Leta i den här bloggen

tisdag 25 september 2012

En stilla betraktelse

Gud Fader satt på en molntapp, böjde sig fram och betraktade den blå planeten under sina fötter. Solen sken, som den alltid gör ovan molnen och en stilla västlig bris gjorde att molnet förflyttade sig i lagom maklig hastighet över landskapet. Tystnaden stördes bara när ett och annat jetplan fyllt med stressade semesterfirare for fram i stratosfären.

< Hör du, pojkfan vakna, sa han plötsligt till Jesus som satt bredvid samtidigt som han gav Jesus en körare i sidan med armbågen.
Jesus, som suttit och halvslumrat, tittade yrvaket runt sig undrande vad i hela friden det var frågan om.

< Titta där nere. Det är ditt fel. Ser du att en sjundedel frossar medan övriga svälter. Ser du att de snart kommer att förinta sig själva. Planeten blir snart obeboelig. Ser du att girigheten och maktbegäret vinner över hjälpsamheten och barmhärtigheten. Ser du? Du lovade ta itu med dem. Du lovade.

< Ja, men....stammade Jesus som inte visste vad han skulle försvara sig med.

< Ja men och ja men, nu får vi vänta i några miljoner år innan vi kan börja om. All radioaktivitet måste försvinna. Atmosfären måste kallna. Gifter måste försvinna ur marken. Det tar tid att ta fram nya arter. Det tar tid för fiskar att utveckla lungor så att de kan andas syre i gasform. Eller har du kanske andra lösningar än jag har? Du som är så djävla smart kanske vet nåt som inte jag vet?

Jesus rev sig i skägget. Den gamle gneten började med sitt tjat igen. Va, jobbigt det var. Han hade i alla fall försökt, även om Fadern hade varnat honom. Fadern hade velat börja om redan för tvåtusen år sedan. Bara att putta till en liten asteroid och tjoff, så hade det varit klart.

< Ja, men jag försökte i alla fall, började han.

< Jag försökte jag också. Jag gav den där Moses budorden, i sten till och med, för flera tusen år sedan. Vad hjälpte det. Sen kom du farande med dina idéer. Korsfästelse och kristendom. Ha, pytt, vad var det jag sa.

< Men de kunde i alla fall bara förstöra med sina muskler tills Lucifer gav dem oljan, sa Jesus och putade tjurigt med munnen.

< Ja det förstås. Nu ska du försöka skylla ifrån dig på den idioten.

< Fast du ska få lite rätt. Det är inte bara ditt fel. Ja, ja, vi får börja om. Men nästa gång ska vi inte sätta ihop generna som vi gjorde sist. Om vi inte blandar x med två y, utan x blandar vi med zy, så ska du få se. Jag tror det funkar. Gud sken upp åt sin nya idé.

< Stopp och belägg! Jesus såg med rynkad panna på sin far. Jag fick ta över din skapelse och sen skyller du på mig för ett dåligt resultat. Nähä du gubbe lille, inte en gång till. Du har ju försökt med både dinosaurier, björnar, valar och allt möjligt och hur bra har du lyckats tycker du? Nähä du, nu är det jag som bestämmer. Du har provat dina tokiga ideér i miljoner år och inte lyckats en enda gång. Visa mig en enda planet med dina så märkvärdiga ideala förhållanden. Med osjälviska varelser. Med bara frid och fröjd. Ett paradis likt det du jämt dillar om. Finns det ens, utom i din egen sjuka fantasi?

< Du ska passa dig du. Du kan inte ett skit om skapande, din lille snorhyvel. Nähä du, skapande bygger på erfarenhet och vana. Man måste få misslyckas för att kunna lyckas. Annars har man inget att jämföra med. Nu gör vi så här så ska du få se...............

Inga kommentarer: