Jag läste på
Effekt,s sida om Charles Eisenstein. Han uttryckte sin syn på vårt
så kallade finanssystem här:
”Mänskligheten har fjärmat sig från
naturen och människor från varandra. Vi har gått mot att bli
enskilda, oberoende individer, vilket leder till konkurrens i stället
för samarbete. Vi strävar efter att kontrollera den hotfulla
naturen, som anses vara någonting väsenskilt från oss själva.
Detta har skapat ett finanssystem som
motverkar snarare än underlättar samhällets utveckling, menar
Eisenstein. Ränteekonomin gör att världens samlade skulder alltid
och per automatik kommer att vara större än dess tillgångar. För
att ta ett väldigt enkelt exempel: du äger tio kronor och jag
ingenting, du lånar mig pengarna men kräver tillbaka en extra krona
i ränta. Plötsligt är skulden 11 kronor, trots att det bara finns
10 kronor som vi kan använda.
Detta är vad som utspelar sig varje dag
när Riksbanken lånar pengar till privata banker som sedan skapar
kreditpengar och lånar ut till kunder. På grund av räntan blir
alltid de sammanlagda skulderna större än tillgångarna.
För att försöka komma ikapp måste
ekonomin konstant växa (och växa exponentiellt), och Eisenstein
hävdar att den gör det genom att förvandla gemensamma tillgångar
till monetära varor. Detta gäller naturresurser som skog, luft,
vatten och fossila bränslen, liksom tjänster som vi utför,
exempelvis barnpassning och matlagning.”
Kan grundfelet i
vårt samhälle sägas bättre eller enklare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar