USA,
detta på Jorden så beundrade rike. Frihetens hemvist.
Möjligheternas land. De outtömliga rikedomarnas drömrike.
Fattigsveriges dröm ända fram till tjugotalets depression. Vi är
många som har släkt i detta enorma land. De dugligaste av våra
förfäder tog chansen att emigrera och få skapa sig en framtid på
egen hand. Vilket i många fall lyckades också. USA, beundrat som
det frihetsälskande land som ”räddade” världen från Hitler
och de farliga Ryssarna.
Visst
ja, nu är det Muslimerna som är farliga och sedan är det vad som
helst som berättigar USA att satsa mer än resten av världen
tillsammans på sitt krigsmaskineri i samma frihets namn. Fast det är
klart militära maskin är bra för skuldsättningen och ännu bättre
om de förstörs i krigshandlingar. Ultimata kallat.
Dessa
”fakta” om världens rikaste land kommer mer och mer på skam.
Frihetens löften förmörkas ytterligare av de 30000!! drönare
Obama beställt som ska fylla USA,s eget luftrum och skydda dess
befolkning från vad då?? Skuldsatt, krigförande, de flesta
delstaterna är konkursmässiga och med stora pensionslöften till
sin befolkning. En helt ofinansierad sjukvårdsreform träder i kraft
från årsskiftet. Och som grädde på moset håller dollarn på att
förlora sin makt som världens reservvaluta. Ack och ve och suck.
Men
Oromneystollarna tävlar som vanligt i att ställa ut löften om att
bara de får makten, då djävlar ska ni få se...Men det lär väl
bli som vanligt hur mycket löften som än ställs ut, benen kastas
till hundarna men köttet behålls som vanligt av skulderna ägare.
Vi får väl se hur köttet smakar när oljan blir en bristvara och
skulderna omöjliga att betala. Att trycka värdelösa pengar i
vilken skepnad det än vara må, hjälper föga i ett samhälle utan
energi.
Jag
skulle gärna velat lyssna till Charlie Halls anförande i Stockholm
eller Uppsala, men som vanligt får man ju reda på sådant för
sent. Ja, ja, jag kan inte skylla på någon annan än mig själv och
får väl trösta mig med hans bok.
På
tal om böcker så läste jag Strindbergs/Greiders ”liten katekes
för underklassen” häromdagen. Vilken bok!! Världsklass!!
Strindberg träffar mitt i prick till och med 115 år efter att den
skrevs. Göran Greider (som jag trodde var en total ärkesosse) ger
sig på etablissemanget med nästan samma kraft som Strindberg. Jag
räknar de styrande sossarna till samma etablissemang som de besuttna
och jag dömer efter deras handlingar och inte deras prat.
Kajsa
Ekis Ekman har i alla fall skrivit en mycket bra recension i
Aftonbladet så varför inte rekommendera den, annars kan ni ju köpa
boken och få er ett gott skratt eller varför inte gråta en skvätt:
http://www.aftonbladet.se/kultur/article14960641.ab
