När Tillväxtens gränser skrevs i början på sjuttiotalet, på uppdrag av Romklubben, var det för att utreda vad som skulle hända om världen fortsatte på samma kurs. Tillväxt var nämligen det rådande mantrat redan på den tiden. Paret Meadows och Jörgen Randers och ett tjugotal forskare till jobbade med utredningen i tre år. De blev förskräckta över resultaten och körde sina datamodeller gång på gång med förhoppningen att få fram lite gladare prognoser. Nåväl, när modellerna inte ville bli gladare, så var de i alla fall övertygade om att folk skulle lyssna till dess slutsatser. Hur det blev med det lyssnandet vet vi.
Tillväxt, tillväxt och åter tillväxt är vad våra så kallade ledare upprepat likt, de papegojor de är, i snart fyrtio år nu. Vi måste ha tillväxt i ekonomin om vi ska kunna lösa framtidens problem, är förklaringen. Trots att det är samma tillväxt som orsakat problemen. I och för säg så skulle en evig tillväxt lösa problemen i ekonomin, om det inte vore för att en på vartannat följande procentuell tillväxt är exponentiell och således en mattematiskt omöjlighet. Vilket det är det inte många av våra styrande som insett. De vet helt enkelt inte vad exponentiell tillväxt är, då för skulle de inte prata som de gör. Jag behöver väl inte ens nämna Albert Bartlett,s helt eminenta föreläsning om dubbleringstider för denna bloggs läsare. Men om nu det finns någon som, mot förmodan, inte sett den så uppmanar jag denne att lägga en timme på hans föreläsning. Finns på Youtube, sök på Bartlett.
Vi kan nu se att de problem som Meadows förutsade för fyrtio år sedan, skulle börja hända på allvar i just vår tid, händer just i denna tid. Prognosmakarnas analyser var trots all sin dysterhet om industrisamhällets framtidsutsikter, rätt. De små problemen har redan börjat och de stora problemen kommer när tillgången på billig energi inte kan hålla jämna steg med efterfrågan. Peakoil. Då kollapsar hela vår tillväxtbaserade ekonomi. För hur det än är så måste något driva vår ekonomi och detta något är i första, andra, tredje, och fjärde hand..... olja. De som läste så här långt kan själva läsa vad till exempel, Richard Heinberg, Kjell Aleklett, Colin Campbell, Matt Simmons, Gunnar Lindstedt skrivit och bilda sig en uppfattning själva. Ovanstående är i alla fall min slutsats. Vi måste ha mat, kläder, tak över huvudet, sedan tillkommer allt skräp som vi inte behöver för vårt livsuppehälle men som vi måste tillverka , transportera, konsumera och slutligen destruera. Bilar, datorer, teveapparter, mode, möbler och femtioelvatusen saker till måste tillverkas för att hålla i gång vår sjuka ekonomi.
Vår ekonomi var lika galen för fyrtio år sedan som idag, men symtomen var mindre uppenbara då. Maktens psykopater kunde dölja sjukan bakom framtidslöften om tillväxt. Högre lön, tidigare pension, bättre sjukvård. En materiellt bättre och bekvämare värld döljde sjukan för flertalet och de som genomskådade fasaden blev förlöjligade och kallade domedagsprofeter eller gjorde sig rika på dess felkonstruktion. Så än idag. Våra styrande och flertalet i vårt samhälle vill fortfarande inte inse att vår bekväma överskottsvärld håller på att ta slut. De vägrar släppa taget.