Slutet på den globala ekonomin

I USA hölls det val nyligen. Utgången överraskade många, gjorde andra bestörta och angelägna om att förklara vad som hände, varför det hände och vad vi gör nu. Massor av djupt tänkande och tung andning har gått in i de analyserna. Jag avser inte att här konkurrera med studenter i historia och politik. Jag skulle dock vilja erbjuda vad jag tror kan vara en viktig del av sammanhanget, om man slår ihop den senaste tidens händelser. Detta sammanhang kan definieras av geologiska och fysikaliska gränser.

Det har skrivits mycket om oljetoppen (peak-oil), den tidpunkt då den globala utvinningen av olja når sitt maximum och börjar sin oåterkalleliga nedgång. Jag har i många år hoppats kunna väcka människor i min omgivning till att tänka på de allvarliga konsekvenser som blir följden när oljan, den i särklass viktigaste energiresurs vi har, inte längre finns vitt och brett tillgänglig. Men de flesta har än idag inte ens har någon aning om vad peak-oil är, än mindre dess konsekvenser, trots att de utspelas runt omkring oss just nu.

Utan tvekan har vår media, alltid stödjande de stora företagens agenda (oljebolag är stora annonsörer), inte gjort mycket för att informera allmänheten. Än mer alarmerande är den till synes totala aningslöshet som USA,s båda presidentkandidater uppvisat, även om USA,s krigföring i snart sagt alla oljerika regioner runt om på planeten visar på vetskapen om oljans betydelse för sin egen makt i världen. Dollarns koppling till Saudi-Arabiens olja förtigs totalt för det stora flertalet.

Ekonomin är allmänt erkänd att vara den avgörande faktorn i de flesta val. Både Donald Trump och Hillary Clinton, liksom alla politiker överallt, utlovar och fortsätter utlova "ekonomisk tillväxt" utan att inse vad som upprätthåller denna tillväxt. Väljarna kan förlåta skandaler, fusk, lögner, dumhet och allt annat, men när de ser sin levnadsstandard falla, deras jobb försvinna, deras barn bli utan framtid (och ibland med något att äta), skyller de på politikerna, med rätt eller orätt. Men politikerna låtsas ha lösningar som nästan alltid innebär en viss väg eller agenda för att få "tillväxt”.

Även om ingen av oss idag levande kan minnas den tid då den ekonomiska tillväxten inte var en del av våra förväntningar inför framtiden, har sådan tillväxt endast uppfattas som självklar de senaste 200 åren. Fram till tiden före att de fossila bränslen blev den energi som drev den industriella revolutionen, kunde världens ekonomier endast växa genom att förklara krig mot sina grannar och stjäla deras rikedomar. Detta visar oss historien, imperiesugna kungar fick sin belöning och utökade sina territorier genom krigföring. Men alla kollapsade slutligen under tyngden av sina militära kostnader och kostnaden för att förvaltandet av bytet.

Européerna hade nästan uttömt resurserna i sitt hörn av den eurasiska kontinenten, när Columbus hittade vad som kom att kallas ”Den nya världen”. Naturligtvis var denna värld precis lika gammal som varje annan plats på planeten och i motsats till den ihållande mytologin var den inte tom, utan full med djur, växter och många miljoner människor som levde i mer eller mindre komplexa kulturer. Under de kommande tre århundraden, kom först spanska, portugisiska, nederländska, franska och engelska immigranter farande över Atlanten och på traditionellt imperialistiskt sätt erövra, förslava och döda invånarna, stjäla deras tillgångar. Europa blev rikt igen. Detta var hur tillväxten uppnåddes före år1800 och början av de fossila bränslenas ålder.

Från början av 1800-talet, har den industriella revolutionen drivits med stenkol eftersom detta har ett mycket högre energiinnehåll än trä och träkol, vilka var de viktigaste bränslen som människan använt fram till dess. År 1859, var det en skojare som kallade sig Överste Edwin Drake, som borrade den första kommersiellt gångbara oljekällan i Titusville Pennsylvania och olje-ålder inleddes. Olja är ett makalöst bränsle, från början var det lätt utvinna, lätt att transportera och bäst av allt, en enda gallon (3,78 liter) olja innehåller lika mycket energi som när en man i sina bästa år arbetar hårt i tre månader eller cirka 700 män i en timme. En enda gallon! Det var när denna enorma energimängd nästan gratis blev tillgänglig för vårt samhälle och sedan dess gjort att de flesta av oss fått för sig att "ekonomisk tillväxt” är något vi kan ta för fullständigt självklart.

Mer produktion och mer konsumtion kräver mer energi och oljan gjorde detta möjligt. Men på en ändlig planet, kan ingenting pågå för evigt och sedan 1960-talet har oljebolagen hitta mindre och mindre av ny olja och som en självklar konsekvens, cirka 40 år senare, peak-oil. Så att den ändliga resursen, oljan, skulle komma att ”peaka” borde inte vara någon nyhet.

Begreppet ”peak-oil” myntades ju av M. King Hubbert redan på 1950-talet. Meadows ”Limits to Growth” utkom 1972 och ASPO (Association for the Studie of Peak Oil and Gas) grundades av fysikern Kjell Aleklett och geologen Colin Campbell i början av 2000-talet. Alla visande på, men dock för döva öron, att oljan är ändlig resurs. Kol och gas är lika ändliga resurser som oljan men de kommer att vara tillgängliga ett tag till. Båda kommer dock att börja minska inom ett decennium eller två mätt i dagens konsumtion. Båda har redan allvarliga ekonomiska problem och ingen av dem kan göra vad oljan gör.

Av egen erfarenhet har jag insett hur Copernicus upplevde att prata för döva öron. Men ingen politiker kommer någonsin att bli vald genom att lova att ekonomin kommer att minska eller att energiförsörjningen kommer att bli allt knappare. Än mindre verkar någon, vare sig politiker eller ekonom förstå konsekvensen av exponentiell tillväxt. Utan att öka energiförbrukningen, kan det inte finnas någon ekonomisk tillväxt och utan att öka oljeutvinningen, kan det inte finnas någon ökad energiförbrukningen. Oljan har ingen ersättning! De så kallade förnybara är hopplöst beroende av de fossila bränslena för sin framtagning, installation och underhåll och är mycket mindre energiintensiva än de fossila bränslen. Vind,- våg,-sol,-kraft måste alla ha ett elsystem av baskraft att leverera sin energi till.

Faktum är att eftersom oljeproduktionen inte kan ökas, är att den ekonomiska tillväxten nu över som realitet. Donald Trump,s löfte att föra tillbaka kolproduktion, öka utvinning av fossila bränslen och återuppbygga tillverkningsindustrin i USA, helt enkelt inte kommer att ske. Inte på grund av Trump, eftersom politiken inte längre är ansvarig, utan att från och med nu är det geologi och fysik regerar vare sig vi vill det eller inte. Den kvarvarande oljan är för dyr att exploatera. Oljebolagen kan inte göra några vinster till det pris som slutkunderna i en krympande ekonomi har råd att betala. Tillväxt-spelet är slut och snart kommer alla de finansiella bedrägerier som inleddes i och med att Nixon släppte dollarns koppling till guld den 15 Augusti 1971 att upphöra.

Vad vi behöver är en ny sorts politik och en ny ekonomi. Det globala spelet är slut. Detta innebär att vår enda framtid finns i lokala, kooperativa, samhällsbaserade, energisnåla, miljövårdare, icke-förorenande samhällen. Ekonomier som på ett hållbart sätt stöder biologiska behov och vår hälsa, eftersom jakten på penningrikedom har nått vägs ände. Men jag tror inte att det existerar någon politiker skicklig nog att kunna genomföra den övergång som krävs. Omställningen måste komma underifrån. Folk måste snart vakna och inse.

Tänk att gamla påståenden kan slå in så perfekt, för till och med jag kommer från konfirmationen ihåg att Gud sa till Adam om att straffet för hans olydnad blir att: "i det ditt anletes svett skall du förtjäna ditt bröd”. Uppenbarligen har människor här på Jorden inte gillar det så mycket, eftersom hela historien avslöjar hur vi försöker att ta oss runt dekretet med alla till buds stående medel. Genom att tvinga andra göra jobbet (slaveri). Bli rika och anställa andra att göra jobbet (löneslaveri). Eller genom att bränna ändliga lagrade resurser (olja, kol, gas), energi slaveri.

Den tid är nu här för gemenskap och samarbete och de lågteknologiska lösningar som förr drivit våra samhällen och måste komma till heders igen. Det är tid för den energi som förr levererats av oxar, hästar och mulor. Tid för de ”enkla” tekniker som kan göras lokalt och denna energi, som vi släpper lös på hackor, liar och högafflar kommer att synas i våra ansikten som pärlande svett. Men det finns inget som är så förenade för ett samhälle som gemensamt arbete. Ovanstående är inte ett påstående utan en nödvändighet. Ett enklare liv kommer vare sig vi vill det eller inte.