dessa 4,7 kWh exergi /kg ved, för
att få processen att gå. I verkligheten krävs mycket
mera, eftersom processen dels är uppdelad i många, på
varandra följande delprocesser och dels därför att
exergi förbrukas i varje sådan delprocess.
Framställning av ved och syrgas ur rök och aska är ett
exempel på en exergifixerande
eller resursuppbyggande
process där exergifattiga ämnen, i detta fall koldioxid,
vatten och närsalter, omvandlas till exergirikare materia, i detta
fall ved och syrgas. Exergifixerande processer kallas också
anabola. De kräver att exergi tillförs någonstans
ifrån för att kunna genomdrivas.
Även mänsklig teknik kräver tillförsel av exergi –
och den kommer oftast från lagrade depåer av exergi –
fossila bränslen. Vid förbränning bryts fossila
bränslen ned till bl.a. koldioxid och olika föroreningar.
Dessutom – och om möjligt viktigare – människans teknik (utom
vissa typer av jordbruk) tillverkar produkter och tjänster genom
att bryta ned och skingra det som naturens teknik har byggt upp och
genererar avfall som skadar naturens teknik -
miljöförstöring.
I växternas fall drivs omvandlingen av koldioxid, vatten och
närsalter till biomassa med
exergi från solljuset. Det betyder att exergi från
solljuset binds i biomassa och syrgas.
Naturen blir därför exergirikare, d v s rikare på
resurser, i takt med att biomassa syrgas bildas och lagras upp i
naturen.
Under miljarder har har stora mängder biomassa. och motsvarande
mängd syrgas bildats och i sig bundit exergi från solljuset.
En del av den bildade biomassan har lagrats in i jordskorpan och
jästs till petroleum och naturgas. En annan del har omvandlats
till stenkol. Syret, som bildades via fotosyntesen, har ansamlats i bl
a atmosfären och utgör i dag dess syrgasförråd.
Andra resultat av exergifixeringen från solen och den biologiska
aktiviteten är, att mineraler har fällts ut ur
vattenlösning och bildat malmer m.m. Det kan ses som exempel
på en solexergidriven rening av vatten.
Summa sumarum har stora mängder exergi, som emanerar från
solen, bundits i allehanda naturresurser och strukturer, vilka
tillsammans tillhandahåller de livsbetingelser, som vi och
våra medvarelser är anpassade till beroende av.
Människans teknik är i full färd med att bryta ned vad
naturens teknik har byggt upp.
Strikta villkor för
hållbarhet och uthållighet negligeras.
Eftersom alla processer måste drivas med - och förbrukar
exergi, för att över huvud taget äga rum, finns det inga
processer som kan skapa mer exergi, än vad de själva
måste förbruka. Detta har stor betydelse då det
gäller att förstå de villkor som gäller för
att generera och förbruka resurser i naturen och samhället.
För att skapa och förnya resurserna i naturen och
samhället, måste exergi tillföras från solljuset
och fixeras i resursuppbyggnad, d v s genom omvandling av
nedbrytningsprodukter och avfall till resurser. Denna exergifixering
från solljuset måste vidare vara minst lika omfattande som
den sammanlagda resursnedbrytningen och exergiförbrukningen i
naturen och samhället. I annat fall saknas en
grundförutsättning för att göra samhället
uthålligt.
Detta diskuteras dock lika litet i Nairobi som under tidigare
konferenser. Där ägnas uppmärksamheten i stället
åt hur man skall få fram mera drivmedel, som orsakar mindre
koldioxidutsläpp. Att drivmedel, vare sig de ger upphov till
koldioxid eller inte, används för att driva processer som
förbrukar exergin i råvaror och andra resurser och omvandlar
dem till konsumtionsvaror och vidare till nedbrytningsprodukter och
avfall, uppmärksammas inte. Man bör därför
fråga sig om något egentligen kan vinnas. Möjligen
något mera tid. Diskuterar man verkligen rätt problem?
Problemet som måste lösas, om samhället skall bli
uthålligt består i, att den sammanlagda
exergiförbrukningen i naturen och samhället inte får
vara större än den sammanlagda exergifixeringen där.
Industrisamhället – Västvärlden, Ryssland, Kina, Indien,
Brasilien m.fl. – ägnar sig åt ett delproblem vars politiskt
sannolika lösning sannolikt förvärrar situationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar