Vår orimliga värld

Som ni märkt har jag dragit ned på antalet inlägg, inte på grund av sommarens värme utan på grund av att så få vill inse vad verkligheten kommer att bjuda vårt samhälle på. Nästan hela västvärldens befolkning, men särskilt de yngre, vill fortsätta leva i den sorts lala-land, där slit och släng samhället blivit till en självklar mänsklig rättighet.

Peakoil, so wath? Det ordnar sig alltid, vi har ju elbilar på gång. Exergiakademin är en bra startsida för dem som orkar bry sig. Eller varför inte göra sig besväret att läsa det Ugo Bradi skriver i stället för att köra huvudet i sanden.

Energi är det som ger pengar ett värde eftersom utan energi händer det inte så mycket, vilket är något som tycks ha gått förbi de flesta ekonomer och politiker. Gunnar sträng fick en gång frågan om vi behövde kärnkraften och hur vi skulle avveckla den. Svaret var att vi är så smarta att vi kommer tid kommer säkert råd! Lars Bern vars blogg jag hade här en tid, svamlade om någon antigravitation vilken USA höll hemlig men som skulle rädda världens framtida energibehov. Antigravitation, hör inte sånt hemma i Kalle Anka? Hur kan han ha varit chef på Ångpanneföreningen regeringsrådgivare, och allt vad han varit? Kanske inte konstig att vårt samhälle ser ut som det gör? Teknikoptimist är det snällaste ord jag kan komma på.

Men för att inse att vårt samhälle knakar i fogarna behöver man inte vara särskilt insatt i teknik. Det räcker med att läsa aktuella nyhetssidor, Inte ens CIA kan dölja: artdöd, algblommning, plastberg, fosfatläckage, övergödningen, ozonlager, överbefolkningen, och tusen saker till orsakade av mänsklig aktivitet. Tänk bara, vi gör av med över nittio miljoner fat olja varje dag!

Jag har skrivit en del om pengar, vilka ska ha vissa funktioner. Viktigast är att de ska bevara sitt värde över tid, vara svåra att kopiera och därför utgöra ett allmänt accepterat bytesmedel. Dagens pengar, vilka utgörs av räntebelagda skuldsedlar eller knapptryckningar, framställs på kommando av de önskar sig makt att styra samhället i en viss riktning. Alltså samma som redan har mycket mer än de behöver. Att systemet har brister är inte svårt att inse.

Gårdagens yrkesstolthet har ersatts av ett konsumtionssamhälle, i vilket vilken idiot som helst kan hålla tillväxten igång genom att bara konsumera, dess mer dess bättre. Men att bruka pengar till konsumtion går ut över vår livsmiljö, vilken även de rikaste är beroende av för sin existens.

Det blir troligen inte så många inlägg till här på denna blogg, eftersom det inte kommer att ske någon politisk förändring förrän vi blir tvingade till detta. Politikerna är inte intresserade av förändringar som påverkar deras förmåner. Men eftersom vi röstar så får vi de politiker vi förtjänar. Kedjan blir då: Politiker kan inte genomföra så mycket utan att sätta samhället i skuld. Skulder ska betalas och då går det åt energi. Skulder är räntebelagda alltså måste skulderna öka. Ränta på ränta växer exponentiellt, vilket inte energitillgångar eller naturresurser gör. 

Går vi till den andra sidan så orsakar konsumtionen restprodukter. Att det är inte ekonomiskt möjligt att ta hand om dessa, utom på billigaste sätt, vilket är att dumpa skiten, visas med all tydlighet i den värld vi har. Utsläppen i hav och atmosfär kommer att orsaka en förintad livsmiljö tids nog.