Storpolitik

Jag skrev för ett tag sedan om Putin,s besök i Saudi Arabien. De flesta som försöker följa utvecklingen i vår omvärld stod väl som häpna. USA,s närmaste allierade vad gäller oljan och petrodollarns bas förhandlar med Ryssland. Vad månde pågå?

Här är i alla fall William Engdahl,s försök till förklaring:

http://journal-neo.org/2015/08/08/us-s-saudi-oil-deal-from-win-win-to-mega-loose/

Tro vad ni vill. Det tråkiga med Engdahl är att han förnekar peakoil. Han tror det är en bluff av oljeindustrin för att hålla uppe priset på olja. Att ekonomer i gemen inte tror på peakoil är ju en sak, men han är ju inte ens ekonom utan historiker. Men den teorin får stå för honom, eftersom det förklarar inte varför land efter land har minskat sin oljeproduktion. Norge, Danmark, Mexiko, England, Egypten, Förenade Arabemiraten, USA, med många flera, lyckas inte höja sin oljeproduktion, trots ihärdiga försök.

Världens i särklass största oljekonsument, USA, peakade 1971. Obomba,s prat om att USA skulle bli självförsörjande på olja var och är fortfarande bara tomt prat. USAs produktionstopp skedde 1971 på en nivå av ungefär 11,7 miljoner fat per dag. Det fattas således fortfarande cirka 7-8 miljoner fat dagligen för att mätta deras egen aptit på olja. Detta till och med i den värsta lågkonjunkturen sedan 30-talet.

Men det största beviset på att oljan är en ändlig tillgång är väl USA,s krigföring runt hela Persiska viken. Verkligheten är ju fortfarande, trots allas vår egen Annie Lööf,s svammel om solpaneler och vindkraftverk, att vår ekonomi drivs till 90 procent av fossil energi och tack vare vårt räntebelagda penningsystem måste vår nuvarande oljeförbränning öka med en fördubblingstakt på cirka 23 år.

Dagens 31 miljarder fat olja ska således öka till 62 miljarder år 2038! Frågan blir väl då var finns all denna olja William Engdahl??