Jag har nästan tappat lusten att
skriva, eftersom det finns så mycket att skriva om, men så lite tid
kvar och så få som verkligen lyssnar. Jag vet inte var jag ska
börja. Man samlar på sig frustration över den pågående idiotin
och de förslag man får höra som ska lösa allt. Man vill tala om
för dem runt omkring sig att vi lever i totalt orimlig värld, men
man möts mest av höjda ögonbryn. Tron på pengar och dess eviga
värde är djupt rotat i den ålderskategori jag tillhör. De unga är
har ett öppnare sinne och därmed för lättare att inse. Man
motarbetas av så många och förvånas över deras oförstånd. På
något sätt har ändå staten rätt, får man höra. Löfén löser
problemen, tveklöst.
Vi tvingas alla att dagligen anskaffa
de bytesmedel vårt samhällssystem kräver. Att det åligger alla
ansvarskännande samhällsmedborgare att ha ett arbete eller att
utbilda sig till ett, har vi fått oss itutat sedan barnsben. Hur
meningsfullt detta arbete är saknar betydelse, bara belöningen blir
det som kallas pengar. Men dagens räntebelagda pengar är inget
annat än framtida anspråk på än mer pengar trots en värld med
allt snabbare krympande resurser. Att en för evigt ökande verklig
värld, är orimlig, är väl bara förnamnet. Ändå är det nästan
omöjligt att övertyga ”folk” om att dagens pengar är skulder
och att det vi kallar pengar bara kan ha ett värde i en värld full
av de resurser vi hittills har haft.
Av de som inser det orimliga i det
tomma pratet från dem som kallar sig våra valbara ledare, ser de
flesta en utväg i att vi kommer att ändra oss när krisen väl
kommer. Men när den riktiga krisen väl kommer, så går det inte
över huvudtaget taget att ställa ut det vi idag kallar pengar. Man
kan helt enkelt inte ställa framtida krav, i form av papperslappar
eller dess digitala motsvarighet, i en värld som har brist på
verkliga resurser. Verkliga resurser så som olja, gas, kol,
metaller, med mera, med mera....kommer inte att finnas i den mängd
som täcker de framtida anspråken.
Om man förstår vad exponentiell
tillväxt är, så inser man att vi alla för all framtid tid måste
skaffa fram fler och fler naturbaserade resurser för att kunna skapa
värde i ställda skulder, vilket detta vårt räntebelagda
skuldsystem kräver, allt i en exponentiellt ökande takt. Därför
ska vi alla, stora som små, gå upp allt tidigare på morgonen och
slita allt längre på kvällen, omvandla mer och mer av naturens
resurser till att fylla våra soptippar med och ändå till slut få en allt mindre
del av den utlovade kakan och det allt senare i livet. Sjuttiofem är väl föreslagna pensionsåldern, eller har jag fel?
Det finns ingen ”lösning” på
exponentiell tillväxt. Man kan inte lagstifta bort en mattematisk
lag, om nu någon utöver de som kallar sig våra ledare trodde det?
3 kommentarer:
Fortsätt skriv ner dina tankar. Dom behövs. Jag läser dig och andra kloka bloggare med stort intresse. Lär mig mycket.
Tack.
Mats
Stort tack Mats! All uppmuntran är välkommen:)
Jag läser oxo vad du skriver.
Dina tankar ligger mycket nära mina.
Oerhört klarsynt.
/ Realist
Skicka en kommentar