Vi är gudar

Vi är gudar, punkt slut.

Våra bytesmedel, våra pengar, är det medium vi använder både till att byta varor och tjänster med varandra. Dessa pengar är även samma medium som vi använder för att lagra värdet av vårt arbete i. Sedan barnsben har de flesta av oss blivit itutade att pengar är något värdefullt och med tanke på allt slit som ligger bakom varje sparad liten slant, så är det inte så konstigt.

Men hur kommer då våra pengar till världen? Om man säger till någon oinsatt att våra pengar ställs ut av bankerna i form av tomma krediter, blir man trodd då? Inte det? Att påstå att våra bytesmedel inte är något annat än skulder med anspråk på framtida värden, är som att påstå att solen är blå. I alla fall för det stora flertalet. Man blir i de flesta fall inte trodd överhuvudtaget. Efter en stunds fortsatta förklaringar börjar samtalsparten fingra på sin telefon för att snabbt kunna påkalla männen med de vita tröjorna. Men våra banker och politiker påstår ju att våra pengar har ett värde och tänk om de har rätt? Det kanske är möjligt att ställa ut tomma krediter och kräva tillbaka värde i både krediten och i den till krediten kopplade räntan. Vi kan ta fallet med oljan. Oljan är nämligen den viktigaste gudamedicinen vilken hjälper oss att skapa värde i de utställda krediterna. Det är i huvudsak de oljedrivna maskiner som utför vårt dagligt arbete.

Olja är en naturprodukt som i oraffinerad form mest liknar en svart äcklig sörja. Olja är i sin raffinerade form en genomskinlig vätska med en för de olika destillaten karakteristiskt färg och lukt. Ser dock inte särskilt märkvärdig ut. Verkar inte för en amatöruppfinnare vara så särskilt svår att kopiera och mångfaldiga. Men varifrån kommer då olja. Tja, för flera hundra miljoner år sedan var vår planet ett våldsamt överhettat och av plankton bebott klot som dock cirklade runt samma sol som idag. Men planktonen dog på grund av denna höga värme i stora mängder och föll till havets botten. Där pressades de under årmiljonerna samman under ett mycket högt tryck ända tills vi började pumpa upp dem i form av råolja. Döda plankton blir olja miljoner år senare. Det bildas fortfarande olja på vissa ställen på vår planet, påstås det. Takten är visst cirka tvåhundrafemtiotusen fat om året. Vilket inte är lite.

Ja men, då behöver vi väl inte göra olja då, eftersom vår planet sköter det så fint åt oss. Vilken tur. Men, om vi gör av med trettioen miljarder fat olja på per år och det bara nybildas tvåhundrafemtiotusen fat behöver vi inte tillverka lite själva då? Oj då, gör vi av med oljan i en takt som överstiger nybildandet med etthundratjugofyratusen gånger? Är inte det att bädda för problem. Vi gör av med etthundratjugofyratusen liter olja för varje nybildad liter. Om man dessutom tagit reda på att en liter olja innehåller en energimängd motsvarande fyrahundra timmars mänskligt arbete, hur många timmars mänskligt arbete representerar då de trettioen miljarder fat vi gör av med på ett år om ett fat innehåller etthundrafemtionio liter? Tja, orimligheterna passerar gränsen på miniräknarens fönster på mindre än ett ögonblick. Men orimligheterna är inte slut. Nu räcker nämligen inte denna olja till längre och ändå är det bara ett par av klotets sju miljarder innevånare som har tillgång till den.

Slutsats, om vår nuvarande ekonomi ska kunna fortsätta fungera måste vi själva egenhändigt på något gudomligt sätt kunna skapa framtidens resurser. Annars kommer de med samma logiska självklarhet att ta slut. Detta måste då även med samma fortsatta logik innefatta vår ekonomi, eftersom den baserar sig på dessa orimligheter. Sålunda blir följden av ännu mer fortsatt logiskt resonerat att det finns de som tror att vi är gudar. Denna tro måste våra bankers ägare ha eftersom de är våra bytesmedels utställare, liksom även då våra kära politiker vilka är de som i slutänden ska kunna garantera vårt betalningssystem.


Någon som tycker att det luktar tjära och fjädrar här?