Vår fossildrivna värld

Detta inlägg är till stor del en fortsättning på tankarna kring mitt förra, liksom alla mina dystra tankar.

Vi är nu i den sista fasen av det fossildrivna samhälle vars evigt växande framtid de flesta här i västvärlden hittills tagit för givet. Att det är så, har fyra doktorsavhandlingar och ett trettiotal forskningsrapporter från Uppsala universitet i varje fall i mina ögon bevisat. Vidare visar Hirsch-rapporten, Limits to Growth, Colin Campbells The Coming Oil Crisis, Australian Govt Oil supply trends, Tyska arméns utredning, med många flera, alla att vi står inför faktum. Man behöver inte ens vara särskilt klipsk för att begripa att en resurs som inte nybildas, tar slut eller någon gång når sitt utvinningsmaximum. Däremot är det en brist att inte förstå att vårt samhälle och därmed vårt penningsystem totalt och fullständigt vilar på att denna energi skall finnas.

Vårt samhälle hålls, till i alla fall åttiosex procent, under under vingarna av de fossila bränslenas energi. Oavsett allt prat om alternativ energi, kärnkraft, fussionsenergi och allt annat vad det nu är skulle kunna vara lösningar på dagens kris. I dagsläget är dessa energisystem små, små pluttar i jämförelse med de fossila energitillgångarna och alla tar lång tid att utveckla. Vi har varit försedda med ett antal osynliga oljedrivna slavar i en ända tills nu ökande takt. En ökande takt som stämt väl med den som vårt penningsystem krävt för att ge banksektorn en arbetsfri vinst. Den evigt ökande resursens samhälle. Om något saknats så har det bara varit att vända på rätt sten eller borra på rätt ställe för att hitta mer att exploatera ur vår planets rika förråd. Det har funkat så bra att vi kunnat skapa tomma kreditpengar med krav på framtida värde och en till krediten hörande vinst, att vi tagit det framtida värdet för givet. Medvetet dolda eller nyupptäckta lager av fossil energi har hållit igång vårt sjuka penningsystem, i stort sett utan avbrott, i snart hundra år. Detta system kommer emellertid inte att fungera så snart de framtida resurser detta baseras på inte kan förmås öka och den ovanstående forskningen pekar på att utvinningsmaximum passerades någon gång tjugohundrafem eller sex. Vilket i så fall skulle stämma rätt så bra med den kris som vi nu ser begynnelsen på.

Så vad gör vi nu? Hela vårt penningsystem kommer att kollapsa och det går inte bygga upp något liknande igen. En kredit baseras alltid på att det i framtiden finns resurser som täcker krediten. Utan resurser kan man inte skapa krediter överhuvud tagit. De kan ju omöjligt betalas tillbaka. Så när peakoil väl erkännts blir våra pengar totalt värdelösa och några nya går inte att skapa inom detta system.

Detta har emellertid sedan länge insetts av dem som konstruerat och hittills styrt vårt penningsystem. De har vidare slagit i våra naiva eller medlöpande politiskt valda ledare att de måste slå ihop våra länders ekonomier och skapa nya gemensamma valutor, troligen baserade på guld. Guld är ju värde, i vart fall för dem som kontrollerar det. Detta system ska emellertid träda i full kraft när de flesta av oss snart blir utfattiga på grund av inflationens effekter. Maktens nuvarande ägare ska kunna behålla sin kontroll, medan resten av oss får gå under i spåren av peakoil. A New World Order, har anlänt. Skapad av ondskans, girighetens och egoismens säte på Jorden, Council of Foreign Relations. Utfört av Bank for International Settlements.

Hårda ord, men den enda slutsats jag för närvarande kan komma fram till.

Fortsättning följer i nästa inlägg.