Leta i den här bloggen

onsdag 10 april 2013

Pilbåge lll

Experimenten med mitt pilbågsprojekt fortsätter. Jag har nu gjort en ny båge. En mycket, mycket kraftigare än den första. Cirka hundratjugo pound vid max draglängd, tjugoåtta tum. Draglängden är diskutabel, eftersom jag helt enkelt inte orkar dra den längre. Muskelvärken och ömheten i höger skuldra och rygg påminner till och med om gamla styrkelyftartider.

Problemet med draglängden är troligen en kombination av otränade muskler och fel dimensioner på bågens delar. Detta går emellertid att ändra på. Men vad värre är, är att utgångsfarten minskat. Den blev i alla fall inte högre än med den gamla svagare bågen. Man skulle ju kunnat tycka att hastigheten skulle blivit högre med ökad dragvikt, men ack vad man kan bedra sig.

Men för att nu komma vidare, gjorde jag nya mycket tyngre spetsar till de aluminiumpilar jag hittills skjutit med. Det hela slutade med att pilarna nu väger tvåhundra gram styck. Detta ledde givetvis till en än lägre utgångsfart, men de ett hundratjugo pounden i dragvikt gav utslag i anslagsenergin i stället och pilarna tappade inte lika mycket i hastighet på längre avstånd. Pilarna slår lätt genom tjugomillimeters tryckimpregnerat virke på femton meters håll och penetrerar ett oljefat på hundra, när man nu träffar vill säga. Nu ska man väl inte skjuta på så långa avstånd med pilbåge, över huvud taget, utom om man inte är mycket skicklig, vill säga. Där är inte jag än, mycket skicklig vill säga.

Jag har valt att göra bågen helt i trä eftersom exotiska material så som glasfiber, kevlar, bambu och många andra idag självklara material, inte kommer att finnas i den framtid som snart väntar. Pilbågen i sig skulle givetvis blivit mycket kraftigare och snabbare om jag valt något av dessa material. Men att utveckla en ny pilbåge som är beroende av något av dessa hightechmaterial kändes för mig helt meningslöst.

Men hassel kommer att alltid att finnas. Nästan alla som bygger pilbågar av inhemska träslag väljer emellertid ask som byggmaterial. Men att få tag i den kvistfria kärnask som krävs för att göra en så kort båge, som den jag vill ha, bedömer jag så som mycket svårt. Vi har flera askar på vår egen mark, men kvistfritt kärnvirke? Nja, nu har jag emellertid slut på torkade hasselämnen, så jag ska skynda mig att såga ned några innan saven hinner stiga för högt.

Nästa steg blir att ändra proportionerna på bågens lemmar så att hastigheten ökar, ledd av de erfarenheter denna andra båge givit. Den första prototypen utvecklade en hög hastighet med lätta tjugograms pilar. Men lätta pilar tappar snabbt i anslagsenergi. Båge två har för låg utgångshastighet i förhållande till dragvikten. Den är mycket tung att spänna upp och därmed svår att sikta ordentligt med. Visserligen kompenserar tunga pilar för mycket i hastighet. Helst vill man ju ha med alla fördelar. Hög hastighet och hög anslagsenergi och lätt att spänna upp, men drömma kan vi ju alla.

Så är det när man utvecklar nya idéer. Två steg framåt blir oftast ett steg tillbaka. I bland måste man ge upp hela idén och inse att ett steg framåt blir två tillbaka. Men där är vi inte än på långa vägar. Hittills tycker jag att framstegen och potentialen i denna båges möjliga vidareutveckling väger mycket tyngre än att avveckla hela projektet.

Att vara fel ute är visserligen i och för sig inte heller helt fel, eftersom den som aldrig provat de gränser som naturen stakat ut för oss människor, inte heller har insett att hela vårt mänskliga samhälle har gränser. Vilket kanske är den viktigaste erfarenheten av alla erfarenheter.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Spännande fortfarande

Farfar sa...

Spännande, ja visst är det. Vi får se hur det slutar. Det kan dröja ett litet tag nu eftersom jag inte har några torra hasselämnen, men jag tror mig veta hur jag ska få upp hastigheten igen. Målet är en båge på runt åttio nittio pound, vilket skulle passa mig i dragvikt. Inte för trög inte för lätt, som att lyfta cirka fyrtio kilo med en arm. Vid högre vikter måste man ta i och då är det svårt att samtidigt sikta.