Leta i den här bloggen

torsdag 18 september 2014

Kärnkraftens dilemma

Om alla tillväxtivrande politiker skulle få ett anfall av insikt och påbörja arbetet med att ställa om dagens samhälle till det lågenergi-samhälle som jag och många andra drömmer om, vem är det då som avvecklar våra kärnkraftverk? Detta är en av de största och svåraste frågorna vi människor någonsin ställts inför. Nu ska ju visserligen den Bilderbergutbildade Stefan Lövén ta över här i vårt lilla hörn, men i alla fall. Det löser ju inte problemen med resten av världens kärnkraftverk och dess avfall. Det tar 60 år att avveckla ett kärnkraftverk. Det finns, för närvarande, 435 kärnkraftverk i drift i världen och 71 under byggnad.



Om man ska avveckla alla dessa kraftverk krävs det att de som utför detta arbete avlönas och försörjs under den tid detta arbete tar. De kan ju inte samtidigt vara ute på fälten och gräva. Sextio år, alltså. Två generationer. De måste dessutom utbildas till detta uppdrag! Vilket då ställer krav på ett utbildningsväsende, med utbildade lärare och instruktörer. Det funkar bara inte att skicka någon grottmänniska från tjotahejti med en hammare.

Men det är inte bara en omständlig procedur. I vår nuvarande värld, där allt mäts i pengar, är det förknippat med stora kostnader att avveckla kraftverken. Det är så dyrt att ingen regering ännu har kommit på hur man ska göra. Snart blir dessutom oljan dyr och knapp, vilket kommer att påverka vår vardag inom i stort sett alla områden, fred eller inte, och då givetvis även kärnkraftens avveckling.

Så kommer då nästa omöjliga ekvation. Hur att skapa pengar baserade på krediter i en värld med en krympande resursbas? Skuldfria pengar kan troligen bara fungera i ett lokalt samhälle eller inom en liten region där ett lika förhållande råder mellan ekonomins olika parter. I alla fall om man dessutom har en krympande energitillgång. Att då avveckla kärnkraftverk inom en liten lokal ekonomi låter sig helt enkelt inte göras.


Så vad är alternativet? Ja, det är väl då att fortsätta med tillväxt i minst 60 år till! Politikerna hade rätt! Vi måste ha tillväxt! Eftersom vår ekonomi kräver cirka 3 procents årlig tillväxt, om både parasiter och skuldtagare ska vara nöja och glada, så måste vår ekonomi nästan fyrfaldigas om vi kunna skrota våra kärnkraftverk på ett säkert sätt. Man kan ju visserligen skrota dem á lá Fukoshima, men vem vill eller ens kan leva i den världen?

Nu har emellertid ny Rysk forskning inom bridreaktorer (fast-breeder-reactor,s) tänkas ha kommit på början till en lösning. Ryssland har redan världens enda i drift existerande brid-reaktor, BN 600. De ska nu starta en vidareutvecklad variant, BN 800:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5777809

Ja, nu är ju detta inte någon lösning på den eviga tillväxtens dilemma, men kanske delvis på världens energibehov. Vanliga kärnreaktorer utnyttjar bara 1 procent av uranet. Men en brid-reaktor utnyttjar som bekant 99 procent av uranet, plus att den kan bryta ned och använda använt kärnbränsle från vanliga kärnkraftverk.


Ryssarna ser chansen att tjäna lite extra på att sälja tekniken till andra länder, vilket kunde varit en bra idé. Men bridreaktorer tar tid att bygga och det går åt massor av fossilenergi under de 60 år då vi måste ha global tillväxt. Att skrota kärnkraftverk med skuldfria pengar som bas går inte. 

Man kan bara konstatera att vi valde fel väg när vi hittade och lärde oss utnyttja de fossila bränslena, vilka ända sedan slutet av 1600-talet varit vår viktigaste energikälla. Denna väg leder till både vårt eget och planetens fördärv. Men det är fortfarande fullt möjligt att leva på den här planeten utan fossila bränslen, vilket nedanstående länk visar med alla önskvärd tydlighet:

1 kommentar:

Farfar sa...

Hittade kärnkraftsindustrin egen tidsplan för att stänga av ett kärnkraftverk:
http://www.okg.se/Documents/Om_OKG/Publikationer/Faktablad/Faktablad_49_Stanga_av_en_reaktor.pdf