Vi
närmar oss slutet på en två-trehundra år lång ”utveckling”
av västvärldens mänskliga livskvalitet. Vårt komplicerade
samhälle håller nämligen på att kollapsa. Den livskvalitet vi nu
åtnjuter är emellertid så självklar för de flesta, att ingenting
kan vara självklarare. Våra största problem består i färgen på
villans köksluckor och hur vi fördela våra föräldraledigheten.
Ungdomar har givetvis inte en susning på annat än att affärerna
tillhandahåller våra livsmedel, men även vi äldre tar numera
samma framtid för given. Inte många reflekterar över vad som
driver vår värld och de gränser som naturen satt. De vänner och
släktingar jag förklarar denna vår snart krympande framtid för,
bemöter mig med bestörtning och kallar mig för domedagsprofet. Men
att det finns gränser kommer snart att få erfaras.
Jag
har varit företagare i över trettio år. Jag vet vad det innebär
att jobba i upp till tre-fyra dygn i streck utan sömn, för att få
en leverans klar i tid. Jag vet vad det innebär att ha ett tiotal
anställda som inte har samma syn på detta som mig, den inför Gud
ansvarige företagaren. Först skatten sedan lönen i slutet på
månaden är det enda självklara. Jag vet vad det innebär att ha
skulder på flera miljoner. Jag vet vad det innebär att ha
kronofogden flåsande i hälarna, att få huset utmätt, att bli
hotad med uppsagda krediter. Anställningstrygghet är till för
anställda och småföretagare är till för att skjutas, ungefär.
Skamkänslan över grannar blickar över att vara kvarterets
”rikaste” byts snabbt ut mot kvarterets fattigaste.
Jag
har uppfunnit, utvecklat och patenterat ett tjugotal produkter. Varav
utvecklingsfasen var den roligaste delen och att skriva
patentansökningarna det svåraste. Produkternas lycka har emellertid
varierat och det man trott minst på har sålt bäst. Att följa en
ny produkts framgång och motgång är som att följa ett barns
utveckling. Ibland motgångar ibland framgångar. Tester och prov har
jag aktat mig för att ge mig in på. Istället har enkelheten och
användarvänligheten lockat. Så har jag hållit på i över trettio
år. Nya produkter, nya konstruktioner, blandade framgång och
motgångar.
Tills
jag en dag för fem år sedan, då jag av en ren slump ställde mig
frågan, vad är pengar och var kommer de ifrån? När jag då efter
inte allt för långt snokande i dagens informationsöverflöd kom på
att pengar är skuld, med en till skulden häftad procentuell ränta,
förändrades mitt liv. Jag såg på världen med klara och totalt
förändrade ögon. Jag vet vad en exponentiell tillväxt är och om
det är ett penningsystem som växer eller bakterier spelar ingen som
helst roll. Jag såg girighetens ansikte lysa bakom fasader av
nobelpris och aktieutdelningar och jag visste att den dag snart
skulle komma då detta, idag världsomspännande skuldsystem, skulle
komma till sitt mattematiska slut. Jag visste även att den ändliga
resurs, som åstadkom värde i utställda skulderna skulle nå sitt
utvinningsmaximum. Där är vi nu, även om de flesta ännu inte
insett detta, vårt öde.
Hur
kommer då skuldernas ägare att göra för att behålla sin
nuvarande makt? Införa en ny guldbaserad valuta och förstatliga
guldet? Lägga under sig världens sista stora oljetillgångar? Båda
delar? Tja, om man ser till de pågående världshändelserna, så är
det utvecklingen i mellanöstern den som tilldrar sig mitt intresse.
Oljan är och har varit den i huvudsak största värdeskaparen i
ställda skulder de senaste hundra åren.
När
nu IMF, som är en konstruktion av BIS, kommer ut med information om
att oljetoppen är nådd och skriver om skuldfria pengar, då är den
punkt nådd då att man tror att världens totala undergång är
nära. När skuldutställarnas värsta maffioser och konstruktörer
börjar prata om skuld- och räntefria pengar då kan helt enkelt
inte världens undergång vara långt borta.
Den
som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar