Leta i den här bloggen

tisdag 31 maj 2016

Kanot, pilbåge, lim, mm

Jag måste rapportera lite om mina projekt känns det som. Pontonen på kanoten blev bra, efter diverse justeringar vill säga. Jag gjorde den ju tre meter lång från början och det var alldeles för långt visade det sig. Det räcker med två meter. Pontonen är 150 millimeter i diameter och med en längd på  till nu avkapade två meter har den en volym på 37 liter. Detta räcker mer än väl till mina aktiviteter. Vittja mjärdarna, näten, fånga storgäddan, vittja långreven. Om man är ensam i så är det svårt att både hålla balansen och göra allt detta. Småfiska och paddla lite klarar man ensam, men inte de nyss uppräknade aktiviteterna. Då måste man vara två, en som håller balansen och en som vittjar.

Den sjö jag tjuvfiskar i planterar ut massvis av ål, men ålfångsten är mycket dålig. För några år sedan fick jag stora ålar, men numera inga alls, vare sig stora eller små. Jag misstänker att gösen tar de flesta inplantaten, eftersom denna fisk har spridit sig till hela sjön numera. Gös har en enastående förmåga att "ta över" sjöar. Det är troligen den värsta rovfisk vi har i detta land. Men det är inget fel på smaken, så vad göra?

Pilbågen är ett helt annat projekt. Dess konstruktion har varit klar sedan länge. Jag har kommit på en geometri som gör att draglängden och styrkan i förhållande till totallängden kan ökas betydligt. Men jag har haft stora problem med träval och nu senare med limer. Jag höll på länge med grangrenar eftersom dessa har en alldeles enastående spänst. Titta på en grangren täckt av snö så ser ni spänsten. Den sviktar hur mycket som helst utan att gå av. Jag har aldrig sett en brusten grangren på grund av snötyngd. Torra grangrenar har spänsten kvar i flera år men inte segheten.

Detta var svårt att inse för en annan gammal smed, som är van vid sina järnbitarnas seghet. Men skam den som ger sig. Jag limmar nu ihop grangrenar och hassel, med hassel på yttersidan. Där ungefär kommer vi till problemet med lim. Efter sjuttiotvåtusen försök med olika sketna köpelimmer så hamnade jag tillbaka hos det urgamla fisklimmet. Fisklim finns att köpa, men det allra bästa limmet gör man själv av fiskars simblåsa. Det är till på köpet vattenbeständigt. Bara att koka simblåsor tills man får en seg genomskinlig massa vilken skärs i ett rutmönster och förvaras i frysen tills man behöver dem. Värm limmet till 50-60 grader och limma sedan ihop ytorna. Det gäller att vara snabb och ha en perfekt passform bara, annars tar det inte. Både köpt fisklim och egentillverkat simblåselim är segt och starkt som pannbenet på fan själv. Musikinstrument, såsom till exempel fioler är limmade med fisklim.

Kanoten får väl därmed ses som ett avslutat projekt, ska bara montera en vajer så att man kan hala in pontonen utan att resa sig, vilket i sammanhanget får ses som en bagatell. Pilbågen däremot väntar fortfarande på sin avslutning, eftersom det är så drygt att vänta på att materialet, träet, ska torka fullt ut. Jag har varit alldeles för optimistisk och alldeles tidigt tagit ut segern i förskott, men som smed är man ju van vid att materialet ligger still efter avslutat arbete. Men detta gäller tydligen inte de träceller vilka spänns till sitt yttersta.
 
Lim och träval är klart, tror jag, men fortfarande återstår en del tills man kan säga att världens kraftigaste träpilbåge är klar, vilket är förhoppningen:)? Men jag håller mig trots allt till det jag lovat. Naturliga material, inget polyuretanlim eller kolfiberlemmar.

Fortsättning följer så snart jag bara hinner....


Inga kommentarer: